Birka Jazz Home
   On Internet since 1998


Stockholm Record Stores Nostalgia

Under this heading, I have posted a blog series on Facebook about old record stores in Stockholm, both regular shops and shops for used records. I started with my own shop on Birkagatan in the late 1990s and looked backwards. There are personal flashbacks, based on conversations with the people involved and my own memories from all the years of running between the city's record stores. A special thanks to Stefan Jacobsson and Bosse Scherman who helped me remember.
Here are all the blog entries collected in the order they were written and published, starting in August 2016. They are written in Swedish, but there is a short summary in English for each post ( * ).


En bloggserie om
Stockholms skivaffärer förr och nu


Under rubriken "Stockholm Record Stores Nostalgia" har jag i en serie bloggtexter på Facebook berättat om gamla skivaffärer i Stockholm. Både om vanliga skivaffärer och skivbörsar. Det är ett utdöende släkte och de flesta är nedlagda sedan länge. Men det finns överlevare. Några av dessa berättar jag också om.
Alla är inte nämnda, de nedlagda av skälet att det saknas dokumentation. Jag utgick från min egen butik på Birkagatan i slutet av 1990-talet och blickade bakåt. Det är personliga betraktelser, som bygger på samtal med de inblandade och mina egna minnen från åren av allt spring mellan stans skivaffärer. Ett speciellt tack till Stefan Jacobsson och Bosse Scherman som hjälpt mig att minnas.
Här är hela bloggserien samlad i den ordning den skrevs och publicerades med start i augusti 2016. Några av posterna har slagits ihop och redigerats en aning och en del nytt material har tillkommit.

/ Torbjörn Sörhuus




Birka Jazz  

BirkaJazz på Birkagatan 1998.

Det var så här det började. Birka Jazz 1998 i en affärslokal på Birkagatan i Stockholm. I dag handlar det om försäljning på Internet.

How it began. Birka Jazz in 1998, the local street record shop at Birkagatan in Stockholm. Today it’s all about Internet.





Blå Tornet och Andra Jazz

Harald Hult i Blå Tornet.
Harald Hult vid pianot, som var ett inventarium i hans butikslokaler, och i Blå Tornet på 70-talet med medhjälparen Caroline ”Caj” Tesch.  

Min första inspirationskälla i skivhandlarvärlden var Harald Hult. Han driver Andra Jazz i Stockholm, skivaffären som många anser vara en av de bästa i världen. Jag har känt Harald i nästan 50 år och han är en av mina bästa vänner.

Det började med böcker. Han startade antikvariat Blå Tornet i slutet på 1960-talet. Det låg i Strindbergshuset på Drottninggatan.


"Det var fullt ös
med Charlie Parker"


När jag steg in i affären första gången, inte så långt efter att den öppnats, sa det klick med en gång. Harald var ensam i butiken och det var fullt ös med Charlie Parker från en skivspelare. Eftersom jag var en nuna från TV och det inte var så vanligt att nyhetsjournalister på TV dök upp i affären blev Harald nyfiken. Och eftersom Charlie Parker var en av mina favoriter var det inte så konstigt att vi fick kontakt.

Harald hade ännu inte börjat sälja jazzskivor. Så småningom inrättade han en liten skivhörna i butiken och upptäckte snart att det hörnet sålde bättre än de tusentals böcker som fyllde alla andra tänkbara ytor i lokalen. Han flyttade sedemera verksamheten till Rörstrandsgatan, bytte namn till Andra Böcker & Skivor och övergick så småningom helt till jazzskivor. Nu finns han på Rödabergsgatan och heter som sagt Andra Jazz.

Harald Hult i Blå Tornet 1990.
Harald Hult bland böckerna i Blå Tornet 1990.

Tillbaka till Blå Tornet på Drottninggatan. Mötet med Haralld där kom att förändra mitt liv. Antikvariatet blev med åren ett vattenhål som jag ständigt drogs till. Harald var litterturvetare med Strindberg som specialitet och såg det som en komisk slump att det var i Strindbergshusets gatuplan som han 1967 inledde arbetet med att tänja på begreppet antikvariat. - Redan när jag slog upp porten hade jag en vision att det skulle bli ett allkulturställe, säger han. De 30 000 böckerna i lokalen fick alltså snart trängas med en intressant skivavdelning med inriktning på jazz från bop till europeisk avantgarde.

På ett etageplan i butiken, upp för en spiraltrappa, stod ett stort runt bord. Det var ett typ caféhäng för löst folk av olika slag; författare, poeter, musiker, konstnärer, bok- och skivsamlare. En del hjälpte Harald i affären och det var inte lätt för alla att veta om de var medhjälpare eller kunder. Det var poeterna Katarina Frostenson, Bruno K. Öjer, Eric Fylkesson, författaren Gustaf Rune Eriks, Eva Swartz och hennes bror Richard, Peter Lindfors, Matts Höjer, Mats Gustafsson, Edward Jarvis för att nämna några. Harald tog det lugnt och skötte ibland affärerna från balkongräcket. Lägg pengarna på bordet, kunde han ropa till en kund som ville betala en bok, växel finns i lådan under skrivbordet.

Rune Eriks och jag.
Jag tillsammans med Gustaf Rune Eriks i Blå Tornet. Tidigt 1970-tal.

Det är klart att man drogs dit - och det drog också iväg. Så pass att jag slutade på TV för att starta ett eget antikvariat på Köpmannagatan i Gamla Stan. En avspänd tillvaro som antikvariatbokhandlare i stil med Haralds låg framför mig, trodde jag. Det är klart att det inte blev så.

Sörhuus Antikvariat 1975.
Inspirerad av Harald. Jag själv som nybliven antikvariatsbokhandlare
på Köpmannagatan. Året är 1975.


Harald gav också ut skivor och ordnade en serie jazzkonserter i affären. Det är ju inte ovanligt att det anordnas konserter i skivaffärer. Men en alldeles speciell sort var de ”hemliga” konserter som hölls i Blå Tornet på Drottninggatan och senare Andra Jazz på Rörstrandsgatan. De gick under namnet Improviserade Fredag och pågick från början på 1990-talet till en bit in på 00-talet. Sammanlagt 70 konserter!

Harald Hult Konsert Blå Tornet.
Från en "hemlig" konsert i Blå Tornet i början på 1990-talet. Uppe på balkongen spelar Mats Gustafsson och Frank Lowe och nere på golvet i gångarna mellan bokhyllorna sitter publiken.

"Kom det 23 personer
var det knökfullt"


Det var Harald Hult som var ansvarig, med hjälp av saxofonisten Mats Gustafsson som till och från jobbade i Haralds affär. Det var trångt i butiken. Lyssnarna satt på pallar och skivbackar på golvet och i Blå Tornet stod musikerna en spiraltrappa upp och spelade från en balkong. Inför varje konsert ringde Harald upp ett 30-tal personer som brukade köpa frijazz i affären. Det brukade komma ett 20-tal. Kom 23 personer var det knökfullt. Det serverades mackor och någon dryck. Harald bredde själv mackorna inför varje konsert.

De utlänska musikerna spelade ”på dörren”. Svenska musiker spelade gratis. En lång rad av storheter inom frijazzen har medverkat under åren: Peter Brötzmann, Evan Parker, Frank Lowe, Barry Guy, Eugene Chadbourne, Paul Loven etc. Och förstås svenska musiker som Mats Gustafsson, Sten Sandell, Frippe Nordström och många fler.

Harald2017
Harald2017
Andra Jazz och Harald idag. Butiken ligger nu på Rödabergsgatan.

My first inspiration in the world of jazz records was Harald Hult. He runs Andra Jazz, the record store who many consider to be one of the best jazz record shop in the world. I've known Harold for almost 50 years and he is one of my best friends. In the late 1960s he started the antiquarin bok shop Blue Tower at Drottninggatan in Stockholm. Eventually, he established a small jazz record corner in the store and soon discovered that it was selling better than the books. He moved to Rörstrandsgatan, changed the name to Andra and focused on records. He started a record label and also arranged a series of jazz conserts in the store, called Improvised Friday. Harald's jazz business is now on Rödabergsgatan.
It's not unusual with concerts in record stores. But a very special kind was the "secret" concerts held in Blue Tower at Drottninggatan and later Andra Jazz at Rörstrandsgatan. They was called Improvised Friday and lasted from the early 1990sto well into the 00s. A total of 70 concerts! They were arranged by Harald Hult, with help from saxophonist Mats Gustafsson who was working in Harald's store.
In the Blue Tower store the musicians played from a balcony and the listeners sat on record crates on the floor. Before each concert Harald called the 30 or so people who used to buy free jazz records in the store. It used to come 20 or so and that means that it was crowded. The foreign musicians played "for the door." Swedish musicians played for free. Among the players were Peter Brötzmann, Evan Parker, Barry Guy and many more.
The first group of pictures: Harald att the piano (always in his shops) and from Blue Tower in the 1970s. The second pictures are from the Blue Tower in the early 1990s. Playing up on the balcony are Mats Gustafsson and Frank Lowe and the audience are sitting on the floor. The final images shows Andra Jazz and Harald today in the shop at Rödabergsgatan.





Skivbörsen
Kö på gatan och fullpackat i affären

Skivbörsen 1984
Skivbörsen på 1980-talet. Fullpackat.   

På 1970-talet köpte jag ofta mina skivor på Skivbörsen på S:t Eriksgatan 71. Det är en av de äldsta fortfarande existerande börsarna i Stockholm. Den startades 1971 av Erland Jylow och ägs idag av Micke Goulos. Skivbörsen, som den fortfarande kort och gott heter, var oerhört populär under framför slutet av 70-talet och en bit in på 80-talet. Den var bara öppen fredag-lördag och utanför var det lång kö vid öppningstid och sen ofta fullpackat i affären hela dagen lång. Teckningen ovan av Hasse Erikson var införd i DN i december 1984 och visar hur det kunde se ut en fredageftermiddag nere i Skivbörsens källarplan.

Micke Goulos började hjälpa till i affären när han var 14 år. Det var inte bara fullt med folk ute i lokalen, det var trångt bakom disken också. Alltid ett gäng popsnören som jobbade för Erland och väl också stod för all musikexpertis i firman. Erland Jylow var mer lagd åt det filosofiska och hade dessutom fullt upp med att se till att det inte stals för mycket skivor i trängseln.

Micke Goulos tog över Skivbörsen i mitten på 1990-talet. Utvecklingen har inte blivit vad han drömde om och tycker att det roliga tog slut när CDn kom. Skivbörsen finns kvar i samma lokal men det är knappast några som behöver köa längre.

Skivbörsen i dag

Skivbörsen Micke Goulos
Micke Goulos och Skivbörsen idag.

During the 1970s, I often bought my records on Skivbörsen at St Eriksgatan 71. It’s one of the oldest still existing stores for used records in Stockholm. It was founded in 1971 by Erland Jylow and is owned today by Micke Goulos. Skivbörsen was incredibly popular in the 1970s and 1980s. It was open only Friday-Saturday and usually there was a long queue outside the store before opening time and inside it was crowded. The drawing above was published in the newspaper DN in December 1984, and shows how it looks downstairs in the shop a Friday afternoon.
Micke Goulos was only 14 years old when he began work in the shop. Skivbörsen was not only crowded by customer, it was crowded behind the counter too; always a bunch of youngsters there working for Erland. They also stood for the music expertise in the company. Erland Jylow was more a kind of philosopher and also constantly busy making sure that people didn’t disappear from the store without paying their records.
Micke Goulos took over Skivbörsen in the mid 1990s. The development has not become what he dreamed about and he thinks the fun ended when the CD came. The store is still at the same address but there are hardly anyone who needs to queue nowadays.





Richard's Records och Skivfabriken

Richard's Records
Richard's Records vid Birger Jarlspassagen.   

"Det kryllade av skivaffärer i kvarteret"

Jag bodde i många år i hörnet Riddargatan-Birger Jarlsgatan i Stockholm. Det var mitt i smeten, alldeles intill Stureplan och och det kryllade av skivaffärer. Det var stans hetaste skivaffär-distrikt på 1970- och 80-talet. I kvarteret och runt omkring fanns Pet Sounds, Skivfabriken, Richard’s Records, Lester Records, Skivfönstret, PickUp, Hörnan, Sterlings, Record Pool, Space Records och inte minst NKs skivavdelning. Bilden ovan är tagen utanför Richard's Records i Birger Jarlspassagen, och skulle nästan kunna vara tagen från mitt fönster.

Skivfabriken
                                     Richard Berlin utanför Skivfabriken i mitten på 70-talet. Infälld hans spektakulära                                           "firmabil", en Hot Rod Ford 1932, lackad som Skivfabrikens tegelstenslogga.
  

Alldeles intill Richard's, i hörnet Smålandsgatan, låg Skivfabriken. Båda affärerna startades av amerikanen Richard Berlin i början av 1970-talet. Han var en originell och udda typ med högtflygande planer och utsvävande liv. Richard's Records var en liten, smal exportaffär på inte mycket mer än 10 kvadratmeter. Runt 1973 kom Richard över ett stort parti amerikanska överskotts-LP, s.k cutouts, och då räckte inte den lilla exportbutiken till. Han öppnade Skivfabriken som var i två plan med ett stort rymligt källarplan.

Richards Records Richards Records

Richard Berlin 1971 i sin skivbutik i Birger Jarlspassagen.   

Nu kunde Richard börja konkurrera med Skivgrossisten som startat några år tidigare på Drottninggatan och med stor framgång satsat på cutouts. Skivfabriken blev snabbt en av de större skivaffärerna i Stockholm och hade ett brett sortiment och särskilda avdelningar med allt från punk till jazz och klassiskt.

"Allt skingrades
och Richard's blev garnaffär"


Men framgången varade inte så länge. Fram mot slutet av 70-talet gick Richard Berlin i konkurs och allt skingrades. Butiken i Birger Jarlspassagen blev garnaffär. Skivfabriken fortsatte ett tag med nya ägare, bl.a Record Pool som flyttade sin butik på Malmskillnadsgatan till Skivfabrikens lokaler. Stefan Jacobson som jobbat i båda Richards affärer öppnade Pet Sounds tillsammans med Calle Eklund som också jobbade på Skivfabriken. Det gjorde även Christer Axelsson och Göran Sverkman som 1979 startade Skivspåret på Tulegatan.

I lived for many years closed to Stureplan in downtown Stockholm. I was surrounded by record stores. My neighborhood was the hot center of records in the 1970s and 80s. There were Pet Sounds, Skivfabriken, Richard's Records, Lester Records, Skivfönstret, PickUp, Hörnan, Sterling, Record Pool, Space Records and NK.
The first picture above was taken outside Richard's Records in Birger Jarlspassagen, and could almost be taken from my window.
Right next to Richard's, in the corner of Smålandsgatan, was Skivfabriken. Both stores were founded by Richard Berlin, a guy from New York, in the early 1970s. He was an odd type of high-flying plans and with a challenging life. Richard's Records was a small import shop of no more than 10 square meters. Around 1973, Richard came across a large batch of US surplus LPs, so called cut-outs, and the little import store didn’t fit. He opened Skivfabriken, which was in two floors with a large spacious basement.
Skivfabriken quickly became one of the major record stores in Stockholm with a large assortment and with special departments ranging from punk to jazz and classical.
But the success didn’t last for so long. Before 1980s Richard Berlin went bankrupt and everything was dispelled. The store in Birger Jarlspassagen became a yarn shop. Skivfabriken continued for a while with new owners. Stefan Jacobson, who worked in both Richards stores, opened Pet Sounds together with Calle Eklund who also worked in Skivfabriken. So also did Christer Axelsson and Göran Sverkman, who started Skivspåret on Tulegatan in 1979.





Pet Sounds Records

Pet Sounds 1985
Skivsignering på gång. Kö utanför Pet Sounds på Jacobsbergsgatan 1985.   

Ingen av de skivaffärer runt Stureplan som nämndes i den förra posten finns längre kvar. Men en lever fortfarande, fast på annan plats. Det är Pet Sounds som nu ligger på Skånegatan på Söder. Och det är samme Stefan Jacobson som var med och startade 1979, som fortfarande driver affären.

Stefan började jobba i Richard Berlins skivaffärer i början på 1970-talet. Först i Richard’s Records och sedan i Skivfabriken. När det började gå sämre för Skivfabriken och efter flera ägarbyten tröttnade Stefan och tillsammans med arbetskamraten Calle Eklund öppnade han 1979 Pet Sounds på Jakobsbergsgatan.

Calle Eklund Pet Sounds
Calle Eklund på Pet Sounds Jakobsbergsgatan.


Pet Sounds1980
  Klipp ur Expressen 1980.   


Pet Sounds blev snabbt kaxigast i stan där inte vem som helst vågade sig in. Det var en mycket liten butik med ett hårdnischat urval skivor med de senaste och hetaste importerna med en dragning åt den anglosaxiska världen; brittisk punk, new wave, syntpop, psykedlica, obskyr reggae, singersongwriter etc.

"Som att kliva in
på en privat klubb"


Det talades om en särskild Pet Sounds-attityd där de coolaste killarna stod bakom disken, de som visste vad som var bra, viktigast och hippast. Och där artister och rockjournalister samlades och där det ibland kändes som att kliva in på en privat klubb.

Pet Sounds Logga

Pet Sounds blev landets mest omtalade skivaffär men trots detta och de tidiga framgångarna blev 80-talet en ekonomisk berg-och-dalbana för företaget. Riskabla äventyr i bl.a distributions- och skivbolagsbranschen bidrog till att det slutade i konkurs 1991. Efter några tuffa år med flyttar mellan olika lokaler i stan öppnade Pet Sounds 1993 på Skånegatan. Och där finns man fortfarande, som en instution och en av få överlevande i en tynande skivhandlarbransch.

Stefan Jacobson är idag 63 år och ingen kan som han komma ihåg och berätta om det som kommit och gått i skivornas värld i Stockholm under de senaste 45 åren. Han kan t.o.m. påminna oss om hur skivpåsarna såg ut. De hänger nämligen inramade på en vägg i hans butik!


Stefan Jacobson Pet Sounds
Stefan Jacobson 2017 i affären på Skånegatan.


All the record stores around Stureplan mentioned in the previous post are now gone. One still lives, but with another location. It's Pet Sounds, now at Skånegatan, but with the same Stefan Jacobson, who started it up in 1979, still running the store.
In the beginning at Jacobsbergsgatan, Pet Sounds quickly became one of the hottest record stores in Stockholm. It was a small hip import shop with British pop, punk, new wave, synth pop, psykedelica etc. It was known for its particular Pet Sounds attitude, where the coolest guys were behind the counter, those who knew what was good, most important and hippest, and known as a hangout for artists and rock journalists. So for ordinary people it sometimes felt like stepping into a private club.
Pet Sounds thus became the most talked about record store in the country, but despite this, the 80's became an economic roller coaster for the company. Risky adventures in business like record distrubution contributed in bankruptcy in 1991. After some tough years of moving between different locations, Pet Sounds opened at Skånegatan in 1993 . And there it still is, like an institution and one of the few survivors in the record store business.
Stefan Jacobson is now 63 years old and nobody can remember like him and tells about what's happened in the world of records in Stockholm over the past 45 years. He may even remind us of how many of the stores record bags looked like. They are hanging in a gallery on a wall in his shop!





Skivfynd Jazz & Blues
Jazzoraklet på Scheelegatan

Bosse Scherman Skivfynd
Bosse Scherman i sin affär Skivfynd Jazz & Blues.   

Skivaffären Skivfynd var ett hål i väggen på Scheelegatan mitt emot Stockholms Rådhus. Den startades av Leif Collin redan 1965. Affären övertogs 1988 av Bosse Scherman, som ändrade namnet till ”Skivfynd Jazz & Blues” och sen stod där bakom disken i 20 år och sålde jazzplattor innan han slog igen för gott.

I jazzkretsar känner alla Bosse Scherman. Han är något av ett orakel när det gäller kunskap om jazz och har varit både svensk och europeisk mästare i jazzquiz, liksom han varit chefredaktör för Orkesterjournalen. Innan han blev sin egen skivhandlare hade han hand om jazzskivorna i Skivfönstret på Norrlandsgatan, som han utvecklade till stans bästa jazzaffär. Det var åren 1981-1987.

Idag är han 74 år och fortfarande högst aktiv. Skivsamlare förstås och t.ex reseledare för regelbundna jazzresor till New Orleans.



Skivfynd was a small jazz record store at Scheelegatan, opposite the Stockholm City Hall. It was founded by Leif Collin in 1965. The store was taken over by Bosse Scherman in 1988, who changed the name to Skivfynd Jazz & Blues and then run the store for 20 years.
In Swedish jazz circles, everyone knows Bosse Scherman. He is something of an oracle in terms of knowledge of jazz and has been both Swedish and European champion in jazz quiz, as well as being editor of the jazz magazine Orkesterjournalen. Before joining his own record store, he handled the jazz records in Skivfönstret at Norrlandsgatan, which he developed into the best jazz shop in the city. It was in the years 1981-1987.
Today he is 74 years old and still most active. Record collector of course, and also tour guide for regular jazz trips to New Orleans.





Kulturcirkeln
Här fanns frijazzen och skivorna med Sun Ra

Kulturcirkeln Kulturcirkeln
Kulturcirkelns skivavdelning låg en trappa ned i ABF-huset, Gyllene Cirkeln en trappa upp.   

Kulturcirkeln var för många en favorit bland Stockholms skivaffärer under 1960- och 1970-talen. Öppnade 1961 i ABF-huset på Sveavägen. Det var Bok-Konsum som tidigare legat på Uppandsgatan som fått nya lokaler och passat på att byta namn. Ungefär samtidigt öppnade jazzklubben Gyllene Cirkeln i Konsumrestaurangen i samma hus.

Kulturcirkeln var en bokhandel som sålde skivor en trappa ner. Skivavdelningen byggdes upp av Bengt "Abbe" Johansson som också extraknäckte som artistchef på Gyllene Cirkeln.

Kulturcirkeln blev efterhand den viktigaste, för att inte säga enda, skivaffären för ny och experimentell jazz. Det var mot slutet av 60-talet då amerikanen Roy Parker hade hand om inköpen. Här fanns skivorna med Sun Ra på ESP och Saturn, liksom allt annat som gavs ut av ESP. Skivor med Albert Ayler, Frank Wright, Noah Howard och andra som inte fanns någon annan stans. Och nyutkommen europeisk frijazz på ICP med handgjorda omslag och Peter Brötzmanns "Machine Gun" på hans eget skivbolag BRÖ. Skivor som nästan ingen visste att dom fanns.



Kulturcirkeln was to many a favorite among Stockholm's record stores in the 1960s and 1970s. It was opened in 1961 in the ABF house on Sveavägen, at the same time as the jazz club Gyllene Cirkeln opened in the same building.
Kulturcirkeln was a book store that sold records downstairs. The record department was started by Bengt "Abbe" Johansson, who also was involved in the jazz club. Kulturcirkeln was the most important record store in town for new and experimental jazz, especially in the late 60's when the american Roy Parker was responsible for the imports of jazz records. He brought the recordings by Sun Ra on ESP and Saturn to Sweden, like all the other avant-garde recordings from ESP. And Kulturcirkeln was the only place in town where you could find the new European free jazz records.





Funckens gränd 4
"Affären stod där som ett spöke och alla skivorna var kvar"

Funckens Gränd 4
Funckens gränd 4 idag.   

Det här är en bra historia. Stockholms första skivbörs, dvs specialaffär för begagnade skivor, låg på Kindstugatan i Gamla Stan. Den öppnades i slutet på 1940-talet och drevs av ett äldre par. De sålde affären en bit in på 50-talet till en man som hette Helge S. Johnsson. Han flyttade verksamheten till Funckens gränd 4 nära Kornhamnstorg och under namnet Alla Tiders Skivbar var det stans ledande skivbörs fram till mitten av 1960-talet. I konkurrens med Kungsholms Skivbörs på Fridhemsgatan, som jag skall återkomma till.

Funckens Gränd Annons
En vanlig syn på DNs annonsmarknad i mitten av 60-talet.   

Sedan hände något egendomligt med Alla Tiders Skivbar. Plötsligt en dag var affären stängd. Ingen förvarning och inget meddelande på dörren. Alla skivorna fanns kvar i affären, ingenting var rört. Och så såg det ut i nästan fem år!
Skivsamlaren Sten Berglind berättar: - Man upptäckte ju den där affären. Den stod där som ett spöke. Man såg skivorna genom fönstret och det var skivor man ville ha. Vi tog reda på vem mannen var som ägde affären. Men vi fick ingen kontakt. Han gled undan. Han var mystisk, som en figur i filmen "Den tredje manen". Vi började fundera på att göra inbrott för att komma åt skivorna. Men så långt gick det ju inte.
Men en dag var affären tom. Det var runt 1972. Sten Berglind fick av en slump veta att skivorna skulle säljas på auktion hos Kronofogdemyndigheten. Tusentals skivor i en enda post.


"Och sen hade jag hela lagret
hemma i lägenheten"


Sten berättar: - Jag gick dit och tänkte förstås att det skulle bli hård konkurrens. Men det var inte många där, inga samlare direkt och inga handlare. Jag fick hela skiten för en överkomlig summa pengar. Och sen hade jag hela lagret hemma i lägenheten.

Sten Berglind
Sten Berglind med nyfyndade skivor hos Moderna Magnus i Gamla Stan.


This is a good story. Stockholm's first record store for used records was located on Kindstugatan in the Old Town. It was opened in the late 1940s and was sold in the 1950's to a man called Helge S. Johnsson. He moved the business to Funckens gränd 4 near Kornhamnstorg. It was the city's leading store for used records until the mid 1960s.
Then something strange happened. Suddenly one day, the store was closed. No message on the door. All the records were left, nothing was moved. And this lasted for almost five years!
The record collector Sten Berglind tells: - You saw that closed store. It stood there like a ghost. You saw the record covers through the window and there were records you wanted. Me and my friends found out who the man was that owned the store. But we got no contact. He slipped away. He was mysterious, like a figure in the movie "The Third Man".
One day the store was empty. It was around 1972. Sten Berglind was told by chance that the records would be sold in auction through the city authorities. Thousands of records all together.
Sten tells: "I went there and thought that there would be a lot of bidders and a tough competition. But there were just a few people, no collectors who felt dangerous and no dealers. I got the whole shit for small amount of money. And then I had my apartment full of those records".
The top image shows the store on Funckens gränd today. On second picture shoes a small advertisement that was common in the newspaper in the mid 1960s and on the third picture is Sten Berglind with new record finds at Moderna Magnus in the Old Town.





Skivhögen

Skivhögen
Lars Hilleback idag och i början på 90-talet dagar då begagnde CD var grejen på stans skivbörsar.

Skivhögen är namnet på skivbörsen på Högbergsgatan på Söder, ett namn som innehavaren Lars Hillerback idag ler lite snett åt: - Det var relevant för 25 år sedan. Då fick man in en hög skivor varje dag. Nu blir det på sin höjd en halv i veckan.

"Det är lätt att bli bitter i det här jobbet"

Det är ett problem som många skivbörsar lider av. Svårigheten att få in bra och lättsålda skivor. Nu när CD-skivor slutat att sälja är man beroende av vinylskivor. Boomen för dessa har inneburit att folk håller på sina gamla godingar och att priserna på det som kommer ut stiger. Det kostar att köpa in bra grejer. Lars tycker att kunderna inte förstår det här.
- Det gnälls mycket på priser när man lyckats få in något bra, säger han. Det är bara utlänningar och turister som köper. Andra uppskattar inte det man gör. Du hör att det är lätt att bli bitter i det här jobbet...

Lars Hillerback öppnade sin butik på Högbergsgatan 1985. Dessförinnan hade han jobbat i sex år runt hörnet på Götgatan, i en skivbörs som drevs av Eugen Oborin. Idag är han 56 år och hoppas kunna stå ut ett tag till bakom disken.



Skivhögen (The Record Stack) is the name of the record store for used records at Högbergsgatan, a name that the owner Lars Hillerback today gives a crooked smile. - It was relevant 25 years ago. Then you bought record stacks every day. Now it's maybe a half one once in a week. This is a problem for many record dealers. The difficulty in getting good and easy-to-sell records. Now when CDs are not selling, they are dependent on vinyl records. Lars Hillerback says that the boom of these has meant that people are keeping their oldies, not selling them. And it means rising prices when the availability of good records has decreased.
Lars Hillerback opened his shop on Högbergsgatan in 1985. Before that he had been working for six years in a record store around the corner at Götgatan.
Today he is 56 years old and hopes to stand out for a while. The second picture above is from the early 1990s when used CDs was hot stuff for a record dealer.





Lester Records

Lester Records Annons
Reklam för Lesters flytt till Birger Jarlspassagen 1982.

Frijazz och folkmusik på Rörstrandsgatan
och i Birger Jarlspassagen


När Lester Records öppnade i Birger Jarlspassagen 1982 bodde jag i kvarteret och hängde på låset. Man hade flyttat från Rörstrandsgatan och annonserat nyöppnandet med att erbjuda alla skivor för 40 kr/st under två veckor. Själv hade jag just öppnat ett antkvariat på Riddargatan 23. Min vän och medarbetare Johan Dahlberg tyckte att vi skulle utöka boksortimentet med skivor och jag höll med. Han tog sin samling John Coltrane-skivor på Impulse och jag fyllde några backar med plattor hemifrån. Men vi behövde mer för att komma igång. Då passade rean på Lester perfekt och vi gick dit och tog vad de hade av typ Archie Shepp, Albert Ayler, Don Cherry och Pharoah Sanders.

Vi ville också ha lite bra rock och soul i antikvariatet och jag pratade med Erland på Skivbörsen på St Eriksgatan. Vi fick komma in bakom skynket nere i källarvåningen där Erland ruvade på gamla godingar från 1960-talet. Vi fick plocka hur mycket vi ville av Dylan, Hendrix, Rolling Stones etc och fick en hyfsad mängdrabatt. En del av betalningen tog Erland i byte mot böcker inom området Stockholmiana som han var intreserad av.

Lester Rörstrandsgatan
Lester Records på Rörstrandsgatan med Karl-Erik Tallmo.   

Tillbaka till Lester. Det var ju en mycket trevlig skivaffär, uppkallad efter jazzlegenden Lester Young. Inriktningen var i början klart udda med bl.a experimentell jazz och rock och world music. Affären startades på Rörstrandsgatan av skivbolaget Amigo i mitten på 1970-talet och sköttes av Tomas Gabrielsson och Jörgen Adolfson. Amigo tröttnade efter några år och affären togs över av Tomas och Jörgen tillsammans med ett kollektiv bestående av bl.a Peter Tyréhn, Per Tjernberg, Hasse Andréasson och Karl-Erik Tallmo.

Tomas Gabrielsson och Jörgen Adolfson
Lester-pionjärerna Tomas Gabrielsson och Jörgen Adolfson
på Rörstrandsgatan 1970-tal (Foto: Staffan Castegren).
  

Lester Passagen
Lester Records i Birger Jarlspassagen med Bettan och Jakob.   

Efterhand försvann flera av delägarna och 1982 såldes Lester Records till Peter Yngen på skivbolaget Mistlur och flyttades till Gul & Blås gamla lokal i Birger Jarlspassagen. Inriktningen mot mer udda musik fortsatte och med en förkärlek för svart musik blev det i längden ett ekonomiskt vågspel. I mitten på 1980-talet flyttade Lester till Medborgarplatsen och då blev det mindre frijazz och folkmusik. Senare bytte affären namn till Velvet Records innan den lades ned för gott.


Lester Records was another great record store located in the neighborhood around Stureplan. They have moved from Rörstrandsgatan and kicked off in Birger JarlsPassagen in 1982 by announcing that all records in the store would be sold for 40 kr each during two weeks.
But the point with this store was not cheap records. That was the opposite: interesting odd music like experimental jazz and rock and world music. They started in the mid 1970s by the record label Amigo and the store was handled by Tomas Gabrielsson and Jörgen Adolfson. They later bought the store together with a collective consisting of, among others, Peter Tyréhn, Per Tjernberg, Hasse Andréasson och Karl-Erik Tallmo.
In 1982 Lester was sold to Peter Yngen of Mistlur Records and moved to Birger Jarlspassagen. The focus on odd music continued, but in the long run it became an economic venture. In the mid 1980s Lester moved to Medborgarplatsen and it became less free jazz and folk music. Later the store changed name to Velvet Records before it expired.





Selanders

Selanders skivaffär
Skivbaren på Selanders.

1950-talet: skivbarer och tradjazz

Så här kunde det se ut i en skivaffär i Stockholm på 1950-talet. En sk skivbar med en rad skivspelare, ofta också kompletterad med små hytter där man i lugn och ro kunde lyssna på skivor som man sedan (kanske) köpte. Vid skivbaren ett gäng musiker, bl.a Ove Lind, Bengt Hallberg och sångerskan Thory Bernhards.

Selanders skivaffär låg på Vasagatan 19-21. Dom var bra på jazz och hade mycket swing och tradjazz. Ägaren Nils Selander Jr. var en trevlig man, kunnig och stor jazzentusiast. Det var hans far som 1956 öppnade butiken på Vasagatan, men han hade redan 1921 öppnat en affär på Lilla Vattugatan. Affären på Vasagatan fick ekonomiska problem och slog igen några år in på 1960-talet.

Selanders med Kid Ory
Nils Selander tillsammans med Kid Ory.   

Det var stort när Kid Ory gästade Selanders 1956. New Orleans-legenden var mycket populär vid den här tiden och gjorde många skivor. De fanns förstås i Selanders butik.
Det var en stor händelse att han bara anlände med sin orkester till Bromma flygplats för en konsert i Stockholm. Han möttes av massor med fans och en parad av musikanter.
Bilden nedan visar hur stort intresset för traditionell jazz var på 50-talet. Båda Kid Ory-bilderna är från Christer Fellers websida där det finns ett Kid Ory Archive.

Kid Ory ankommer till Bromma
Kid Ory möts av entusiastiska fans på Bromma flygplats.   

The first picture above is from Selanders record store at Vasagatan 19-21. The owner Nils Selander Jr. was a great jazz enthusiast. His father opened the store in Vasagatan in 1936, but had started a store at Lilla Vattugatan already in 1921. The store at Vasagatan get financial problems and closed in the early 1960s. At the record bar a bunch of musicians, including Ove Lind, Bengt Hallberg and singer Thory Bernhards.
On the other picture, Nils Selander is talking to Kid Ory, the New Orleans legend, who visited the shop in 1956. The third picture is from Bromma Airport when Kid Ory arrived to Stockholm. It shows how great the interest in traditional jazz was in the 1950s!





Hörnan vid Stureplan

Hörnan Stureplan
Hörnan vid Stureplan.

Hippast i stan

Hörnan var en affär som låg just på hörnet av det s.k Arnoldhuset (eller Spy Bar-huset som en del säger) vid Stureplan. Många menar att det aldrig har funnits en hippare bok- och skivhandel i Stockholm. Den öppnades runt 1968 och slog igen ett tiotal år senare. Den ägdes av Bonnier.

Hörnan sköttes de första åren av den amerikanske folksångaren Jack Downing och hans flickvän Pauline Fine. Bland medhjälparna fanns HW Kuijl som var en välkänd figur i stockholmslivet och kallades för den flygande holländaren. Han blev senare legendarisk bokhandlare och sägs vara den ende i branschen som någonsin haft eget bord på Café Opera.

Hörnan Affisch
En affisch som jag köpte på Hörnan ca 1970.   

Hörnan sålde böcker, tidskrifter, skivor och affischer. Allt präglades av det udda och det utmanande och med en avantgardistisk spets. Skivsortimentet höll sig utanför mainstreamfacket. Experimentell rock, samtida jazz, blues och folkmusik. Mycket importerades från USA. När Jack Downing slutade blev HW Kuijl chef. Han lämnade Hörnan 1977 för att vara med och starta Akademibokhandeln. Därmed var Hörnans storhetstid över.



"Hörnan" was a special little nice store at Stureplan. To many people it was the hippest book- and record store in Stockholm ever. It opened around 1968 and closed about ten years later. It was owned by Bonnier and handled in the early years by the American folksinger Jack Downing and his girlfriend Pauline Fine.
"Hörnan" sold books, magazines, records and posters. Most of it was odd, challenging and avant-garde. The records were far from mainstream: experimental rock, contemporary jazz, blues and folk music. Much imported from USA.
When Jack Downing quit, HW Kuijl took over. He was a former employee and was important to the store and its image. When he left in 1977 it meant the end of the nice story "Hörnan". HW Kuijl then was the man behind the bookstore success "Akademibokhandeln".





Skivspåret
Jazz och klassiskt på Tulegatan

Skivspåret Niklas
Niklas Korssell som jobbade på Skivspåret finns nu på Skivbörsen på S:t Eriksgatan.

Skivspåret var en liten kvalitetsaffär som låg på Tulegatan. Den öppnades 1978 av Christer Axelsson och Göran Sverkman, som båda tidigare hade jobbat på Skivfabriken. Skivspåret var till en början specialiserade på jazz och klassiskt men breddade senare sortimentet. Framför allt var de utmärkande för sina egna importer från Japan och USA.

Skivspåret
  Klipp ur Expressen 1980.

År 2000 slog butiken igen och Christer Axelsson och Niklas Korssell, som var anställd, tog istället över Svala & Söderlunds klassiska affär i Konserthuset. Då hade Göran Sverkman redan slutat. Namnet Skivspåret följde med som ett tillägg i det nya firmanamnet, men det blev aldrig detsamma som på Tulegatan.

Det nya äventyret varade i fem år. Niklas slutade redan efter ett par år och det blev ett tungt lass att dra för Christer Axelsson. Med ett antal anställda och en hyreshöjning på 300% såg han till slut ingen möjlighet att fortsätta. Skivspåret och Svala & Söderlund gick i graven.



"Skivspåret" was a small quality store located on Tulegatan. It was founded in 1978 by Christer Axelsson and Göran Sverkman, who had previously worked at Skivfabriken. Skivspåret was initially specialized in jazz and classic. In particular, they were distinguished for their imports from Japan and USA.
In 2000, the store closed and Christer Axelsson and Niklas Korssell, who was employed, took over Svala & Söderlund's classic shop in the Concert Hall. Then Göran Sverkman had already quit.
But it never became the same as at Tulegatan. The new adventure lasted for five years. Niklas quit after a couple of years and the store became a heavy burden for Christer. With a number of employees and a 300% rent increase, he finally saw no opportunity to continue. Skivspåret and Svala & Söderlund went into the grave.





Musikhörnan

Musikhörnan
Musikhörnan på Kungsgatan 2 i början av 1930-talet. På bilden ser det ut som att affären då låg just på hörnet, men måste sen ha flyttat till en lokal intill, med samma adress, där den låg på 50- och 60-talet.

Musikhörnan var en skivaffär som redan i början av 1930-talet låg i hörnhuset Kungsgatan 2 vid Stureplan. Den fanns kvar långt in på 1960-talet och var med sina tre plan en av de större skivbutikerna i Stockholm. Kontor högst upp, klassisk musik i gatuplanet och jazz och pop en trappa ner.

Fröken Ernst och Nannie Porres

Under 50- och 60-talen ägdes firman av den strama och stränga Karin Ernst, som ville bli tilltalad fröken Ernst av personalen. Det berättar jazzsångerskan Nannie Porres som jobbade i affären på 1950-talet, först som elev och senare som expedit. Fröken Ernst höll mest till på övervåningen. Hon hade hjälp av sin systerdotter Marga som hade koll på resten av affären.

Personalen var kunnig och särskilt den klassiska avdelningen var känd för att hålla sig med erkända experter. Chef för populärmusiken och jazzen på nedre planet var Ingegerd som var äldre syster till pianisten Kjell Öhman. Nannie Porres jobbade på jazzavdelningen och bland hennes arbetskamrater fanns Einar Heckscher, senare känd som bl.a översättare.

Hörnan Affisch
En annons i DN från 1950-talet.   

När Musikhörnan lades ned vid Stureplan flyttade hon affären till Gamla Stan, på Tyska Brunnsplan 1-3 intill skolan och badet. Hon skötte den själv i mindre skala under 1970-talet och en bit in på 80-talet. Affären var populär bland de skivsamlare som kände till att hon då och då fyllde på med gamla, men ospelade, vinylskivor som hon hade i ett lager i källaren. Man kan förmoda att de skivorna kom från den gamla affären.

Musikhörnan Gamla Stan
I den här lokalen vid Tyska Brunnsplan låg Musikhörnan på 1970- och 80-talet.   


The picture shows "Musikhörnan" in the early 1930s at Kungsgatan 2, near Stureplan. It was one of the major record stores in Stockholm and remained until the mid 1960s.
During the 50's and 60's, the firm was owned by Karin Ernst. She was a very strict lady. We have to call her "miss Ernst", says jazz singer Nannie Porres who worked in the shop in the 1950s. The staff were knowledgeable and especially the classical department was known for keeping up with recognized experts. The head of popular music and jazz was a lady called Ingegerd who was elder sister to pianist Kjell Öhman. Nannie Porres worked at the jazz department.
When Musikhörnan closed, Karin Ernst opened a small record store at Tyska Brinken in Gamla Stan, which she managed for herself in the 1970s and into the 80's. The store, which sold new records, was popular among record collectors who knew that occasionally she filled with old but unplayed vinyl records from a basement warehouse. One can assume that those records came from the closed Musikhörnan.





Gellborn Records

Gellborn Records
Den finns kvar!

Tiden tycks ha stått stilla

På Sveavägen 109 ligger en skivbörs som man trodde var nedlagd för länge sen. En sån man minns från förr. Man studsar till och ser att den ligger kvar. Den heter Gellborn Records och har legat där sen 1974. Det är den äldsta skivbörsen i Stockholm med en och samma ägare. Tiden tycks ha stått stilla. De solblekta skivorna i fönstret verkar ha hängt där sen 70-talet och inne i lokalen är backarna och skivorna staplade på varandra i en oöverskådlig mängd. 100.000 skivor i lager säger ägaren.

Och ägaren är Börje Gellborn. Det var han som startade affären och han medger att det var bättre förr. Inte många kunder idag och han tror att det bortglömda och undanskymda läget är orsaken. Han är skivsamlare med inriktning på rock och blues och trivs med att ha skivor omkring sig.

Det är en hygglig man som gärna pratar gamla minnen om skivaffärer som kommit och gått. Han minns t.ex ett 70-talsställe som Skivgrossisten som sålde importerade amerikanska ”cutouts”. Där kunde jag, säger han, köpa ett par hundra skivor på ett bräde för 3.50 kr/st och sen ställa i min egen affär till ett annat pris. Men frågan är hur lönsamt det var, för ärligt talat verkar många av de skivorna fortfarande stå kvar där osålda i Gellborns affär på Sveavägen.


Gellborn Records
Många skivor hos Gellborn, men inte lätt att hitta.


At Sveavägen there is a record store that’s surpringsly still there. It feels forgotten. Called Gellborn Records it has been there since 1974. It’s the oldest record store in Stockholm with one and the same owner.
Time seems to have stood still. The covers in the display window seems to have been hanging there since the 70's. Inside, crates and records are stacked on each others in an unpredictable amount. 100,000 records in stock says the owner.
And the owner is Börje Gellborn. He started the store back in the 70's and it was better before, he says. Not many customers today. He is a record collector focusing on rock and blues and likes to have records around.
Also he is a friendly man who likes to talk memories of old record stores. He remembers, for example, a 1970s place called Skivgrossisten, which sold US cut-out records. I could buy hundreds of them for 3.50 kr each he says, and then put them in my own shop and make good profit.
But the question is how profitable it really was. To be honest, many of those records still appear to be left unsold in Gellborn's shop at Sveavägen.





PUB, NK och Åhléns

PUB skivbar
PUB i början på 50-talet.

Andra tider. Det var självklart att stans varuhus hade stora fina skivavdelningar förr i tiden. I dag är det mesta nedlagt och borta. Bilden ovan visar hur trevligt det såg ut på PUB i början på 1950-talet då det var 78-varvare som gällde. Några år tidigare, på 40-talet, var det lite stelare. Då såg det ut som på bilden här under.

PUB skivavdelning 1940-tal

PUBs skivavdelning på 1940-talet.

NK hade i många år en av stans största och bästa skivaffärer med speciell inriktning på jazz och klassiskt. Bilden nedan är från 1959 och visar jazzavdelningens skivbar. Den nuvarande skivavdelningen var på fallrepet redan 2008 men räddades kvar. Nu är den krympt till inte mycket mer än ett hörn av bokavdelningen.

NKs skivbar 1959
NKs skivbar 1959.

Sedan har vi Åhléns. Skivavdelningen var nybyggd 1964 (bilden). Satsningen på skivor fortsatte och på 70-talet var man störst på skivor i Stockholm. I början av 1980-talet lanserade man stort att det var Skandinaviens största skivbutik och döpte den till Sound City. Men tio år senare bräcktes Åhléns av grannen Mega Store vid Sergels Torg som med sina 3000 kvm kallade sig norra Europas största skivaffär. Mega slog igen 2009 och Åhléns har helt slutat att sälja skivor.

Åhléns skivavdelning 1964
Åhléns skivavdelning 1964.

In the past the big department stores had large record divisions. But today they are mostly closed and gone. The first picture above shows how nice it looked at the PUB in the early 1950s.
For many years, NK had one of the biggest and best record stores in the city with a special focus on jazz and classics. The second picture is from 1959 and shows the jazz department's desk for headphone listening. Today the record store is just a corner of the book
department.
The third picture shows the record store at Åhlens in 1964. In the early 1980s it became the largest record store in Scandinavia and they called it Sound City. Today the entire department is gone and Åhlens does not sell records anymore.





Multi Kulti

Multi Kulti
Multi Kulti på S:t Paulsgatan.

Multi Kulti låg på S:t Paulsgatan 3, nära Götgatan. Affären var specialist på World Music och hade förutom skivor också böcker, kryddor och exotiska instrument. Slog igen 2011 och är sedan dess saknad av många.

Kom till Sverige med Don Cherry

Affären startades 1986 av engelsmannen Steve Roney som då hade bott i Sverige i över 20 år. Anledningen till att han hamnade här var ett möte i Köpenhamn med Don Cherry som var ute på en turné med Albert Ayler. När gruppen, som kallade sig The Free Jazz Quartet, reste vidare till Stockholm och ett 10 dagar långt engagemang på Gyllene Cirkeln följde Steve Roney med. Och sen blev både han och Don Cherry kvar. Tillsammans med sina familjer flyttade de senare till Skåne och drev olika musik- och konstprojekt.

Steve Roney 1960-tal          Magnus Sjögren
Steve Roney i början på 70-talet med sonen Shanti. T.h. Magnus Sjögren som tog över Multi Kulti.

I Stockholm jobbade Steve bl.a på Moderna Museet och var också en av intiativtagarna till den legendariska klubben Filip på Regeringsgatan. I slutet av 1990-talet kom Magnus Sjögren till Multi Kulti och blev snart partner med Steve Roney. Men man hade problem med ekonomin och svårt att få affären att gå runt. 2003 tröttnade Steve och slutade. Magnus Sjögren tog över och drev affären vidare till 2011. I dag är Steve Roney 73 år och bor på Söder. Han säljer indiskt hantverk och rökelser från ett bord på Bondens Marknad för att dryga ut pensionen.

Steve Roney
Steve Roney på Bondens Marknad.



Multi Culti was located at St. Paulsgatan, near Götgatan. The store was a specialist in World Music and, in addition to records, also sold books, spices and exotic instruments. It closed in 2011 and has since been missed by many.
The store was started in 1986 by Steve Roney, a guy from England who came to Sweden in the 1960's. He had met Don Cherry in Copenhagen who was on tour with Albert Ayler. Then the group traveled to Stockholm, Steve Roney followed. And then both he and Don Cherry stay in Sweden. Together with their families, they later moved to Skåne and operated various music and art projects.
In the late 1990's, Magnus Sjögren joined Multi Kulti and soon became a partner with Steve Roney. Eventually they got economic problems with the store and Steve quit in 2003.
Today, Steve Roney is 73 years old. In the weekends he sells Indian handicrafts and spices from a table on the Farmer's Market in Stocholm. .





Skivbörsen Kindstugatan

Första skivbörsen

Första skivbörsen i Stockholm!

Stockholms första skivbörs låg på Kindstugatan i Gamla Stan (bilden). Den öppnades i slutet på 1940-talet och drevs av ett äldre par som främst handlade med gamla 78:or och vände sig till samlare. De sålde affären efter ett tiotal år till en man som hette Helge S. Johnson som flyttade verksamheten till Funckens gränd. Om den affären och dess märkliga historia har jag berättat i en tidigare post.

Stockholm's first record store for used records was located at Kindstugatan in Gamla Stan and was opened in the late 1940s. It was run by an older couple who mainly dealed with 78's to collectors. They sold the store after a decade to a man named Helge S. Johnson who moved the business to Funckens gränd. About that store I have told in a previous post.




Söders Skivbörs

Söders Skivbörs Eva Svensson
Eva Svensson har sålt skivor här i över 40 år.

Eva Svensson var 25 år när hon 1975 startade sin skivaffär på Rosenlundsgatan 12. I dag, drygt 40 år senare, har hon den fortfarander kvar. Söders Skivbörs heter den och är den näst äldsta börsen i Stockholm med en och samma ägare. Äldst är Gellborn Records på Sveavägen som startade 1974. Eva Svensson säljer både nytt och begagnat, både CD och vinyl, jazz, pop och klassiskt. Några planer på att sluta har hon inte.

Uppväxt med jukebox-singlar

Hon växte upp i huset där affären ligger. Skivintresset kom från pappan, som var pionjär på jukeboxar i Sverige. När han bytte singlar i maskinerna, som han satte upp över hela landet, fick Eva de gamla skivorna som hon började samla på redan som barn.

Söders Skivbörs
Skivaffären på Rosenlundsgatan.

Eva Svensson was 25 years old when she started her record store at Rosenlundsgatan in 1975. Today, more than 40 years later, she still run the store. It's called Söders Skivbörs and is the second oldest record store in Stockholm with one and the same owner. The oldest is Gellborn Records which started in 1974. Eva Svensson sells both new and used records, both CDs and vinyl, jazz, pop and classical.
She grew up in the house where the store is located. The record interest came from her father, who was a pioneer in jukeboxes in Sweden. When he changed the singles in the machines, he gave the old ones to Eva. So she started collecting records already as a child.





Skivfönstret

Skifönstret
ZZ Top är på Skivfönstret och signerar senaste skivan någon gång på 80-talet.

Skivfönstret på Norrlandsgatan var under 1980-talet en av Stockholms största och bästa skivaffärer. Affären hade flera specialavdelningar, bl.a jazz som Bosse Scherman var ansvarig för. Skivfönstret startades 1981 av Janne Emmerberg och Jörgen Jacobsson som båda kom från NK:s skivavdelning. Några år senare kom också Kalle Frånberg in som delägare, också han från NK.

Först på allvar med CD

Runt 1986-87 var Skivfönstret den första affärerna som på allvar exponerade framtiden [sic!] i form av en exklusiv avdelning för den nya CD-skivan. Den låg som en liten ö mitt i havet av vinylskivor där man storögt kunde upptäcka att den ena LP-klassikern efter den andra dök upp i miniformat.

Med höga ambitioner lät man specialavdelningarna växa och Bosse Scherman berättar att inköpen till slut blev ekonomin övermäktig och tärde på lönsamheten. Mot slutet började man skära ner och Skivfönstret blev en affär i mängden. Det ledde till konkurs i början av 90-talet.

Skivfönstret hann yngla av sig till flera mindre affärer i Stockholm med samma namn. En i Fältöversten på Östermalm och en i Ringen på Södermalm. Båda är nu nedlagda. Men det finns ett Skivfönster som fortfarande existerar. Affären ligger i Nynäshamn och startades av Stefan Grönlund 1992. Han hade då jobbat 10 år i Skivfönstret på Norrlandsgatan. Han frågade sina gamla chefer om han fick använda affärens namn på sin nya butik och det var inga problem.


Skivfönstret at Norrlandsgatan was one of Stockholm's largest and best record stores during the 1980s. It was started in 1981 by Janne Emmerberg and Jörgen Jacobsson, which both came from the NK's record department.
The store had several special departments, including jazz for wich Bo Scherman was responsible. Skivfönstret was also first in town to build a CD department, the exciting future…
The ambitions were too high, says Scherman. We bought too much records, covered too many fields, and ended up in financial problems The company went bankrupt in the early 1990s.





Numa

Numa
Numa på Götgatan 1954 då TV är den stora grejen.

En av de bästa skivaffärerna på Söder var Numa. Huvudaaffären låg på Götgatan 32, där den öppnade redan 1927. Filialer fanns på Hornsgatan och Renstiernas gata. Namnet på affären kommer från grundaren som hette Numa Wilhelm Pettersson.
Från början var det en renodlad fotoaffär men efterhand utökades sortimentet med radio/TV och grammofonskivor. 1954 är TV den stora grejen och folk samlades utanför affären för att titta på de rörliga bilderna i skyltfönstret.



One of the best record stores in the south part of Stockholm was Numa. The main store was located at Götgatan 32, where it opened in 1927. Branches were located at Hornsgatan and Renstiernas gata. The name of the stores comes from the founder called Numa Wilhelm Pettersson.
From the beginning it was a photo store, but later the range was expanded with radio / TV and records. In 1954 TV is the big thing and people gathered around the store at Hornsgatan to watch the moving pictures in the display window.





Sterling och Nordiska Musikförlaget

Sterling
Sterlings på Regeringsgatan 26 strax före rivning.

En gång på Regeringsgatan...

Sterlings skivaffär låg en gång på Regeringsgatan. De var störst i stan på klassisk musik. Bilden visar huset strax före rivningen ca 1970. Sterling flyttade då till Smålandsgatan vid Norrmalmstorg.

Sterlings låg på Regeringsgatan 26. Snett emot låg Nordiska Musikförlaget, på nummer 35. De var störst på jazz. Bilden nedan visar en interiör från affären i mitten på 1940-talet. Elegant värre med inbyggda hytter för avlyssning av skivor.

Nordiska Musikförlaget
Nordiska Musikförlaget på 1940-talet..

Efter rivningen flyttade Nordiska till Drottninggatan vid Sergels Torg. Både Sterlings och Nordiska är sedan länge nedlagda.
Det var på Nordiska Musikförlaget man kunde köpa Blue Note-plattor i slutet på 1950-talet och början av 1960-talet. De ägde rättigheterna för Sverige och direktimporterade från USA. Alla nyheter annonserades i Orkesterjournalen. Trots det gick det inte alltid så bra att sälja. Då hamnade de på rea och annonserades ut för 15 kr styck. Det vattnas i munnen när man ser annonsen i OJ om sommargallringen 1960. Det handlar om dyrgripar som idag kan kosta tusentals kronor.


Blue Note-rea på Nordiska Musikförlaget 1960. T.h lagerkatalog på EP-skivor från 1957.  
 


Sterling was once at Regeringsgatan. They were biggest in town in classical music. The picture shows the house just before the demolition around 1970. Sterling then moved to Smålandsgatan at Norrmalmstorg.
Opposed from Sterling on Regeringsgatan was Nordiska Musikförlaget. They were best in jazz. The image shows an interior of the shop in the mid 1940s. Elegant with built-in cabins for listening.
After the large demolition at Regeringsgatan, Nordiska Musikförlaget moved to Drottninggatan at Sergels Torg. Both Sterling and Nordiska Musikförlaget have been closed for a long time.
It was at Nordiska Musikförlaget that you could buy Blue Note records in the late 1950s and early 1960s. They owned the rights for Sweden. All news was advertised in Orkesterjournalen, the Swedish journal for jazz music. Not always the records were easy to sell. Then they ended up on summer sales and were advertised in Orkesterjournalen for 15 kr each.





Samson

Samson


Samsons skivaffär må vara bortglömd idag men vi minns klisterlappen. Den som sitter på många av Columbias amerikanska originalskivor från 1950-talet, som t.ex Miles Davis "Kind of Blue". Den var svår att få bort. En del samlare tycker att det är kul och intressant, andra störs av den.

Bakgrunden är att det amerikanska varumärket Columbia måste döljas på skivorna för att få säljas i Sverige, därför att engelska Columbia (EMI) hade rättigheterna till namnet. Normalt gavs skivorna ut i Sverige på Fontana eller Philips men en del affärer föredrog att importera Columbia direkt från USA. Då måste alla spår av det amerikanska bolaget, på både etikett och omslag, streckas eller klistras över. Och Samson valde klisterlappar med sitt firmanamn.

Nannie Porres
Nannie Porres vid tiden då hon jobbade på Samson.

Samson låg på Drottninggatan 82 bredvid Skandia-biografen. Ägare var Åke Samson och det dagliga arbetet i affären leddes av hans fru. Här jobbade periodvis flera jazzmusiker, bl.a Nannie Porres och Albrecht von Konow.

Samson hade bara jazz och klassiskt. Nannie Porres säger att det var rena himmelriket att jobba där med alla direktimporterade skivor och möjligheten att få lyssna på allt nytt som kom in. Den klassiska avdelningen sköttes länge av den senare välkände filmkritikern Torsten Manns.



Maybe Samsons is forgotten today but we remember the sticker. The one that sits on many of Columbia's American original records from the 1950s, such as Miles Davis’ Kind of Blue. It was hard to get rid of. Some collectors like it and find it interesting, others are bothered by it.
The background is that the American brand of Columbia has to be hidden to be sold in Sweden, because English Columbia (EMI) had the rights to the name. Normally, the records were released in Sweden by Fontana or Philips, but some stores preferred to import Columbia directly from USA. Then all traces of the American company, on both labels and covers, must be dashed or pasted. And Samson chose stickers with their own company name.
Samson was at Drottninggatan 82. The owner was Åke Samson and the daily work of the store was led by his wife. Periodically there worked several jazz musicians, including Nannie Porres and Albrecht von Konow.
Samson only had jazz and classics. Nannie Porres says it was the kingdom of heaven to work there, with all directly imported records and the opportunity to listen to all the new things that came in.





Södra Skivbaren

Södra Skivbaren

En gång på 1960-talet...

Det här kanske ni inte visste. Basisten i popbandet Hep Stars, Lennart ”Lelle” Hegland, hade en gång på 1960-talet en skivbörs i Stockholm. Han drev den tillsammans med sin bror Bengt och den hette Södra Skivbaren och låg på Skånegatan 55 på Söder. Den öppnades 1965 och slog igen 1969.

The bass player in the wellknown Swedish pop band Hep Stars, Lennart "Lelle" Hegland, had a record store in Stockholm in the 1960s. He run it with his brother Bengt and it was called Södra Skivbaren and was locted at Skånegatan 55. It opened in 1965 and closed in 1969.





Mellotronen

Mellotronen

Mellotronen startades 1989 av musikern och skivsamlaren Stefan Dimle. Affären slog igen 2008 och hade då legat i drygt 15 år på Kåkbrinken i Gamla Stan (efter ett par år på Urvädersgränd på Söder. Sålde både CD och vinyl och hade ett ganska brett sortiment med tyngdpunkt på progressiv rock.

Mellotronen startade också ett skivbolag i början på 1990-talet. Det finns fortfarande kvar med adress i Gustavsberg.


Mellotronen was founded in 1989 by the musician and record collector Stefan Dimle. The store closed in 2008, and had been located for over 15 years at Kåkbrinken in Gamla Stan (after a couple of years at Urvädersgränd). It sold both CDs and vinyl and had a focus on progressive rock. Mellotronen also started a record label in the early 1990s.




Heavy Sound

Mellotronen
Torbjörn Hullegård i butiken på Regeringsgatan 1985.

Paradiset för alla hårdrockare hette på 1970- och 80-talet Heavy Sound, som ansågs vara en av världens mest välsorterade hårdrockaffärer. Öppnade 1972 på Regeringsgatan 89 och flyttade 1992 till Malmskillnadsgatan. Affären ägdes av Torbjörn Hullegård och Björn Eriksson. Slog igen 2011.

The heaven for all metal rock lovers was in the 1970s and 80s Heavy Sound, which was considered one of the world's best metal record stores. Opened 1972 at Regeringsgatan, and moved in 1992 to Malmskillnadsgatan. The store was owned by Torbjörn Hullegård and Björn Eriksson and it closed in 2011.




Gamla Stans Skivhandel

Sterling
Björn Bernström (som ägde Gamla Stans Skivhandel tillsammans med Sören Lundberg). Vid telefonen Mikael Hansson.

Gamla Stans Skivhandel låg på Stora Nygatan 7 i Gamla Stan från ca 1976 och ett drygt tiotal år framåt. Det var en av de ledande importaffärerna i stan och många verkar ha ljuva minnen därifrån.

Så här låter det i en bloggtext på nätet: ”Här kunde man handla allt från ska-plattor till Rock-O-Rama skivor med Skrewdriver. Alla skivsläpp från Link Records och Oi! Records fanns tillgängliga så fort de kommit ut...och i den trånga butiken kunde man bläddra i en evighet bland de coola skivorna och sen fråga den tuffa punktjejen bakom disken om man fick lyssna på en av de LP skivor man var intresserad av”.
Enligt tidningen Schlager var butiken bäst på "amerikansk skrammelrock och garagerock...och lockade till sig stans alla överlevande pubrockare".


Gamla Stans Skivhandel

Gamla Stans Skivhandel was located on Stora Nygatan 7 in Gamla Stan from about 1976 and just over ten years ahead. It was one of the leading import stores in town and many seem to have sweet memories from there.
Here's how a blogger describe it on Internet: "Here you could buy everything from Ska Music to Rock-O-Rama records with the Skrewdriver. All records from Link Records and Oi! Records were available as soon as they came out ... and in the small store you could browse forever for cool records and then ask the tough punk girl behind the counter if you could listen to one of the LP records you were interested in. "





Svala & Söderlund
Kön ringlade runt hela Konserthuset

Svala & Söderlund
Svala & Söderlund sålde också konsertbiljetter. Kö för Bruce Springsteen.

Svala & Söderlund var en av Stockholms äldsta musik- och skivaffärer med anor från 1800-talet. 1935 flyttade affären in i Konserthuset i en lokal mot Kungsgatan, efter att tidigare ha legat på Malmtorgsgatan och vid Stureplan. År 2000 såldes det anrika företaget till ägarna av Skivspåret (se tidigare post) som dock slog igen verksamheten efter fem år.

Svala & Söderlund

Svala & Söderlund sålde också noter och framför allt biljetter till olika konsertarrangemang. Den stora bilden ovan är från 1981 och visar biljettkön utanför affären till Bruce Springsteens båda konserter i Johanneshovs Isstadion. Kön till Springsteens första konsert i Stockholm 1975 lär ha varit ännu längre. En anställd i affären berättar att folk började köa en vecka före konserten och att kön ringlade längs hela Sergelgatan, runt kvarteret och upp igen Sveavägen tillbaka till Konserthuset!


Svala & Söderlund was one of Stockholm's oldest music and record stores, dating back to the 19th century. In 1935, the company opened a store in the Concert Hall building, after having previously was located at Malmtorgsgatan and Stureplan. In 2000, Svala & Söderlund was sold to the owners of Skivspåret. They closed the store after five years.
Svala & Söderlund also sold tickets for various concert arrangements. The picture above is from 1981 and shows the ticket queue outside the store for Bruce Springstein's two concerts in Johanneshov's Ice Stadium.





Smokestack
"Lite som en hemlig klubb däruppe på Gärdet"

Smokestack är en specialist på bluesskivor som drivs av Tommy Löfgren från en lokal i Vallentuna och som har en innehållsrik webbsida för försäljning via postorder.

Men firman har en lång historia med flera olika butiker i Stockholm. Smokestack startades 1971 av Hasse Andréasson och Hans Schweitz. Affärsidén var postorder och adressen var en postbox i Täby, där Andréasson bodde, medan skivorna packades i Sollentuna där Schweitz bodde. Inte det smidigaste upplägget menar Hasse A. och efter några år hittade man en lokal på Rindögatan 50 på Gärdet.

Därifrån fortsatte man i ungefär 10 år med i huvudsak postorder och bara öppet på lördagar. Men det var inte helt lyckat enligt Hasse: - Kunderna var tvungna att trycka på en porttelefon för att bli insläppta. Det var lite som en hemlig klubb där uppe på Gärdet. Därför var det ett lyft för firman när man 1984 skaffade en lokal på Hälsingegatan 13 med ingång direkt från gatan. Smokestack fortsatte med sin satsning på svart blues och hade nu öppet också på onsdagar kl 17-19. Hasse Andréasson blev sjuk år 2000 och affären såldes till Tommy Löfgren som var en gammal kompis sedan tidigt 1970-tal.

Tommy satsade på ett större sortiment (böcker och video) och utökade öppettider. 2006 flyttade han affären till Norrbackagatan 48 där han stannade till januari 2012. Därefter blev det Vallentuna och en övergång till enbart postorder.


Smokestack
Smokestack på Norrbackagatan.

Smokestack is spcialized in blues and is selling records on Internet today. But they have a long history with several different stores in Stockholm. It was started in 1971 by Hasse Andréasson and Hans Schweitz as a mail order busines. They also had a small basement store at Rindögatan, open only on Saturdays.
In 1984 they opened a street shop at Hälsingegatan and continued in about 15 years. Then the store was sold to Tommy Löfgren, who was an old friend from the early 1970s. In 2006 he moved the store to Norrbackagatan and stayed there until 2012. Then he moved to Vallentuna and changed the business to a webshop on Internet.





Gröndals Radio
Guldgruvan för alla som gillade äldre jazz

Gröndals Radio var en speciell skivaffär söder om söder i Stockholm. Från början en radioaffär med lite skivor som efterhand togs över av ägarens son. Han hette Karl-Erik ”Kejje” Engström och var en stor jazzentusiast. Han utökade skivavdelningen kraftig och kallade den för Old Jazz Shop. Det blev en guldgruva för alla som gillade äldre jazz.

Gröndals Radio

Affärens bästa år var första hälften av 1960-talet. Då importerade Kejje skivor från USA som man knappast kunde hitta någon annanstans i Stockholm, t.ex med nyinspelad musik från New Orleans med musiker som Kid Thomas, Punch Miller och Kid Howard.
Ett av skivbolagen hette Icon som Gröndals Radio introducerade och annonserade om i Orkesterjournalen.


Kejje Engström
Kejje Engström med New Orleans-legenden
Albert Nicholas på Club 78.


Kejje Engström var också ordförande i Club 78, en sammanslutning för intresserde av äldre jazz. Han var ordförande från starten 1960 och i många år framåt. Han fortsatte att driva sin affär till mitten av 1970-talet då hans hälsa börjat svikta. Han bosatte sig på Gotland och avled drygt 10 år senare.

Gröndal Radio was a special record store in a suburb of Stockholm. From the beginning a radio store, that was taken over by the owner's son. His name was Karl-Erik "Kejje" Engström and he was a great jazz enthusiast. He expanded the store and started selling jazz records too. He called it for the Old Jazz Shop and it became a goldmine for everyone who liked
older jazz.
The best years of the business was in the first half of the 1960s. The records Kejje imported from USA could hardly be found anywhere else in Stockholm. It was, for example, newly recorded New Orleans music with musicians like Kid Thomas, Punch Miller and Kid Howard. One of the labels was Icon, which Gröndal Radio introduced and advertised in Orkesterjournalen.
Kejje Engström was also chairman of Club 78, an association for interested in older jazz. He was chairman from the beginning of 1960 and for many years to come. He continued to run his business until the mid-1970s when his health began to disappoint. He settled in Gotland and died 10 years later.





Hirschs Skivor

Hirschs Skivor

De flesta minns Hirschs Skivor från affären vid Hötorget. Bilden på skivbaren ovan är från början av 1960-talet.

Men firman hade anor från 1800-talet och hette först Hirschs Pianomagasin. Under första halvan av 1900-talet låg affären på Mäster Samuelsgatan 48 i hörnet av Drottninggatan. Under 1950-talet var firmanamnet Hirschs kort och gott och förutom skivor såldes även radioapparater, grammofoner etc.

Hirschs 78-varvare

I slutet av 1959 flyttade firman till nya Hötorgscity, i lokaler intill Hennes & Mauritz i första höghuset mot Konserthuset. Man övergick till att enbart sälja skivor och bytte namn till Hirschs Skivor. 1967 öppnades en filial vid Odenplan (Norrtullsgatan 10) men den stängdes efter bara några år. Företaget slog sen igen för gott i början på 1980-talet.


Most people remember Hirsch's Skivor from the store at Hötorget. The picture above is from the beginning of the 1960s. But the company had ancestry from the 19th century and was first called Hirsch's Pianomagasin. During the first half of the 20th century, the store was located at Mäster Samuelsgatan 48 in the corner of Drottninggatan. The store moved to Hötorget in 1959. It was closed in the early 1980s.




Broddmans

Broddman Storgatan
Broddmans på Storgatan 1956.

Skivaffärer på Östermalm

Östermalm har aldrig varit stadsdelen som kryllat av skivaffärer. Men det har funnits några. I mitten på 1950-talet öppnade Broddmans en skivaffär på Storgatan 10. Företaget hade ytterligare två specialaffärer på samma gata – en för foto och en för radio/TV.

Broddmans Storgatan

De båda bilderna här är tagna 1956 och visar Broddmans Skivor med en sober och kvalitetsmedveten butiksmiljö. Det var en skivaffär att räkna med som hade ett sortiment av t.ex jazz som kunde konkurrera med de större affärerna i stan.

Detta var före tiden för den beryktade reklamjingeln ”Broddmans, Broddmans, Broddmans” i Radio Nord och Radio Syd som gjorde företaget vida känt och bidrog till att Broddmans utvecklades till en riksomfattande kedja. Nya affärer öppnades i Stockholm med butiken vid Hötorget i spetsen.

Snart följde butiker i Göteborg, Helsingborg, Halmstad och många fler städer runt om i landet. Gemensamt för affärerna var braskande reklam i stil med hur det såg ut vid Gustav Adolfs Torg i Malmö på 1960-talet (bilden nedan).

Broddmans Malmö

Företaget drevs av Georg Broddman tillsammans med sonen John. Broddmans sålde visserligen kvalitetsprodukter men var också starkt priskonkurrerande genom lågprisimport och det egna varumärket IFBA.


Udda kombination - skivor
och lampor


Svensk Belysningskonst 78

Den äldsta skivaffären på Östermalm var Svensk Belysningskonst som låg på Sibyllegatan 53. Från 1940-talet och några årtionden framåt var det en udda, men populär, kombination av lampor och skivor. Högsta kvalitet i båda sortimenten.

Det fanns vid den här tiden ytterligare en skivaffär på Östermalm. Den öppnade i slutet av 1950-talet och låg i hörnet av Storgatan - Grevgatan och hette Speldosan. Någon kanske minns att basisten och radioprofilen Bengt ”Bengan” Wittström jobbade där.

Skivaffärerna på Östermalm är sedan länge borta. Broddmans gick i konkurs och försvann ur stadsbilden på 1980-talet.


Östermalm has never been a hot district for records in Stockholm. But there have been a few stores. In the mid 1950s, Broddmans opened a record store at Storgatan 10. The company had two more specialty stores on the same street - one for photo and one for radio / TV.
The two pictures here were taken in 1956 and show Broddman as a sober and quality-conscious record shop. For example they had a good jazz assortment and could compete the larger stores in town.
This was prior to the time of the notorious advertising jingle "Broddmans, Broddmans, Broddmans" heard in Radio Nord and Radio Syd, which made the company well known and helped Broddmans develop into a nationwide chain. New stores were opened in Stockholm and in other cities around the country. And they were not in the sober style that characterized the first shop. Almost of them looked like the 1960s store in Malmö (picture).
The company was run by Georg Broddman together with his son John. Broddmans sold quality products, but was also a strong price competitor through low price imports and its own brand IFBA.
The oldest record store in Östermalm was Svensk Belysningskonst, located on Sibyllegatan 53. From the 1940s and for a few decades, it was an odd but popular combination of lamps and records. High quality in both assortments.
The record stores at Östermalm have gone away for a long time. Broddmans went bankrupt and disappeared in the 1980s.





Sweet Freedom International
"...som att kliva rakt ned i det tidiga 70-talet"

Broddman Storgatan
Jonas Bergenfalk bakom disken i början på 90-talet.

Enligt samtida vittnen var det som att kliva rakt ned i det tidiga sjuttiotalet. Källarlokalen låg en trappa ner och var lite halvmörk, murrig och lagom sunkig. Skivbackarna var fyllda med vinyl från 70-talet och väggarna var tapetserade med idolbilder på band som Jethro Tull, Thin Lizzy, Nazareth och Deep Purple.

Skivbörsen hette Sweet Freedom Records och låg på Döbelnsgatan 71 och existerade mellan 1989 och 1995. Den var specialiserad på sjuttiotalsrock, men inte vad som helst:
”…inget Prince, inget Orup, inget trams, inga dumheter. Bara bra musik. Som Uriah Heep t.ex!” som det stod på ett anslag som satt på dörren! Sweet Freedom startades och drevs av Jonas Bergenfalk och Fredrik Teurnell.

Jonas hade en examen som språkkonsult vid Stockholms Universitet i fickan innan han startade skivbörsen och jobbar idag som språkvårdare i Sveriges Riksdag. Minnet av Sweet Freedom Records vårdar han på en särskild sida här i Facebook.



People says that it was like stepping right into the early seventies. It was downstairs, a little half-dark, a little shabby. The record crates were filled with vinyl from the 70's and the walls were taped with posters on bands like Jethro Tull, Thin Lizzy, Nazareth and Deep Purple.
The store was called Sweet Freedom Records and was located at Döbelnsgatan. It existed between 1989 and 1995 and was started by Jonas Bergenfalk and Fredrik Teurnell.





Kungsholms Skivbörs

Broddman Storgatan
Kungsholms Skivbörs 1978. Reportage i DN om 78-varvsskivor. Teckning Hasse Erikson.

Sista versen för 78-varvare

Vinylen är tillbaka men det är knappast troligt att det blir samma sak med de gamla 78-varvsskivorna. De var tunga och ömtåliga och kallades ju för stenkakor. De slutade tillverkas mot slutet av 1950-talet, några år efter det att vinylskivan (LP och EP) slagit igenom på allvar.

I dag är det bara entusiaster och samlare som bryr sig om stenkakor. Men det räcker för att sällsynta originalskivor kan bli riktiga dyrgripar. En Elvis Presley-78:a på skivmärket Sun kan kosta 10000 kr och en ovanlig bluesplatta från 1920-talet ännu mer.

Den reguljära försäljningen av 78:or i Stockholm dog ut i mitten av 1960-talet. De skivaffärer som hållit på längst sålde då ut sina lager. Det fanns också några skivbörsar som under 1950- och 60-talet hade ett hyfsat sortiment av begagnade 78:or. Affären på Kindstugatan 8, som jag berättat om tidigare, var en.

En annan skivbörs med 78:or låg på Österlånggatan, intill Bredgränd. Den hade ett bra sortiment jazzskivor tack vare att ägaren fick hjälp med inköp och prissättning av Jan Stenberg, som var jazzentusiast och drev det lilla skivbolaget Modern Music under första hälften av 1950-talet. Skivbörsen på Österlånggatan slog igen några år in på 60-talet.


Modern Music 78-varvare
78-varvare på skivbolaget Modern Music, som hade en
koppling till skivbörsen på Österlånggatan.


Kungsholms Skivbörs var den sista specialisten på 78:or i Stockholm. De hade runt 6000 stenkakor i lager när Dagens Nyheter 1978 i ett reportage uppmärksammade den lilla affären på Fridhemsgatan.


Två skivbörsar
på Fridhemsgatan


Affären startades 1958 av Ivan Amedé. Efter 10 år sålde han affären till Kurt Sjöstedt som utökade verksamheten till att också sälja nya skivor i en intilliggande affärslokal. Men efter en kort tid slog Sjöstedt ihop det hela och sålde både nytt och begagnat från den nya lokalen. Den gamla affärslokalen sålda han tillbaka till Ivan Amedé som startade upp sin verksamhet igen och då gjorde en mer renodlad satsning på 78-varvare.

Under några år i mitten på 1970-talet låg det alltså två skivbörsar alldeles intill varandra på Fridhemsgatan 40 och 42. Det var Kurt Sjöstedt som slog igen sin affär först. Han flyttade den till Hornsgatan 106 där den fanns några år under namnet Nya Skivan. Kurt Amedé fanns kvar på Fridhemsgatan åtminstone till 1978 då alltså DN gjorde sitt reportage.



The vinyl is back, but isn’t likely that it will be the same with the old 78s. They ended up being manufactured in the late 1950s. Today only enthusiasts and collectors care about them, but it's good enough for rare copies to be real trasures. An Elvis Presley 78 on the Sun label can cost 10.000 kr and an unusual blues recording from the 1920's even more.
The regular sales of 78s in Stockholm died in the mid 1960s. The record stores sold them out. But there were some stores that sold used 78s. One of them was at Österlånggatan. They had a good selection of jazz records thanks to that the owner was assisted by Jan Stenberg, a jazz fan who ran the obscure record company Modern Music. The shop at Österlånggatan closed in the early 1960s.
Kungsholms Skivbörs was the last specialist for 78s in Stockholm. They had about 6000 records in stock when Dagens Nyheter, the newspaper, in 1978 made a feature about the little shop on Fridhemsgatan (and then published the drawing above). The shop was started in 1958 by Ivan Amedé and remained at least until 1978 when DN made their feature.





Woolfi's
Importpionjär på Gamla Brogatan

Gamla Brogatan
Woolfi's låg på Gamla Brogatan.

Gamla Brogatan var för många under 1970-talet Stockholms coolaste affärsgata. Här låg affärer som Puss & Kram, Impo, SkoUno och Klara Arbetarebod.

Här låg också Woolfi’s lilla skivaffär som tillsammans med Richard’s Records i Birger Jarlspassagen var pionjärererna i den rad av små oberoende importbutiker som växte fram i Stockholm under 1970- och 80-talet – däribland t.ex Pet Sounds, Gamla Stans Skivhandel, Space Records, Record Pool och Vinyl Mania. Av dessa finns som bekant Pet Sounds kvar, medan de andra är minnen blott. Woolfi’s låg bredvid Puss & Kram, i vars lokal SkoUno numera ligger, och ägdes av Wolfgang Jedliczka.

Woolfi's logga

Woolfi är österrikare och kom till Sverige 1964. I början på 1970-talet hade han en bokföringsbyrå och fick kontakt med amerikanen Richard Berlin som bl.a drev Richard’s Records och som behövde hjälp med firmans pappersexercis. Woolfi blev allt mer engagerad i Richards affärer och fann sig själv ofta ståendes bakom disken i Richards skivshop i Birger Jarlspassagen.
Han lärde sig gamet och 1972 avvecklade han bokföringsbyrån och startade eget i skivbranschen.

Han öppnade en skivhörna inne i Puss & Krams lokaler på Gamla Brogatan. Samarbetet med Richard fortsatte. Richard importerade skivor från USA och Woolfi från Europa och de bytte och handlade med varandra.


Woolfi och Richard Berlin
Richard Berlin tillsammans med Woolfi (t.h) i början på
70-talet i Richards butik i Birger Jarlspassagen.


Efter en tid fick Woolfi överta en egen liten lokal som låg vägg i vägg med Puss & Kram. Samarbetet med Richard Berlin avslutades och Woolfi fick kontakt med Caroline Exports i London (med kopplingar till Virgin Records) som försåg honom med skivor från hela världen.

Woolfi’s Impossible Record Shop gjorde skäl för namnet. Butiken försåg under 1970-talet samlare och DJs med udda och ovanliga singlar med progressiv rock, punk, krautrock etc. Firman öppnade också en LP-shop på Vasagatan och byggde en studio över lokalen på Gamla Brogatan.

Men allt tog slut i början på 1980-talet. Gamla Brogatan skulle saneras och Woolfi fick lämna sina lokaler. Han flyttade till Sundbyberg och startade en grossiströrelse under namnet Blitz Records. I dag är Wolfgang ”Woolfi” Jedliczka 77 år och pensionär.



Gamla Brogatan was a hip street in the 1970s. Here you would find shops such as Puss & Kram, Impo, SkoUno and Klara Arbetarebod. Here was also Woolfi's record store, which together with Richard's Records in Birger Jarlspassagen was the pioneer for a group of small independent import stores that grew up in Stockholm in the 1970s - including Pet Sounds, Gamla Stan's Disc Skivaffär, Space Records, Record Pool, Non Stop and Vinyl Mania. Except of Pet Sounds, they are all now gone.
Woolfi's was owned by Wolfgang Jedliczka, an Austrian who came to Sweden in 1964. At the beginning of the 1970s he had a bookkeeping agency and contacted American Richard Berlin who, among other things, ran Richard's Records and needed help with the company's paper excerpts. Woolfi became increasingly involved in Richard's business and often found himself behind the counter in Richard's disc shop in Birger Jarlspassagen.
He learned the game and in 1972 he left both Richard's and the accounting office and started his own record business and opened a store closed to Puss & Kram at Gamla Brogatan.
Woolfi's Impossible Record Shop made reason for the name. During the 1970s, the shop provided collectors and DJs with odd and unusual singles with progressive rock, punk, krautrock etc. The company also opened an LP shop on Vasagatan and built a studio over the premises at Gamla Brogatan.
But everything ended in the early 1980s. Gamla Brogatan would be cleaned up and Woolfi had to leave his premises. He moved to Sundbyberg and started a wholesale business under the name Blitz Records. Today Wolfgang "Woolfi" Jedliczka is 77 years old and retired.





Pick-Up

Pick-Up

Pick-Up på Drottninggatan 29.

Skivaffären Pick-Up låg först på St Eriksgatan 54 och flyttade sedan till Drottninggatan och hade filialer på Jakobsbergsgatan, i Skärholmen och i Kista.

"Pappa fick rätt till slut!"

Affären grundades 1956 av Roland Bergendahl och upphörde i slutet av 1980-talet. Det var CD-skivans intåg som fick Bergendahl att lägga ned. Han såg mer svårigheter än möjligheter i den stora omvälvningen av skivbranchen. - Och pappa fick rätt till slut, säger en av Rolands döttrar idag. CDn var ingen framtid!

Pick Up skivpåse

Efter starten på St Eriksgatan öppnades efter några år den första filialen på Drottninggatan 8 där det också etablerades en postorderförsäljning en trappa upp under namnet Toppskivan. Butiken på St Eriksgatan slog igen på 1960-talet och huvudaffären flyttades till nya lokaler på Drottninggatan 29.

Filialen på Jakobsbergsgatan var specialiserad på jazz och klassiskt men i övrigt var inriktningen pop och schlager. Ett populärt inslag var skivsigneringar på lördagar då artister som Hep Stars, Magnus Uggla, Lill-Babs och Siw Malmqvist kom till butikerna.

Roland Bergendahl hade fyra döttrar som under sin skoltid alla hjälpte till i butikerna under lov och helger. Roland Bergendahl avled 2009 nära 80 år gammal.



Pick-Up record shop was first located at St Eriksgatan 54 and then moved to Drottninggatan and had branches on Jakobsbergsgatan, in Skärholmen and in Kista.
The business was founded in 1956 by Roland Bergendahl and ended in the late 1980s. It was the arrivals of the CD that caused Bergendahl to shut down. He saw more difficulties than opportunities in the revolution of the record industry. - And dad got right, says one of Roland's daughters today. The CD was no future!
A few years after the start of St Eriksgatan, the first branch was opened at Drottninggatan 8, where a mail order sale also was established under the name Toppskivan. The store on St Eriksgatan struck again in the 1960s and the main business was moved to new premises on Drottninggatan 29. The branch on Jakobsbergsgatan was specialized in jazz and classics, but in general the focus was in pop music.
Roland Bergendahl had four daughters who during their school hours all helped in the shops during the holidays and weekends. Roland Bergendahl died 2009 near 80 years old.





Adam & Eva
Elvis, Rock-Fnykis och jazz på Hötorget

Adam & Eva
Adam & Eva i slutet av 1950-talet.

Det fanns gott om skivaffärer vid Hötorget i slutet av 1950-talet. Förutom PUB, Svala & Söderlund och Hirschs Skivor hade också varuhuset Adam & Eva en skivhörna där man sålde singlar och EP-skivor. Kanske bortglömd idag, men dokumenterad tack vare det här vykortet!

Det var skivbolaget KnäppUpp som ägde skivbaren och den sköttes av bl.a jazzsångerskan Nannie Porres. Hon jobbade där 1958-1959 och såg till att det förutom Elvis och Rock-Fnykis också fanns en del jazz i sortimentet. Adam & Eva upphörde i början på 1960-talet och Hennes flyttade in lokalerna.



There were plenty of record stores at Hötorget in the late 1950s. In addition to PUB, Svala & Söderlund and Hirsch's Discs, Adam & Eva department store also had a small corner selling singles and EPs. Perhaps forgotten today, but documented thanks to this postcard!
It was the record company KnäppUpp, who owned the store and it was managed by, among others, jazz singer Nannie Porres. She worked there 1958-1959 and made sure that in addition to Elvis and Rock-Fnykis, there was also some jazz in the assortment. Adam & Eve ended in the early 1960s.





55:ans Skivbörs

55:ans Skivbörs
Annons i tidningen Schlager på 1980-talet.

En av de första på S:t Eriksgatan

55:an var en av de första skivbörsarna som etablerade sig på St Eriksgatan och i det område som senare blev något av Stockholms centrum för begagnade skivor.

55:an startades i mitten på 70-talet av Roger Holegård och låg först i en liten lokal på St Eriksgatan 55. Flyttade sen till en större lokal på St Eriksgatan 59 och övertogs av Bengt Ekström som drev den tillsammans med Bjarne Dahl. Under en period var f.ö. Pet Sounds inhyst i ett hörn av 55:an, före flytten till nuvarande lokalen på Skånegatan.

När Bjarne Dahl slutade i 55:an öppnade han St Eriks skivbörs i en liten lokal på St Eriksgatan 80. Båda affärerna är nedlagda sedan länge.



55:ans Skivbörs was one of the first record traders that established at St Eriksgatan and in the area which later became a center for used records.
55:an was started in the mid 70's by Roger Holegård and was first located at St Eriksgatan 55. Then moved to a larger premises at St Eriksgatan 59 and was taken over by Bengt Ekström who run it along with Bjarne Dahl.
When Bjarne Dahl left, he opened St Erik's Skivbörs in a small venue at St Eriksgatan 80. Both stores have been closed for a long time.





Wasa Skivbörs

Wasa Skivbörs
Wasa Skivbörs på Hälsingegatan.

Äldsta kvarvarande skivbörsen

Wasa Skivbörs är den äldsta kvarvarande skivbörsen i Stockholm. Den startades redan 1968 och ligger fortfarande kvar i samma lokal på Hälsingegatan 2 mitt emot Vasaparken.

Lokalen är liten och inredningen har inte förändrats så mycket under åren, även om ägarna har skiftat. Ägare idag är Gunnar Lind. Han tog över efter Bengt Segerlind för drygt 10 år sedan och hade då varit stamkund i affären sedan början på 1970-talet.


Wasa Skivbörs Gunnar Lind
Gunnar Lind äger Wasa Skivbörs idag.

Wasa Skivbörs is the oldest remaining shop for used records in Stockholm. It was started in 1968 and is still in the same premises on Hälsingegatan 2.
The shop is small and has not changed very much over the years, even though the owners have changed. The owner today is Gunnar Lind. He took over from Bengt Segerlind 10 years ago, beeing a regular customer in the shop since the beginning of the 1970s.





Golden Oldies

Golden Oldies

Här fanns rariteterna

Den första butiken bland stans skivbörsar som i första hand vände sig till samlare var Golden Oldies på St Eriksgatan 96. Det var här man kunde hitta rariteterna inom rock och pop, särskilt singlar från 50- och 60-talet.

När andra sålde begagnade skivor till enhetspris mer eller mindre, stod Jan-Erik Ekblom bakom disken och granskade etiketterna efter serie- och matrisnummer, skivbolagens logotype och gatuadresser och andra kännetecken för att skilja agnarna från vetet, dvs originalen från senare pressningar och återutgivningar. De mest sällsynta och dyraste skivorna såldes sällan över disk utan hamnade i de auktionslistor som Golden Oldies regelbundet skickade ut till de riktiga samlarna.

Golden Oldies Annons

Jan-Erik Ekblom öppnade sin affär 1977. Den finns fortfarande kvar även om öppettiderna idag verkar mer sporadiska än regelbundna. Jan-Erik är själv samlare och har varit det sedan tidigt 60-tal. Han säger att han självklart samlar musiken i första hand, men att han helst vill ha den i originalutgåvor.

Infälld i bilden ovan ses ett klipp från Dagens Nyheter 1984 där Jan-Erik Ekblom kallas ”Kung i plattans rike” och där han håller upp en stenkaka från 1957 med Elvis Presley’s Teddy Bear.



The first specialist record shop for collectors was Golden Oldies on St Eriksgatan 96. Here you could find the rarities in rock and pop, especially singles from the 50s and 60s.
When others sold used records at unit prices more or less, Jan-Erik Ekblom stood behind the counter and examined the labels by serial and matrix numbers, the record label's logotype and street addresses and other features to distinguish the original from later pressings and reissues. The rarest and most expensive records were rarely sold over the counter, but ended up in the auction lists that Golden Oldies regularly sent to the real collectors.
Jan-Erik Ekblom opened his shop in 1977. It is still available even though opening hours today seem more sporadic than regular. In the picture above is a clip from Dagens Nyheter 1984, where Jan-Erik Ekblom is showing a 78 gem from 1957 - Elvis Presley's Teddy Bear.





Vinylshopen Urvädersgränd
Anor från finska Radioshopen i Gamla Stan

Vinylshopen Urvädersgränd
Per Karlsson i sin vinylshop.

Vinylshopen på Urvädersgränd på Söder har anor från klassiska Radioshopen i Gamla Stan. Det var en radioaffär som låg på Västerlångatan 31 redan på 1940-talet men som på 70-talet övergick mer och mer till skivor.

En av delägarna hette Bo Karlsson. Han hade finskt påbrå och fick iden att satsa på finsk musik. Det blev succè och den lilla radioshopen växte till något av ett finskt musikcentrum i Stockholm. Där kunde man t.ex hitta alla skivorna från det legendariska finska skivbolaget Love Records.

Finskt LP-fynd på Love Records i Radioshopen.



Bo Karlsson försvann så småningom från Radioshopen men fortsatte ett ganska turbulent liv i skivhandlarbranchen. Han avled 2005 men sonen Per har fortsatt i hans fotspår. Det är han som idag driver vinylshopen på Urvädersgränd 2.

Pappa Bo Karlsson sålde inte bara skivor utan också antikviteter, affischer m.m. Han hade lokaler på olika håll i stan - bl.a på Götgatan, St Paulsgatan, Engelbrektsplan och Humlegårdsgatan för att slutligen hamna på Hökens gata med Mosebacke Records. Sonen Per hängde tidigt på pappa som medhjälpare och öppnade sen sin första egna skivaffär på Brahegatan.

När Bo Karlsson avled tog Per över Mosebacke Records på Hökens gata och sedan fem år håller han alltså till på Urvädersgränd. Eftersom han bara har ett rivningskontrakt på lokalen vet han inte hur länge han blir kvar. Men han älskar jobbet och verkar för evigt fast i vinylträsket. Han är inte orolig. Förlorar han lokalen dyker han snart upp med sina skivor någon annanstans.


Vinylshopen Urvädersgränd
Vinylshopen på Urvädersgränd.


Vinylshopen at Urvädersgränd has links back to the classic Radioshopen in Gamla Stan. It was a radio store at Västerlångatan already in the 1940s, but which in the 1970's became more and more a record shop.
One of the co-owners was Bo Karlsson. He had Finnish roots and got to invest in Finnish music. It became a success and the little radio shop grew to something like a Finnish music center in Stockholm. There you could find, for example, all the records from the legendary Finnish record label Love Records.
Bo Karlsson eventually disappeared from the radio store, but continued a rather turbulent life in the record store business. He died in 2005 but his son Per has walked in his footsteps. He is now running Vinyshopen at Urvädersgränd.
Bo Karlsson had stores in different parts of the city - on Götgatan, St. Paulsgatan, Engelbrektsplan and Humlegårdsgatan, to end up at Hökens gata with a shop called Mosebacke Records. The son Per hung up early with his father in his stores and later opened his first own record shop at Brahegatan. When Bo Karlsson died, Per took over Mosebacke Records. Five years ago he moved to Urvädersgränd.





Söderbergs
Skivor och hi-fi på Sveavägen

Dags för en ny stereoanläggning? Eller en Lenco skivspelare eller en Thorens? På 1970-talet gick man gärna till Söderbergs på Sveavägen. Där fanns det mesta, även en stor skivavdelning.

Söderbergs Sveavägen
Typiskt 70-tal inne på Söderbergs då valet av stereoanläggning ofta
var en angelägenhet för hela familjen.


Söderbergs öppnade i slutet av 1950-talet och låg i lokalen där Casablanca senare öppnade sitt VHS-tempel med gamla filmklassiker som specialitet. Grundare var Ernst Söderberg och firman blev en av de ledande ljud- och skivbutikerna i Stockholm.

Lokalen var U-formad med skivor i den ena halvan och hi-fi och stereoprylar i den andra. Vardera avdelningen hade egen ingång från gatan. Ansvariga för affären var förutom grundaren hans son Leif Söderberg och dennes halvbror Lars Bengtsson. Den kvalitetsmedvetna skivavdelningen sköttes av bl.a Tomas Gabrielsson och Peo Berghagen.


Casablanca
Casablanca som tog över efter Söderbergs.

När Söderbergs upphörde tog alltså videobutiken Casablanca över lokalen. Casablanca bytte ägare och fick en ny skepnad 2008 och slog igen för gott 2014.

Lars Bengtsson öppnade 1981 en egen affär på St Eriksplan i de lokaler där Björks radioaffär legat i många år. Där är han fortfarande still going strong. Björks låg först i lokalen intill men flyttade senare till den större lokal som Bengtsson tog över.


Björks Fotomagasin
Björks Fotomagasin som Lars Bengtsson från Söderbergs tog över. Bilden är från 1920-talet.


Time for a new stereo equipment? Or a Lenco turntable or a Thorens? In the 1970s, you went to Söderbergs at Sveavägen. There was most of it, even a big record department.
Söderbergs opened in the late 1950s in the same premises where Casablanca later opened its VHS temple with old film classics as a specialty. Founder was Ernst Söderberg and the company became one of the leading sound and record stores in Stockholm.
The location was U-shaped with records in one half and hi-fi equipments in the other. Each department had its own entrance from the street. In addition to the founder, his son Leif Söderberg and his half-brother Lars Bengtsson were responsible for the store. The quality-conscious record department was managed by Tomas Gabrielsson and Peo Berghagen.
When Söderbergs closed, the video shop Casablanca took over the location. Casablanca changed ownership and got a new form in 2008, and shut for good in 2014. Lars Bengtsson opened his own store at St Eriksplan in 1981 in the premises where Björk's radio store had been for many years.





Got To Hurry

Got To Hurry
Bosse Nerbe på Got To Hurry.

Satsade på samlare

Samla skivor kan man göra på olika sätt. Nyligen berättade jag om skivsamlarbutiken Golden Oldies. En annan skivbörs som satsade på samlare var Got to Hurry på Yxsmedsgränd 4 i Gamla Stan. Den öppnade 1983 av bröderna Bosse och Lasse Nerbe. Det var rock från 1960- och 70-talet som gällde och här fanns gott om originalskivor som kostade 3-400 kr när normalpriset för en begagnad LP annars låg på max 50 kr. Got to Hurry hade koll på hur Decca-etiketten skulle se ut på en Rolling Stones-skiva från 1960-talet.

Got To Hurry Annons
Annons från 1983.

Bosse Nerbe var också med och ordnade den första skivmässan i Stockholm 1983. Då hade samlarintresset för skivor tagit fart i Sverige och t.ex kunskapen om att skilja på olika pressningar av LP-skivor spridit sig. Den var länge, särskilt när det gäller jazz, tämligen obefintlig. Inte så konstigt eftersom vinylskivan var en så pass ung och modern företeelse. Det fanns inte så stor anledning att bry sig.

Det var först framåt 1980-talet som japanska skivsamlare började botanisera i skivbolagens historia och lärde sig identifiera olika pressningar efter skivetiketternas design och färg, gatuadresser och andra kännetecken på vinylen och omslagen. Idag är tidigare okända nördbegrepp som ”deep groove”, ”flat edge”, ”ear” etc nästan vardagsmat som det skrivs böcker om och som är avgörande faktorer för skivans pris. Före 1980 var t.ex Blue Note just bara Blue Note och en amerikansk jazzlabel bland andra. Nu kan det skilja tusentals kronor i pris för en 50-talsutgåva om t.ex etiketten råkar ange skivbolagets adress som 56:e gatan i New York istället för Lexington Avenue.

Nu är det nypress som gäller

Bröderna Nerbe har kvar sin affär Got to Hurry i Gamla Stan. Det är fortfarande äldre rock som gäller men man har övergivit specialiseringen på originalskivor. Nu är det nypress som gäller. De ser en poäng i att bara behöva betala några hundralappar för en perfekt ospelad kopia av en 60-talsklassiker istället för tusenlappar för ett (kanske) halvslitet original.



Recently, I told about the collector shop Golden Oldies. Another record store aimed at collectors was Got to Hurry at Yxsmedsgränd 4 in Gamla Stan. It opened in 1983 by the brothers Bosse and Lasse Nerbe. They sold rock music from the 1960s and 1970s and there were plenty of first pressings in the store that cost 3-400 kr when the normal price for a used LP would be up to a maximum 50 kr.
Bosse Nerbe was also organizing the first record fair in Stockholm in 1983. Then had the knowledge about collecting first pressings and things like that, increased in Sweden. It had long been fairly non-existent, especially with regard to jazz.
It was in the early 1980s that Japanese record collectors began to study the history of record companies and learned to identify different pressings according to the design and color of the labels, street addresses and other characteristics of the vinyls and the covers. Today, things like "deep groove", "flat edge", "ear" etc are familiar concepts and important factors for the price. Prior to 1980, Blue Note was just Blue Note and an American jazz label among others. Now it's possible to distinguish thousands of kronor in price for a 1950's edition if, for example, the company’s office address on the label is 56th street in New York instead of Lexington Avenue.
The Nerbe brothers are still running the store in Gamla Stan. It’s still older rock music that applies, but they have abandoned the specialization in originals and first pressings. Now it’s new pressings LP that counts. They see a point in just having to pay a few hundreds kronor for a perfectly unplayed copy of a 60's classic, instead of maybe thousands for a first pressing.





Record Mania
Minsta butiken - men störst på Nätet

Record Mania


Skivaffärer försvinner men några finns kvar. Och mycket handlar idag om Internet.

Det har sina sidor att sälja skivor på Internet. Det har inneburit stor genomslagskraft för de som satsat på det. Jag själv var en av de första med Birka Jazz och fick uppleva hur en liten affär på en bakgata i Vasastan plötsligt fick liksom ett skyltfönster i både New York, London och Tokyo, ja över hela världen.

En annan var Lars Larsson med Record Mania. Han öppnade sin lilla butik på Östgötagatan år 2001 med en butiksyta på 10-15 kvm. Sveriges minsta skivbörs säger han själv, men nu är den bland de största i världen – på nätet.

Record Mania
Mycket jobb vid datorn för Lasse Larsson på Record Mania.

Men det har som sagt sina sidor att sälja skivor på Internet. I en öppen affär är tempot ofta ganska makligt. Som kund kan man i lugn och ro bläddra igenom backarna och vrida och vända och kanske lyssna innan man slår till på en skiva. Även om skivan är eftertraktad kan det ta sin tid innan den försvinner. På nätet handlar det om något annat, en annan slags psykologi.

När en etablerad webshop annonserar om ”new arrivals” blir det ofrånkomligt rusning. De mest begärliga skivorna försvinner innan man hinner blinka och mycket annat åker med av bara farten. Det betyder många glada kunder men också en del missnöjda. Skivan redan såld, typiskt! Det är en del av vardagen i Birka Jazz.

Säkert i ännu högre grad hos Record Mania. Med sina täta uppdateringar på ett nästan givet klockslag sitter skivsamlare runt om i världen och bevakar händelsen. Jag har själv suttit där och försökt hänga med i svängarna. Inte en chans att tänka efter eller gå och kolla om skivan redan finns i samlingen. Då möts man bombsäkert av det förargliga beskedet ”just sold”.


"Vi säljer 70-80 %
inom ett par timmar"


- Vi säljer 70-80 % av de nyinkomna skivorna inom ett par timmar, säger Lasse. Jag är mer glad än bekymrad. Men det är så klart tråkigt att skivor som många vill ha försvinner så fort. Man har ju oftast bara ett ex. Det handlar också om vilket pris man sätter på skivan. En kollega sa en gång att jag satte priser för att sälja, medan han själv satte priser för att få behålla skivorna ett tag. Snabb försäljning innebär också att det kan vara svårt att hålla uppe standarden i butiken. Men vi jobbar på det genom att ställa ut fler eftertraktade skivor under veckorna. Så att det ska löna sig att titta in här.

Lasse Larsson är från Uppsala. Han jobbade som DJ från 1988 och ett tiotal år framåt. Artistnamnet var Skivsamlar-Lasse. 1996 drog han igång en postorderverksamhet och skickade ut papperslistor med skivor till salu. Han började med ett kundregister på ca 300 samlare, de flesta i Japan och Europa utanför Sverige. Från början var det mest soul och funk. Efter ett par år med öppen butik blev det mer jazz och hiphop och numera också rock.



Record stores disappear but some are still there. And much is about the Internet today.
It’s something special to sell records on Internet. It has had a great impact on those who invested in it. I myself was one of the first with Birka Jazz. I experienced how a little shop on a small street in Stockholm suddenly got like a display window in both New York, London and Tokyo, yes all over
the world.
Another one was Lars Larsson with Record Mania. He opened his small shop at Östgötagatan in 2001, just about 10-15 sqm. Sweden's smallest record shop he says, but now one of the largest in the world – on Internet.
But as has been said, it’s something special to selling records online. In a street shop, the pace is often quite easy. As a customer, you can browse through the crates and turn and turn the records, and maybe listen before you decide to buy. Even though the record is sought after, it may take some time before it disappears from the store. Online is about something different, another kind of psychology.
When an established webshop announces "new arrivals" there will be a rush. The most wanted records disappear before you can blink. That means many happy customers but also some dissatisfied. The record already sold, typical! It is part of everyday life in Birka Jazz.
Certainly even more at Record Mania. With their frequent updates at a certain time, record collectors around the world are watching the event. I have sat there myself and tried to keep up with the turns. Not a chance to think after or go check if the record already is in the collection. Then you'll be met by the message "just sold".
- We sell 70-80% of the new arrivals within a couple of hours, says Lasse. I'm more happy than worried. But it's of course sad that records that many people want, disappear so fast. It's also about the prices you put on the records. A colleague once said that I set prices to sell, while he set prices to keep the records for a while.
Lasse Larsson is from Uppsala. He worked as a DJ from 1988 and a decade ahead. The artist name was "Skivsamlar-Lasse". In 1996 he started a mail order business and sent out paper lists with records for sale. He started with a customer register of about 300 collectors, most in Japan and Europe outside Sweden. From the beginning it was most soul and funk. After a couple of years with the street shop, it became more jazz and hiphop and now also rock.





Skivgrossisten
Först med amerikanska cut-outs

Det här är historien om Skivgrossisten som på 1970-talet var en av de populäraste skivaffärerna i Stockholm. Deras affärside var att sälja LP-skivor från amerikanska överskottslager, s.k cutouts som hade omslag med ett borrat hål eller ett avklippt hörn.

Affärerna låg på Drottninggatan och Folkungagatan och startades av Kenneth Bjälkenfalk. Han blev senare en profil på Roslagsgatan med antik- och kuriosaaffären Magasin 13.

Skivgrossisten
Skivgrossistens "nöff-nöff"-påse. Många undrar fortfarande
vad "nöff-nöff" var för slags musik.


Den första skivbutiken öppnades 1970 på Drottninggatan 16. Kenneth berättar att den tillkom av en slump. En dag fick han besked från frakterminalen vid Norra Station att han hade 300 kartonger från USA att hämta. Han hade ingen aning om vad det var. Men det visade sig vara 20.000 amerikanska cutout-skivor som en amerikansk firma hade skickat till honom. Det var kompensation för en missad affärsuppgörelse i en helt annan bransch och som kostat Kenneth Bjälkenfalk en del besvär.

Kenneth visste inte vad han skulle göra med skivorna. Han åkte runt med kartonger i Stockholm och hela Mälardalen och försökte sälja till skivaffärer. Men ingen ville köpa. De var rädda för de svenska skivbolagen och ville inte befatta sig med skivorna, säger Kenneth. Det slutade med att han övertog lokalen efter en kemtvätt och drog igång en egen försäljning av skivorna.


"Vi sålde så att kassaapparaten
började brinna"


Skivgrossisten blev efterhand en succe som kulminerade i mitten på 70-talet med tre affärer i Stockholm och dessutom i städer som Umeå, Västerås och Uppsala. Ganska opersonliga affärer och inte särskilt kunnig personal, men de sålde för brinnande livet.
Skivorna hade prislägen som 13.95 och 19.95, men populärast var "1 LP för 3.95 eller 10 för 35 kr". En ny LP-skiva kostade vid den här tiden ca 25 kr.
- Vi sålde så att kassaapparaten började brinna, säger Kenneth. Rekordet för en dagskassa var 47.000 kr och vi var tvungna att ha dörrvakter och bara släppa in en kund i taget eftersom det var fullt i lokalen.

Skivorna i den första gratisleveransen tog förstås snabbt slut. Kenneth började själv resa till USA för att jaga cutouts. Det blev 6-7 resor om året och nu handlade det inte längre om kartonger för leveranserna till Sverige – nu var det containrar. Kenneth berättar att de enorma lagerlokaler han besökte i början var rena guldgruvor. Han betalade max 50 öre styck och kunde välja och vraka. Här hemma blev skivorna strålande fynd för oss skivsamlare som sprang runt i hans affärer.

Cutout-skivor kom ur ett specifikt amerikanskt system. När skivaffärerna beställde skivor från skivbolagen var det med full returrätt, dvs skivor som inte sålts inom en viss tidsperiod, t.ex en månad, kunde returneras. Skivbolagen märkte sen returerna genom att klippa hörnen eller borra ett hål i omslagen. Dessa märkta skivor kunde sen inte returneras. De såldes till kraftigt reducerat pris och ofta i stora partier till olika uppköpare. Skivgrossisten var den förste svenske uppköparen och fick senare konkurrens av bl.a Richard Berlin som hade affärerna Richard’s Records och Skivfabriken.


"Sen var
glansdagarna över"


Fram mot 80-talet var Skivgrossistens glansdagar över. Sortimentet blandades upp med begagnade amerikanska kläder som arméjackor, flanellskjortor etc. Kenneth Bjälkenfalk tröttnade och överlät firman runt 1980 till en anställd, Lasse Stridfeldt. Denne fortsatte ett tiotal år för att sen öppna en skivaffär på Söder som kallades Mr Duke. Idag har han en affär på Upplandsgatan som säljer serietidningar.

Kenneth Bjälkenfalk
Kenneth Bjälkenfalk med Magasin 13 i Överum.

Också Kenneth Bjälkenfalk hittade en ny business och öppnade i början på 1990-talet Magasin 13 på Roslagsgatan där han till en början sålde begagnade kläder. Sortimentet utökades med möbler, lampor, kuriosa och begagnad elektronik som förstärkare, skivspelare och högtalare. För några år sedan flyttade han verksamheten till Överum i Småland (bilden). Skivgrossistens gamla skivpåse ”nöff-nöff” skulle säkert platsa där i Kenneths kuriosa-sortimentet.


This is the story of Skivgrossisten, which in the 1970s was one of the most popular record stores in Stockholm. Their business idea was to sell LPs from US surplus stocks, such as cutouts that had drill holes or cut corners.
The shops were on Drottninggatan and Folkungagatan and were started by Kenneth Bjälkenfalk. The first record store was opened in 1970 at Drottninggatan 16. Kenneth tells that it came by chance. One day he was told from the freight terminal that he had 300 large boxes from USA to pick up. He had no idea what it was. But it turned out to be 20,000 US cutout LPs that a US company had sent to him as a kind of compensation for a another missed business deal that had cost Kenneth Bjälkenfalk some inconvenience.
Kenneth didn’t know what to do with the records. He tried to sell them to record stores, but nobody wanted to buy. He ended up taking over a dry clean shop, change it to a record shop and start selling the records by himself.
Skivgrossisten became a success that culminated in the mid-1970s with three stores in Stockholm and in cities like Umeå, Västerås and Uppsala. The records had prices as 13.95 kr and 19.95 kr, but most popular were "1 LP for 3.95 or 10 for 35 kr". A new LP cost about 25 kr at this time. "We sold as much that the cash register start burning," said Kenneth. We need to have door guards and just drop one customer at a time because it was full in the room.
The records in the first free delivery, of course, quickly ended. Kenneth began to travel to the United States to hunt cutouts. It was 6-7 trips a year and now it was no longer about boxes for deliveries to Sweden - now there were containers. Kenneth tells us that the huge warehouses he visited at the beginning were pure gold mines. He paid a maximum of 0,50 kr each for the records and could choose and wreck.
Cutouts came from a specific American system. When the stores ordered records from the companies, it was with full return, ie records that were not sold within a certain period of time, such as a month, could be returned. The record companies then noticed the returns by cutting the corners or drilling a hole in the covers. These labeled records could not be returned. They were sold at a greatly reduced price and often in large lots to different buyers. Skivgrossisten was the first Swedish buyer.
Until the 80's, the Skivgrossistens glory days were over. Kenneth Bjälkenfalk tired and left the company to an employee, Lasse Stridfeldt. He continued for about ten years.
Kenneth Bjälkenfalk found a new business and opened at the beginning of the 1990s Magazine 13 on Roslagsgatan where he initially sold used clothes. The range was expanded with furniture, lamps, curiosa and used electronics such as amplifiers, turntables and speakers. A few years ago, he moved the business to Överum in Småland. Skivgrossisten’s old record bag "nöff-nöff" would certainly be there in Kenneth's curiosa assortment.





Cosmos Factory

Cosmos Factory
Stefan Dahlberg på plats i Cosmos Factory.

I hela sitt vuxna liv har han suttit där i det lilla båset bakom fönstret i gatuändan av den långsmala lokalen. Omgiven av skivor. Stefan Dahlberg var 20 år när han 1981 startade Cosmos Factory, skivbörsen på Upplandsgatan 47. Det var hans första jobb och är förmodligen också hans sista. Det tror han själv i alla fall. Han har inga planer på att sluta.

Detta gör honom till en av veteranerna i branschen. Det är nog bara Börje Gellborn och Eva Svensson (Söders Skivbörs) som slår honom. De båda har över 40 år i samma lokal.

Cosmos Factory

Firmanamnet kommer förstås från den klassiska LP-skivan med Creedence Clearwater. Stefan Dahlberg fick, som många andra, offra sin privata skivsamling för att komma igång. Det var mycket rock till en början men det har efter hand blivit mer och mer jazz.

Han säljer både CD och vinyl, både nytt och begagnat. Håller alltså fast vid CD trots att marknaden totalt tappat farten. Han säger att det till och med är svårt att köpa in nytt eftersom mycket idag saknar distribution i Sverige. Han försöker satsa på boxar som han menar att folk fortfarande tycker om att köpa.



Throughout his adult life, he has been sitting there in the little booth behind the window in his shop. Surrounded by records. Stefan Dahlberg was 20 years old when he started Cosmos Factory, the record shop at Upplandsgatan 47. It was his first job and is probably his last, he believes. He has no plans to quit.
The store’s name is understood from the classic LP with Creedence Clearwater. Stefan Dahlberg, like many others, was able to offer his private record collection to get started. There was a lot of rock music at first, but it has gradually become more and more jazz. He sells both CD and vinyl, both new and used.





Mickes Skivor

Mickes Skivor

Kvällsöppet hos Mickes skivor. Mina första minnen av lokalen på Långholmsgatan 20, där Micke håller till, är när Peter Bodén startade sitt antikvariat Hundörat där för 25 år sedan. Han flyttade sen till en annan del av Söder och Micke Englund tog över och öppnade skivaffär. Det var för 20 år sedan. Både Peter och Micke säger att deras liv började den dag de flyttade in i den här lokalen.
Micke sålde också serietidningar och det var inte riktigt min grej. Men jag tittade in då och då för skivorna, ibland sent på kvällen eftersom Micke inte är den som stänger när andra brukar göra det.

Mer som ett vardagsrum

Kvällsöppet är en av egenheterna med denna lite speciella skivbutik. En annan är förstås karraktären Micke Englund. Han är uppslukad av musik. Han spelar, han samlar, han diskuterar, han skriver. Eftersom han är på plats större delen av sin vakna tid blir butiken mer som hans vardagsrum och kunderna hans gäster. Och skivorna bara en anledning att sätta på en låt och diskutera en artist. Eller för Micke att brista ut i en sångduett med David Bowie.

Mickes Skivor

Innan han öppnade skivbutiken jobbade han på Posten. Sorterade brev i 15 år. Man kan förstå att han tycker att livet började när han öppnade skivaffären. Det livet har man i åratal kunnat följa i en blogg på nätet där han skriver om allt från musik till vardagshändelser; mycket musik, mycket Elvis, skivor, favoriter, svensk pop, listor. Om folk som vill köpa eller sälja skivor, om varför han trivs bäst i affären på kvällarna, varför han målade väggar och tak gula eller om vad som hände när Torsten Flinck kom in i lokalen. Det började med att Flinck fick en utskällning för att han drällde ner en hög CD-skivor i golvet men slutade med att Micke engagerades i Revolutions-
orkestern och deltog i Melodifestivalen 2012.

I bloggen finns också en utförlig beskrivning om mötet med den allra första kunden i november 1996. Där får man en förklaring till varför det sitter en 20 kr-sedel fastnitad i taket framför disken. Och ärligt talat framgår det också att affärsrörelsen inte alltid varit en lustfylld hobby. Det behöver ju säljas också och när det ibland inte sker kan tillvaron vara nog så bister.

Stolt över sitt livsverk

Men Micke Englund är stolt över sitt livsverkt. Två affärer (en mindre ligger på andra sidan gatan med bl.a hiphop som specialitet) och med sin bostad en trappa upp från den större lokalen.

Nu har han fyllt 60 år men räknar med att kunna hålla på i många år till. Han säger att han är glad för att han hann bli 40 innan han öppnade affären, och inte var 20. Nu har han lite tillgodo och kan lägga de åren på slutet istället om det vill sig.



Evening opening is one of the characteristics of this record shop at Långholmsgatan, called Mickes Skivor. Another is the profile Micke Englund, the owner. He started the shop 20 years ago, and he is obsessed with music. He plays, he collects, he discusses, he writes. Because he is in place most of his awake time, the shop becomes more like his living room and customers his guests. And the records just a reason to put on a song and discuss an artist.
For years it has been able to follow his life in that room in a blog on the internet, with Micke writing about everything from music to everyday events; lots of music, lots of Elvis, favorite records, Swedish pop, lists. About people who want to buy or sell records, why he think the evening is the best time in the store.
The blog also contains a detailed description of the meeting with the very first customer in November 1996. There you get an explanation of why there is a 20 kr banknote stuck in the ceiling in front of the counter. And honestly, he also makes clear that the business not always is a fun hobby. It has to be sold records as well, and when it sometimes does not happen, life can be tough.
But Micke Englund is proud of what he has created. Two shops (one on the other side of the street with hip hop as specialty) and with his home department upstairs from the larger store.
Now he is 60 years old and expects to last for many years. He says he is happy that he was 40 before he opened the store, not 20. Now he has kind of a credit and can spend those years at the end instead, if he is lucky.





Western Songs

Western Songs

Countrymusiken är tämligen död i våra dagar, åtminstone i Stockholm. Men det fanns en tid när den var betydligt större och det till och med fanns en specialaffär för countryskivor. Den låg i Bagarmossen och hette Western Songs.

Den startades av 1963 av Rune Krongårdh. Först med postorder och från 1969 med öppen butiksförsäljning i en källarlokal som var fylld med country & western från golv till tak. Den slog igen 2001.


Rune Krongårdh
Rune Krongårdh 2017.

Rune Krongårdh är idag 85 år. Han är ursprungligen från Härjedalen men kom till Stockholm redan i tonåren. Han är legendarisk i countrykretsar och ett levande lexikon när det gäller den här musikstilen.

Mitten på 1970-talet var de gyllene åren för country i Sverige. Rune hade över 3000 kunder i sitt register och hans affär var störst i Europa på country & western. Han hade egen import från USA och en sällsynt förmåga att nosa fram udda, lokalt utgivna skivor och nya och okända artister.

Själv hyllar han den klassiska countryn och har inte mycket till övers för dagens utslätade popcountry. Favoriter är artister som Hank Williams, George Jones och Stonewall Jackson.



Country music is not very hot today, at least not in Stockholm. But there was a time when it was pretty big, and there was even a special store for country records. It was in Bagarmossen, a suburb of Stockholm, and was called Western Songs.
It was founded in 1963 by Rune Krongårdh. First with mail order and from 1969 with open store sales in a cellar which was filled with country & western from floor to ceiling. It closed in 2001.
Rune Krongårdh is today 85 years old. He is a legendar in country circles and a living dictionary in this music style.
The mid 1970s were the golden years for a country in Sweden. Rune had over 3000 customers in his register and his business was the largest in Europe on country & western. He had his own imports from the United States and a rare ability to find odd, locally released records and new and unknown artists.
He himself praises the classic country. Favorites are artists like Hank Williams, George Jones and Stonewall Jackson.










  HOME                                                  FIRST PAGE   |   PREVIOUS   |   NEXT