Birka Jazz Home
   On Internet since 1998


Läs om över 100
skivaffärer och skivbörsar
i Stockholm!



Index

Scrolla neråt på sidan eller
klicka på en länk

55:ans skivbörs

Adam & Eva

Afrotropical

Alvglans Records

An Ideal for Living

Anagram Records

Andra Jazz

Andreas Skivor

Atlas Skivbörs

The Beat Goes On

Bengans Skivor

Birka Jazz

Blå Tornet

Broddman

Bromma Records

Cosmos Factory

Delicious Goldfish

Diamond Records

Early Bird

Fade Records

Freak Scene

Funckens Gränd 4

Gamla Stans Skivhandel

Gellborn Records

Goa Gänget

Golden Oldies

Got To Hurry

Gottfrid Johansson

Groove Records

Gröndals Radio

Görans Skivbörs

Heavy Sound

Hirschs skivor

Hot Records Solna

House of Oldies

Hörnan Stureplan

Jack Box

Kindstugatan Skivantikv.

Kulturcirkeln

Kungsholms Skivbörs

Leo Records

Lesters Records

Little Shop of Records

Marquee Records

Masens Rockcenter

Mega Store

Mellotronen

Mickes Skivor

Mosebacke Records

Multi Kulti

Musikhörnan

Nadir Records

Niagara Records

NK skivor

Nordiska Bokhandeln

Nordiska Musikförlaget

Nostalgipalatset

Numa

Nya Skivan

Old Jazz Shop

Pet Sounds

Pick-Up

Pitch Control

Plugged Records

Pop-in Stanbury

PUB skivor

Rainbow Records

Record Hunter

Record Mania

Record Palace

Record Pool

Rex Records

Richard's Records

Rudströms

Runt Runt

Samson

S:t Eriks skivbörs

Selanders Skivor

Skiv- och Filmboden

Skivbörsen S:t Eriksgatan

Skivcentrum Sundbyberg

Skivfabriken

Skivfönstret

Skivfynd Jazz & Blues

Skivgrossisten

Skivhögen

Skivix Marknad

Skivspåret

Smokestack

Snickars Records

Solna Skivbörs

Soul Solution

Sound Pollution

Space Records

Speldosan

Sterling

Sthlms Skiv- o Seriehandel

Super Sax

Svala & Söderlund

SweJazz

Sweet Freedom Records

Svensk Belysningskonst

Svenska Skivklubben

Swingin' Zombies Records

Söderbergs

Söders Skivbörs

Södra Skivbaren

Tatoo Records

TripHopShop

Underground Records

Wasa Skivbörs

Western Songs

Vinyl Mania

Vinylbutiken

Vinylshopen

Woolfi's

Åhlens

Österlånggatans Skivbörs



PUB skivbar
PUB:s skivavdelning i början på 50-talet.


Stockholm Record Stores Nostalgia

Under this heading, I have posted a blog series on Facebook about old record stores in Stockholm, both regular shops and shops for used records. I started with my own shop on Birkagatan in the late 1990s and looked backwards. There are personal flashbacks, based on conversations with the people involved and my own memories from all the years of running between the city's record stores. A special thanks to Stefan Jacobsson, Micke Goulos and Bosse Scherman who helped me remember.
Here are all the blog entries collected in the order they were written and published, starting in August 2016. They are written in Swedish, but there is a short summary in English for each post ( * ).


En bloggserie om
Stockholms skivaffärer förr och nu


Under rubriken "Stockholm Record Stores Nostalgia" har jag i en serie bloggtexter på Facebook berättat om gamla skivaffärer i Stockholm. Både om vanliga skivaffärer och skivbörsar. Man skulle kunna tro att det är ett utdöende släkte men så är det inte. Det finns fortfarande gott om skivaffärer i Stockholm, även om många är nedlagda sedan länge. Jag berättar om dessa, både om de som är borta och de som finns kvar.

Alla är inte nämnda, de nedlagda oftast av skälet att det saknas dokumentation. Jag utgick från min egen butik på Birkagatan i slutet av 1990-talet och blickade bakåt. Det är personliga betraktelser, som bygger på samtal med de inblandade och mina egna minnen från åren av allt spring mellan stans skivaffärer. Ett speciellt tack till Stefan Jacobsson, Micke Goulos, Bosse Scherman och Lasse Hillerback som hjälpt mig att minnas.

Skivaffärer engagerar och jag har fått många synpunkter under arbetets gång. Därför har jag lagt in en del kommentarer som varit roliga eller upplysande, dels från Facebook och dels från annat håll. Jag hoppas att fler dyker upp och som jag efterhand kan tillfoga materialet.

Här är hela bloggserien samlad i den ordning den skrevs och publicerades med start i augusti 2016. Några av posterna har slagits ihop och redigerats en aning och mycket nytt material har tillkommit.

Torbjörn Sörhuus
Birka Jazz




Birka Jazz  

BirkaJazz på Birkagatan 1998.

Det var så här det började. Birka Jazz 1998 i en affärslokal på Birkagatan 21 i Stockholm. I dag handlar det om försäljning på Internet.

How it began. Birka Jazz in 1998, the local street record shop at Birkagatan in Stockholm. Today it’s all about Internet.





Blå Tornet och Andra Jazz

Harald Hult i Blå Tornet.
Harald Hult vid pianot, som var ett inventarium i hans butikslokaler, och i Blå Tornet på 70-talet med medhjälparen Caroline ”Caj” Tesch.  

Min första inspirationskälla i skivhandlarvärlden var Harald Hult. Han driver Andra Jazz i Stockholm, skivaffären som många anser vara en av de bästa i världen. Jag har känt Harald i nästan 50 år och han är en av mina bästa vänner.

Det började med böcker. Han startade antikvariat Blå Tornet i slutet på 1960-talet. Det låg i Strindbergshuset på Drottninggatan 85.


"Det var fullt ös
med Charlie Parker"


När jag steg in i affären första gången, inte så långt efter att den öppnats, sa det klick med en gång. Harald var ensam i butiken och det var fullt ös med Charlie Parker från en skivspelare. Eftersom jag var en nuna från TV och det inte var så vanligt att nyhetsjournalister på TV dök upp i affären blev Harald nyfiken. Och eftersom Charlie Parker var en av mina favoriter var det inte så konstigt att vi fick kontakt.

Harald hade ännu inte börjat sälja jazzskivor. Så småningom inrättade han en liten skivhörna i butiken och upptäckte snart att det hörnet sålde bättre än de tusentals böcker som fyllde alla andra tänkbara ytor i lokalen. Han flyttade sedemera verksamheten till Rörstrandsgatan, bytte namn till Andra Böcker & Skivor och övergick så småningom helt till jazzskivor. Nu finns han på Rödabergsgatan 9 och heter som sagt Andra Jazz.

Harald Hult i Blå Tornet 1990.
Harald Hult bland böckerna i Blå Tornet 1990.

Tillbaka till Blå Tornet på Drottninggatan. Mötet med Haralld där kom att förändra mitt liv. Antikvariatet blev med åren ett vattenhål som jag ständigt drogs till. Harald var litterturvetare med Strindberg som specialitet och såg det som en komisk slump att det var i Strindbergshusets gatuplan som han 1967 inledde arbetet med att tänja på begreppet antikvariat. - Redan när jag slog upp porten hade jag en vision att det skulle bli ett allkulturställe, säger han. De 30 000 böckerna i lokalen fick alltså snart trängas med en intressant skivavdelning med inriktning på jazz från bop till europeisk avantgarde.

På ett etageplan i butiken, upp för en spiraltrappa, stod ett stort runt bord. Det var ett typ caféhäng för löst folk av olika slag; författare, poeter, musiker, konstnärer, bok- och skivsamlare. En del hjälpte Harald i affären och det var inte lätt för alla att veta om de var medhjälpare eller kunder. Det var poeterna Katarina Frostenson, Bruno K. Öjer, Eric Fylkesson, författaren Gustaf Rune Eriks, Eva Swartz och hennes bror Richard, Peter Lindfors, Matts Höjer, Mats Gustafsson, Edward Jarvis för att nämna några. Harald tog det lugnt och skötte ibland affärerna från balkongräcket. Lägg pengarna på bordet, kunde han ropa till en kund som ville betala en bok, växel finns i lådan under skrivbordet.

Det är klart att man drogs dit - och det drog också iväg. Så pass att jag slutade på TV för att starta ett eget antikvariat på Köpmannagatan i Gamla Stan. En avspänd tillvaro som antikvariatbokhandlare i stil med Haralds låg framför mig, trodde jag. Det är klart att det inte blev så.

Sörhuus Antikvariat 1975.
Inspirerad av Harald. Jag själv som nybliven antikvariatsbokhandlare
på Köpmannagatan. Året är 1975.


En del kunder tycker att Harald är besvärlig. Att han inte lämnar dem ifred. Harald gillar inte kunder som inte kommunicerar, som inte säger vad de är ute efter. Han förstår inte riktigt folk som bara vill kolla runt i lugn och ro. Då kan han hänga dem i ryggen och vara lite påstridig. Och han avskyr att se kunder som inte hittar något att köpa. Inte för att han vill åt deras pengar, utan för att hans ambition är att all jazz som är värd att ha skall finnas i hans butik. Det ska inte gå att lämna lokalen tomhänt. En gång ropade han efter en yngre kund som uppehållit sig i affären ett tag och var på väg ut: - Hallå, du glömde nåt! - Jaså, vad då? - Att handla!

Det bästa han vet är när det dyker upp någon som ber om hjälp, t.ex med tips om vilka skivor man skall ha med Billie Holiday eller Sonny Rollins. En sådan kund kan Harald ägna timmar åt.

Annars är han faktiskt inte alltid pigg på att sälja, t.ex om det är sista exemparet av en bra platta eller en nyss inköpt godbit som han inte hunnit gosa med. En japan frågade en gång efter Arne Domnerus LP "Jazz at the Pawnshop" vilken Harald erbjöd för 200 kr. Har du ett ex till, frågade japanen. Visst, svarade Harald, men det kostar 300 kr. Kunden blev helt ställd och förstod inte att det var Haralds sätt att visa att han helst ville behålla det andra och sista exemplaret.

I alla lägen kommer musiken i första hand för Harald. Sitter man och pratar med honom och någon sätter på en skiva kan han inte längre koncentrera sig på samtalet. Då lystrar han efter musiken och vill höra vem som spelar. Men oftast hör han ju det med en gång och då kan vi fortsätta prata. Om han inte vill att vi skall lyssna extra noga förstås, på ett solo eller ett break eller en särskild fras i låten som spelas.


Improviserad Fredag

Harald gav också ut skivor och ordnade en serie jazzkonserter i affären. Det är ju inte ovanligt att det anordnas konserter i skivaffärer. Men en alldeles speciell sort var de ”hemliga” konserter som hölls i Blå Tornet på Drottninggatan och senare Andra Jazz på Rörstrandsgatan. De gick under namnet Improviserad Fredag och pågick från början på 1990-talet till en bit in på 00-talet. Sammanlagt 70 konserter!

Harald Hult Konsert Blå Tornet.
Från en "hemlig" konsert i Blå Tornet i början på 1990-talet. Uppe på balkongen spelar Mats Gustafsson och Frank Lowe och nere på golvet i gångarna mellan bokhyllorna sitter publiken.

"Kom det 23 personer
var det knökfullt"


Det var Harald Hult som var ansvarig, med hjälp av saxofonisten Mats Gustafsson som till och från jobbade i Haralds affär. Det var trångt i butiken. Lyssnarna satt på pallar och skivbackar på golvet och i Blå Tornet stod musikerna uppe på den där balkongen och spelade. Inför varje konsert ringde Harald upp ett 30-tal personer som brukade köpa frijazz i affären. Det brukade komma ett 20-tal. Kom 23 personer var det knökfullt. Det serverades mackor och någon dryck. Harald bredde själv mackorna inför varje konsert.

De utlänska musikerna spelade ”på dörren”. Svenska musiker spelade gratis. En lång rad av storheter inom frijazzen har medverkat under åren: Peter Brötzmann, Evan Parker, Frank Lowe, Barry Guy, Eugene Chadbourne, Paul Loven etc. Och förstås svenska musiker som Mats Gustafsson, Sten Sandell, Frippe Nordström och många fler.

Harald och Mats
Nära vänner. Mats Gustafsson och Harald har samarbetat i många år. Här är året 2017.
Foto: Micke Keysendal.


Harald2017
Haralds butik ligger idag på Rödabergsgatan.

Pär Melchersson: - Jag minns hur jag en dag kom in i butiken någon gång runt 1993-94, det var en otroligt varm sommardag. Jag kände inte Harald då, men han undrade om jag kunde ha koll på affären för han skulle bara ut ett kort ärende (förmodligen ville han bara komma undan bastuvärmen). Så han lämnade mig där. Inte en kund på hela eftermiddagen utan jag fick stå i värmen tills han kom tillbaka ett par timmar senare. Sen dess har jag alltid uppskattat hans fria och improviserade sätt.

Lars Grip: - Harald Hult är ingen insmickrande person precis, tvärtom, lite motsträvig. Han är rakryggad och ärlig. Han är en legend i jazzvärlden. Han vet det mesta om den musik han älskar. För honom är musiken viktigare än pengarna.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Tuffe Harald älskar stridsvagns-jazz. Fråga efter vad som helst av Albert Mangelsdorff och du blir behandlad som en kung.

Fråga efter Keith Jarrett och du blir utslängd (mitt tillägg, efter en skröna om Harald som han dock tar avstånd ifrån...).



My first inspiration in the world of jazz records was Harald Hult. He runs Andra Jazz, the record store who many consider to be one of the best jazz record shop in the world. I've known Harold for almost 50 years and he is one of my best friends. In the late 1960s he started the antiquarin bok shop Blue Tower at Drottninggatan in Stockholm. Eventually, he established a small jazz record corner in the store and soon discovered that it was selling better than the books. He moved to Rörstrandsgatan, changed the name to Andra and focused on records. He started a record label and also arranged a series of jazz conserts in the store, called Improvised Friday. Harald's jazz business is now on Rödabergsgatan.
It's not unusual with concerts in record stores. But a very special kind was the "secret" concerts held in Blue Tower at Drottninggatan and later Andra Jazz at Rörstrandsgatan. They was called Improvised Friday and lasted from the early 1990sto well into the 00s. A total of 70 concerts! They were arranged by Harald Hult, with help from saxophonist Mats Gustafsson who was working in Harald's store.
In the Blue Tower store the musicians played from a balcony and the listeners sat on record crates on the floor. Before each concert Harald called the 30 or so people who used to buy free jazz records in the store. It used to come 20 or so and that means that it was crowded. The foreign musicians played "for the door." Swedish musicians played for free. Among the players were Peter Brötzmann, Evan Parker, Barry Guy and many more.
The first group of pictures: Harald att the piano (always in his shops) and from Blue Tower in the 1970s. The second pictures are from the Blue Tower in the early 1990s. Playing up on the balcony are Mats Gustafsson and Frank Lowe and the audience are sitting on the floor. The final images shows Andra Jazz and Harald today in the shop at Rödabergsgatan.

BACK TO TOP      




Skivbörsen
Kö på gatan och fullpackat i affären

Skivbörsen 1984
Skivbörsen på 1980-talet. Fullpackat.   

På 1970-talet köpte jag ofta mina skivor på Skivbörsen på S:t Eriksgatan 71. Det är en av de äldsta fortfarande existerande börsarna i Stockholm. Den startades 1971 av Erland Jylow och ägs idag av Micke Goulos. Det låg tidigare en leksaksaffär i lokalen, Leksaksgrottan.

Skivbörsen, som den fortfarande kort och gott heter, var oerhört populär under framför slutet av 1970-talet och 80-talet. Den var bara öppen fredag-lördag och utanför var det lång kö vid öppningstid och sen ofta fullpackat i affären hela dagen lång. Teckningen ovan av Hasse Erikson var införd i DN i december 1984 och visar hur det kunde se ut en fredageftermiddag nere i Skivbörsens källarplan.

Micke Goulos började hjälpa till i affären när han var 14 år. Det var inte bara fullt med folk ute i lokalen, det var trångt bakom disken också. Alltid ett gäng popsnören som jobbade för Erland och väl också stod för all musikexpertis i firman. Erland Jylow var mer lagd åt det filosofiska och hade dessutom fullt upp med att se till att det inte stals för mycket skivor i trängseln.

Skivbörsen Erland Jylow
Erland Jylow längst till vänster i sin lilla skrubb till kontor bakom disken på
Skivbörsen. Bilden är från mitten av 90-talet. Foto: Peter Holm.


Micke Goulos är sedan 80-talet en känd discjockey i Stockholms klubbliv. 1984 öppnade han den legendariska klubben Zanzibar på Ritz vid Medborgarplatsen. Han har också drivit en rad reggae-klubbar.

Han tog över Skivbörsen i mitten på 1990-talet. Utvecklingen har inte blivit vad han drömde om och tycker att det roliga tog slut när CDn kom. Skivbörsen finns kvar i samma lokal men det är knappast några som behöver köa längre. Men det kan fortfarande vara ganska livlig trafik t.ex en fredagseftermiddag. Många är stamkunder och Micke känner alla. Det är ofta en väldigt bra atmosfär runt disken.

Under storhetstiden på 80-talet kunde det vara mer bistert. Det var ett ganska kaxigt gäng som jobbade bakom disken. Alla kunder kände sig inte bekväma.


Olle Johansson: - Killarna som jobbade på Skivbörsen hälsade aldrig, inte ens när man själv hejade på dem. Åtminstone hälsade de inte på mig. Några gånger dristade jag mig att fråga om en skiva jag inte kunde hitta. Expediten ger mig en beklagande. nästan omärklig huvudskakning till svar. Blicken har han fäst en decimeter snett ovanför mitt huvud...ändå går jag tillbaka till affären, gång efter annan, likt en självplågare.

Micke Goulos: - Vi var fem som jobbade i affären, men två stod alltid och rökte i trappan. Det var bl.a Peter Lindgren, som blev direktör på restaurangen East, Torkel Knutsson som blev regissör, Conny Lindström, Peter Holmlund, bröderna Håkan och Muffe Lindell. Henrik Gahn var bara 12 år när han började. Han kunde vara ganska oförskämd då och hånade t.ex Sweetköpare friskt.
Erland Jylow var ju speciell och det kunde kännas som att han motarbetade verksamheten snarast. Satt i garderoben bredvid disken (kontoret) eller höll på med sitt spegelsystem som han installerat för att avslöja snattare.

Ann-Charlott Furrer: - En gång när jag var där med min mamma dök Erland på mig och påstod att jag stulit skivan som jag just köpt. Jag hade inte fått något kvitto och kunde inte bevisa att jag hade betalat. Blev förstås arg och sa till honom att jag skulle tipsa skatteverket. Då släppte han mig.

Micke Englund: - Erland kändes helt malplacerad. Osäker och nervös. Personligen tror jag att man som butiksägare tjänar på att låta några stjäla istället för att gå omkring och vara nojig över att det ska ske.

Niklas Korssell: - Affärsproblemet för Micke är att han är för snäll. Kommer det in en tant med en bunt värdelösa skivor som hon vill sälja har han inte hjärta att säga nej.

Micke Goulos: - Ja det är väl så. Har svårt att se människor besvikna. Det händer att jag köper skivor som går direkt i soporna.



Skivbörsen i dag

Skivbörsen Micke Goulos
Micke Goulos och Skivbörsen idag.

During the 1970s, I often bought my records on Skivbörsen at St Eriksgatan 71. It’s one of the oldest still existing stores for used records in Stockholm. It was founded in 1971 by Erland Jylow and is owned today by Micke Goulos. Skivbörsen was incredibly popular in the 1970s and 1980s. It was open only Friday-Saturday and usually there was a long queue outside the store before opening time and inside it was crowded. The drawing above was published in the newspaper DN in December 1984, and shows how it looks downstairs in the shop a Friday afternoon.
Micke Goulos was only 14 years old when he began work in the shop. Skivbörsen was not only crowded by customer, it was crowded behind the counter too; always a bunch of youngsters there working for Erland. They also stood for the music expertise in the company. Erland Jylow was more a kind of philosopher and also constantly busy making sure that people didn’t disappear from the store without paying their records.
Micke Goulos took over Skivbörsen in the mid 1990s. The development has not become what he dreamed about and he thinks the fun ended when the CD came. The store is still at the same address but there are hardly anyone who needs to queue nowadays.

BACK TO TOP      




Richard's Records och Skivfabriken

Richard's Records
Richard's Records vid Birger Jarlspassagen. Kön går knappast till Richard's utan till Gul & Blå som låg i lokalen intill och just fått in en ny laddning utsvängda jeans.  

"Det kryllade av skivaffärer i kvarteret"

Jag bodde i många år i hörnet Riddargatan-Birger Jarlsgatan i Stockholm. Det var mitt i smeten, alldeles intill Stureplan och och det kryllade av skivaffärer. Det var stans hetaste skivaffär-distrikt på 1970- och 80-talet. I kvarteret och runt omkring fanns Pet Sounds, Skivfabriken, Richard’s Records, Lester Records, Skivfönstret, PickUp, Hörnan, Sterlings, Record Pool, Space Records och inte minst NKs skivavdelning. Bilden ovan är tagen utanför Richard's Records i Birger Jarlspassagen, och skulle nästan kunna vara tagen från mitt fönster.

Skivfabriken
                                     Richard Berlin utanför Skivfabriken i mitten på 70-talet. Infälld hans spektakulära                                           "firmabil", en Hot Rod Ford 1932, lackad som Skivfabrikens tegelstenslogga.
  

Alldeles intill Richard's, i hörnet Smålandsgatan, låg Skivfabriken. Båda affärerna startades av amerikanen Richard Berlin i början av 1970-talet. Han var en originell och udda typ med högtflygande planer och utsvävande liv. Richard's Records var en liten, futuristiskt inredd och exklusiv importaffär på kanske 10 kvadratmeter. Runt 1973 kom Richard över ett stort parti amerikanska överskotts-LP, s.k cutouts, och då räckte inte den lilla butiken till. Han öppnade Skivfabriken som var i två plan med ett stort rymligt källarplan.

Richards Records Richards Records

Richard Berlin 1971 i sin skivbutik i Birger Jarlspassagen.   

Nu kunde Richard börja konkurrera med Skivgrossisten som startat några år tidigare på Drottninggatan och med stor framgång satsat på cutouts. I övrigt blev Skivfabriken snabbt en av de större skivaffärerna i Stockholm och hade ett brett sortiment och särskilda avdelningar med allt från punk till jazz och klassiskt.

"Allt skingrades
och Richard's blev garnaffär"


Men framgången varade inte så länge. Efter några år tvingades Richard Berlin sälja sina butiker. Allt skingrades. Shopen i Birger Jarlspassagen blev garnaffär. Skivfabriken fortsatte ett tag med nya ägare, bl.a Record Pool som flyttade sin butik på Malmskillnadsgatan till Skivfabrikens lokaler. Stefan Jacobson som jobbat i båda Richards affärer öppnade Pet Sounds tillsammans med Calle Eklund som också jobbade på Skivfabriken. Det gjorde även Christer Axelsson och Göran Sverkman som 1979 startade Skivspåret på Tulegatan.


Hasse Huss: - Jag lärde känna Richard redan 1969, då han precis hade öppnat en liten skivdisk i Arvid Nordquists lokaler på Birger Jarlsgatan, som kallades Drugstore. Hans sortiment av skivor var eklekstiskt och tillfredsställde de mest olika smaker. Både album och singlar. Pop, rock och soul, men också en del jazz, som Miles Davis. När han öppnade butiken i Birger Jarlspassagen började jag jobba där mer eller mindre från första dagen.

Stefan Jacobsson: - Jag sprang i Richard's affär redan innan jag började jobba där. Man var ganska imponerad av stället. Alla talade engelska t.ex. När man sen upptäckte att de svenska killarna talade engelska med varandra även i telefon började man undra.

Hasse Huss: - Richard Berlin var från New York, lite originell och mycket charmig. Han körde omkring i sin tegelstensfärgade hot rod-bil, hade långt hår med färgade slingor. Han hade Frye-boots eller högklackade stövlar med stjärnor på. Han hade ofta dagskassan i stövlarna och han bjöd ofta ut oss på middag efter jobbet.

Mikael Östberg: - Richards bil byggdes av Jonny Burger. Richard lät Lasse "Gringo" Johansson, sedermera Rockström, lacka den med tegelstensmönster! Lackades senare om till svart med eldsflammor.

Anders Hellström: - Hos Richards fanns det en cool anläggning för att lyssna på musik. Med knappval kunde man välja mellan de skivor som spelades. Jag tror det var sex stycken åt gången. Ibland fick man köa för att få låna ett par såna där gosiga lurar.

Stefan Jacobsson: - När Richard's stängde kompenserades vi på Skivfabriken med att få driva en punkavdelning i källaren. Men det varade bara tills det bestämdes att nu skulle affären istället bli ett sorts snabbköp, där det absolut inte fanns plats för några singlar. Det var omodernt. Då bestämde Calle Eklund och jag oss för att starta en egen butik.

Calle Eklund: - Vi var så innerligt trötta på den engelske ägaren som hade tagit över efter Richard. Han körde runt i en Rolls Royce och på eftermiddagarna stack han in huvudet i butiken och skrek: "So Calle, have you made me rich today?"



I lived for many years closed to Stureplan in downtown Stockholm. I was surrounded by record stores. My neighborhood was the hot center of records in the 1970s and 80s. There were Pet Sounds, Skivfabriken, Richard's Records, Lester Records, Skivfönstret, PickUp, Hörnan, Sterling, Record Pool, Space Records and NK.
The first picture above was taken outside Richard's Records in Birger Jarlspassagen, and could almost be taken from my window.
Right next to Richard's, in the corner of Smålandsgatan, was Skivfabriken. Both stores were founded by Richard Berlin, a guy from New York, in the early 1970s. He was an odd type of high-flying plans and with a challenging life. Richard's Records was a small import shop of no more than 10 square meters. Around 1973, Richard came across a large batch of US surplus LPs, so called cut-outs, and the little import store didn’t fit. He opened Skivfabriken, which was in two floors with a large spacious basement.
Skivfabriken quickly became one of the major record stores in Stockholm with a large assortment and with special departments ranging from punk to jazz and classical.
But the success didn’t last for so long. Before 1980s Richard Berlin went bankrupt and everything was dispelled. The store in Birger Jarlspassagen became a yarn shop. Skivfabriken continued for a while with new owners. Stefan Jacobson, who worked in both Richards stores, opened Pet Sounds together with Calle Eklund who also worked in Skivfabriken. So also did Christer Axelsson and Göran Sverkman, who started Skivspåret on Tulegatan in 1979.

BACK TO TOP      




Pet Sounds Records

Pet Sounds 1985
Skivsignering på gång. Kö utanför Pet Sounds på Jacobsbergsgatan 1985.   

Ingen av de skivaffärer runt Stureplan som nämndes i den förra posten finns längre kvar. Men en lever fortfarande, fast på annan plats. Det är Pet Sounds som nu ligger på Skånegatan 53 på Söder. Och det är samme Stefan Jacobson som var med och startade 1979, som fortfarande driver affären.

Stefan började jobba i Richard Berlins skivaffärer i början på 1970-talet. Först i Richard’s Records och sedan i Skivfabriken. När det började gå sämre för Skivfabriken och efter flera ägarbyten tröttnade Stefan och tillsammans med arbetskamraten Calle Eklund öppnade han 1979 Pet Sounds på Jakobsbergsgatan 6.

Calle Eklund Pet Sounds
Calle Eklund på Pet Sounds Jakobsbergsgatan.


Pet Sounds1980
  Klipp ur Expressen 1980.   


Pet Sounds blev snabbt kaxigast i stan där inte vem som helst vågade sig in. Det var en mycket liten butik med ett hårdnischat urval skivor med de senaste och hetaste importerna med en dragning åt den anglosaxiska världen; brittisk punk, new wave, syntpop, psykedlica, obskyr reggae, singersongwriter etc.

"Som att kliva in
på en privat klubb"


Det talades om en särskild Pet Sounds-attityd där de coolaste killarna stod bakom disken, de som visste vad som var bra, viktigast och hippast. Och där artister och rockjournalister samlades och där det ibland kändes som att kliva in på en privat klubb.

Pet Sounds Logga

Pet Sounds blev landets mest omtalade skivaffär men trots detta och de tidiga framgångarna blev 80-talet en ekonomisk berg-och-dalbana för företaget. Riskabla äventyr i bl.a distributions- och skivbolagsbranschen bidrog till att det slutade i konkurs 1991. Efter några tuffa år med flyttar mellan olika lokaler i stan öppnade Pet Sounds 1993 på Skånegatan. Och där finns man fortfarande, som en instution och en av få överlevande i en tynande skivhandlarbransch.

Ingen kan som Stefan Jacobson komma ihåg och berätta om det som kommit och gått i skivornas värld i Stockholm under de senaste 45 åren. Han kan t.o.m. påminna oss om hur skivpåsarna såg ut. De hänger nämligen inramade på en vägg i hans butik!


Stefan Jacobson Pet Sounds
Stefan Jacobson 2017 i affären på Skånegatan.


Peter Alzén: - Jag kommer ihåg när jag var en osäker 16-åring, kom från Gävle och vandrade in på de där sex kvadratmetrarna på Jakobsbergsgatan. Väggarna var täckta av singelomslag som för mig var vad tre skilling banco är för filatelisten. Naturligtvis använde jag kassarna från Pet Sounds som skolväska, allt för att visa att jag hade varit i världen utanför.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - I början och mitten på 80-talet vallfärdade hippa post-punk kids från hela Sverige till Pet Sounds för att vara först med Echo & The Bunnymens "Shine So Hard". I dag (1990) har Pet blivit stamhak för Stockholms synt-armé som stövlar in i tusental och köper allt de kan komma över med Depeche Mode, Front 242 och Nitzer Ebb. Men givetvis har Pet Sounds även lyckats förvalta sitt independent-arv ganska väl.

Nix Vahlberg: - Jag köpte skivor av Stefan redan när han stod i Skivfabrikens källare och sålde punksinglar. När han öppnade eget blev jag förstås stamkund. Pet Sounds var ju, tillsammans med Gamla Stans Skivhandel, lätt bästa skivaffären i stan.



All the record stores around Stureplan mentioned in the previous post are now gone. One still lives, but with another location. It's Pet Sounds, now at Skånegatan, but with the same Stefan Jacobson, who started it up in 1979, still running the store.
In the beginning at Jacobsbergsgatan, Pet Sounds quickly became one of the hottest record stores in Stockholm. It was a small hip import shop with British pop, punk, new wave, synth pop, psykedelica etc. It was known for its particular Pet Sounds attitude, where the coolest guys were behind the counter, those who knew what was good, most important and hippest, and known as a hangout for artists and rock journalists. So for ordinary people it sometimes felt like stepping into a private club.
Pet Sounds thus became the most talked about record store in the country, but despite this, the 80's became an economic roller coaster for the company. Risky adventures in business like record distrubution contributed in bankruptcy in 1991. After some tough years of moving between different locations, Pet Sounds opened at Skånegatan in 1993 . And there it still is, like an institution and one of the few survivors in the record store business.
Stefan Jacobson is now 63 years old and nobody can remember like him and tells about what's happened in the world of records in Stockholm over the past 45 years. He may even remind us of how many of the stores record bags looked like. They are hanging in a gallery on a wall in his shop!

BACK TO TOP      




Skivfynd Jazz & Blues
Jazzoraklet på Scheelegatan

Bosse Scherman Skivfynd
Bosse Scherman i sin affär Skivfynd Jazz & Blues.   

Skivaffären Skivfynd var ett hål i väggen på Scheelegatan 12 mitt emot Stockholms Rådhus. Den startades av Leif Collin redan 1965. Affären övertogs 1988 av Bosse Scherman, som ändrade namnet till ”Skivfynd Jazz & Blues” och sen stod där bakom disken i 20 år och sålde jazzplattor innan han slog igen för gott.

- Jag hade träffat Leif Collin på Kungsholmens Skivbörs på Fridhemsgatan där han jobbade en period under tidigt 60-tal. När han öppnade Skivfynd på Scheelegatan fanns det inte mer än ett par-tre skivbörsar i stan. Collins affär var den enda som specialiserade sig helt på jazz. Han började med begagnade skivor men gled mer och mer över på nya skivor.

- Jag ändrade namnet på firman när jag tog över för att visa att jag täckte hela spektrat av jazz, säger Bosse. Bluesen hade ju följt mig sedan tidigt. Jag drog också i gång en postorderförsäljning och hade som mest 400 mottagare av skivlistorna som jag skickade ut. Det gav mig några av de större och mest trofasta kunderna.


Bosse Scherman möter Armstrong
Äldre jazz och blues är Bo Schermans stora kärlek. Här möter en ung Bosse
sin husgud Louis Armstrong i samband med en konsert 1965.
  

Bosse är inte på något sätt fastlåst i ett intresse för äldre jazz och blues. När han pekar på t.ex favoritpianister nämner han både Bud Powell och Thelonious Monk. Om orsaken till att han slog igen affären säger han:

- Snittåldern på skivköparna var ju hög redan när jag startade. Och eftersom påfyllningen i stort sett var obefintlig blev kunderna allt färre. De äldre dog undan och omsättningen och avansen sjönk stadigt. Jag lyckades tyvärr inte nå en yngre publik. De sista åren kunde jag inte ta ut en enda krona i lön. En chockhöjning av hyran på lokalen blev sen nådastöten.

I jazzkretsar känner alla Bosse Scherman. Han är något av ett orakel när det gäller kunskap om jazz och har varit både svensk och europeisk mästare i jazzquiz, liksom han varit chefredaktör för Orkesterjournalen. Innan han blev sin egen skivhandlare hade han hand om jazzskivorna i Skivfönstret på Norrlandsgatan, som han utvecklade till stans bästa jazzaffär. Det var åren 1981-1987.

Idag är Bosse pensionär men fortfarande högst aktiv. Skivsamlare förstås och t.ex reseledare för regelbundna jazzresor till New Orleans.

Harald Hult: - Oerhört kunnig, särskilt äldre jazz. Bosse är den ende i stan som kan slå mig i jazzfrågesport. När det gäller hans gamla affär på Schelegatan, blev han lätt lite stressad i jobbet. Var det två kunder samtidigt i lokalen hade han svårt att hantera det. Ringde telefonen samtidigt blev det kaos.




Skivfynd was a small jazz record store at Scheelegatan, opposite the Stockholm City Hall. It was founded by Leif Collin in 1965. The store was taken over by Bosse Scherman in 1988, who changed the name to Skivfynd Jazz & Blues and then run the store for 20 years.
In Swedish jazz circles, everyone knows Bosse Scherman. He is something of an oracle in terms of knowledge of jazz and has been both Swedish and European champion in jazz quiz, as well as being editor of the jazz magazine Orkesterjournalen. Before joining his own record store, he handled the jazz records in Skivfönstret at Norrlandsgatan, which he developed into the best jazz shop in the city. It was in the years 1981-1987.
Today he is retired but still most active. Record collector of course, and also tour guide for regular jazz trips to New Orleans.

BACK TO TOP      




Kulturcirkeln
Här fanns frijazzen och skivorna med Sun Ra

Kulturcirkeln Kulturcirkeln
Kulturcirkelns skivavdelning låg en trappa ned i ABF-huset, Gyllene Cirkeln en trappa upp.   

Kulturcirkeln var för många en favorit bland Stockholms skivaffärer under 1960- och 1970-talen. Öppnade 1961 i ABF-huset på Sveavägen 41. Det var Bok-Konsum som tidigare legat på Uppandsgatan som fått nya lokaler och passat på att byta namn. Ungefär samtidigt öppnade jazzklubben Gyllene Cirkeln i Konsumrestaurangen i samma hus.

Kulturcirkeln var en bokhandel som sålde skivor en trappa ner. Skivavdelningen byggdes upp av Bengt "Abbe" Johansson som också extraknäckte som artistchef på Gyllene Cirkeln.

Kulturcirkeln blev efterhand den viktigaste, för att inte säga enda, skivaffären för ny och experimentell jazz. Det var från mitten av 60-talet och framåt då amerikanen Roy Parker hade hand om avdelningen och skötte inköpen. Här fanns skivorna med Sun Ra på ESP och Saturn, liksom allt annat som gavs ut av ESP. Skivor med Albert Ayler, Frank Wright, Noah Howard och andra som inte fanns någon annan stans.

Samtida modern jazz vårdade man sig också om liksom progressiv rock och folkmusik. Det var lätt att trivas i den här affären. Det var aldrig några problem med att få lyssna på skivorna. På sjuttiotalet fanns det fem skivspelare med lurar, det var generösast i stan.

Kulturcirkeln slog igen 1982. Anledningen sas vara dålig lönsamhet. Personalen, inklusive Roy Parker, flyttades över till PUB:s skivavdelning. Parker hade då jobbat i 17 år på Cirkeln. På PUB fick han inget inköpsansvar.

Konsum sålde hela lagret, både böcker och skivor, till HW Kuijl som tidigare varit med och skapat Akademibokhandelns citybutik. Han övertog också lokalen på Sveavägen och öppnade en ny bokhandeln som fick namnet HW Kuijl & Söner. Den fanns kvar i ungefär tio år innan den gick i konkurs.

Kulturcirkeln
Det här är den enda bild vi har kunnat hitta på Kulturcirkeln. Det är ett klipp ur Expressen som publicerades inför nedläggningen 1982. Rubriken på artikeln var: Var detta nödvändigt Konsum?


Karl-Erik Tallmo: - Jag bodde i Karlskoga och åkte ganska regelbundet till Stockholm. Jag brukade stanna några dagar och såg ett par filmer per dag och gick runt i olika skivaffärer. Den viktigaste knupunkten var Kulturcirkeln och skivavdelningen en trappa ner där Roy Parker var ansvarig. Han hade jagat upp mängder av skivor från små amerikanska och europeiska bolag som gav ut sådant som då knappt gick att genrebestämma. Här hittade man de första skivorna med handgjorda omslag från ICP, här hittade man Peter Brötzmanns "Machine Gun", här hittade man en knastrig pressning av Terry Rileys "Reed Streams".



Kulturcirkeln was to many a favorite among Stockholm's record stores in the 1960s and 1970s. It was opened in 1961 in the ABF house on Sveavägen, at the same time as the jazz club Gyllene Cirkeln opened in the same building.
Kulturcirkeln was a book store that sold records downstairs. The record department was started by Bengt "Abbe" Johansson, who also was involved in the jazz club. Kulturcirkeln was the most important record store in town for new and experimental jazz, especially in the late 60's when the american Roy Parker was responsible for the imports of jazz records. He brought the recordings by Sun Ra on ESP and Saturn to Sweden, like all the other avant-garde recordings from ESP. And Kulturcirkeln was the only place in town where you could find the new European free jazz records.

BACK TO TOP      




Funckens gränd 4
"Affären stod där som ett spöke och alla skivorna var kvar"

Funckens Gränd 4
Funckens gränd 4 idag.   

Det här är en bra historia. Stockholms första skivbörs, dvs specialaffär för begagnade skivor, låg på Kindstugatan 8 i Gamla Stan. Den öppnades i slutet på 1940-talet och drevs av ett äldre par. De sålde affären i början på 60-talet till en man som hette Helge Johnsson. Han flyttade verksamheten till Funckens gränd 4 nära Kornhamnstorg och under namnet Alla Tiders Skivbar var det stans ledande skivbörs fram till mitten av 1960-talet. I konkurrens med Kungsholms Skivbörs på Fridhemsgatan, som jag skall återkomma till.

Funckens Gränd Annons
En vanlig syn på DNs annonsmarknad i mitten av 60-talet.   

Sedan hände något egendomligt med Alla Tiders Skivbar. Plötsligt en dag var affären stängd. Ingen förvarning och inget meddelande på dörren. Alla skivorna fanns kvar i affären, ingenting var rört. Och så såg det ut i nästan fem år!
Skivsamlaren Sten Berglind berättar: - Man upptäckte ju den där affären. Den stod där som ett spöke. Man såg skivorna genom fönstret och det var skivor man ville ha. Vi tog reda på vem mannen var som ägde affären. Men vi fick ingen kontakt. Han gled undan. Han var mystisk, som en figur i filmen "Den tredje manen". Vi började fundera på att göra inbrott för att komma åt skivorna. Men så långt gick det ju inte.
Men en dag var affären tom. Det var runt 1972. Sten Berglind fick av en slump veta att skivorna skulle säljas på auktion hos Kronofogdemyndigheten. Tusentals skivor i en enda post.


"Och sen hade jag hela lagret
hemma i lägenheten"


Sten berättar: - Jag gick dit och tänkte förstås att det skulle bli hård konkurrens. Men det var inte många där, inga samlare direkt och inga handlare. Jag fick hela skiten för en överkomlig summa pengar. Och sen hade jag hela lagret hemma i lägenheten.

Sten Berglind
Sten Berglind med nyfyndade skivor hos Moderna Magnus i Gamla Stan.

Jonas Bernholm: - Innehavaren var en riktig pedant. Skivorna var mycket välsorterade i bokstavsordning och han hade ett registersystem som gjorde att han direkt kunde hitta skivor som efterfrågades. Men hans slogan "Inga skivor äro dyra på Funckens gränd fyra" stämde inte riktigt. Nog var priserna här lite högre än på andra ställen. Jag träffade förresten mannen i slutet på 60-talet under en Vietnam-demonstration. Men han var inte intresserad av att prata skivor.

Christine Kandell: - Minns från tonåren i Bromma att vi förvanskade affärens slogan till "På Funckens gränd fyra är alla skivor dyra".

Roger Bergner: - Jag träffade och umgicks med Helge Johnsson på 80-talet. Han var då en gammal man och berättade om butiken han hade haft i Gamla Stan. Han var mycket politiskt intresserad och framför allt kunnig i nationalekonomi, hade upplevt börskraschen 1929. Vi pratade mest politik och filosofi, inte mycket musik faktiskt. Ja, han var ett original!



This is a good story. Stockholm's first record store for used records was located on Kindstugatan in the Old Town. It was opened in the late 1940s and was sold in the 1950's to a man called Helge S. Johnsson. He moved the business to Funckens gränd 4 near Kornhamnstorg. It was the city's leading store for used records until the mid 1960s.
Then something strange happened. Suddenly one day, the store was closed. No message on the door. All the records were left, nothing was moved. And this lasted for almost five years!
The record collector Sten Berglind tells: - You saw that closed store. It stood there like a ghost. You saw the record covers through the window and there were records you wanted. Me and my friends found out who the man was that owned the store. But we got no contact. He slipped away. He was mysterious, like a figure in the movie "The Third Man".
One day the store was empty. It was around 1972. Sten Berglind was told by chance that the records would be sold in auction through the city authorities. Thousands of records all together.
Sten tells: "I went there and thought that there would be a lot of bidders and a tough competition. But there were just a few people, no collectors who felt dangerous and no dealers. I got the whole shit for small amount of money. And then I had my apartment full of those records".
The top image shows the store on Funckens gränd today. On second picture shoes a small advertisement that was common in the newspaper in the mid 1960s and on the third picture is Sten Berglind with new record finds at Moderna Magnus in the Old Town.

BACK TO TOP      




Skivhögen

Skivhögen
Lars Hillerback idag och i början på 90-talet dagar då begagnde CD var grejen på stans skivbörsar.

Skivhögen är namnet på skivbörsen på Högbergsgatan 32 A på Söder, ett namn som innehavaren Lars Hillerback idag ler lite snett åt: - Det var relevant för 25 år sedan. Då fick man in en hög skivor varje dag. Nu blir det på sin höjd en halv i veckan.

"Det är lätt att bli bitter i det här jobbet"

Det är ett problem som många skivbörsar lider av. Svårigheten att få in bra och lättsålda skivor. Nu när CD-skivor slutat att sälja är man beroende av vinylskivor. Boomen för dessa har inneburit att folk håller på sina gamla godingar och att priserna på det som kommer ut stiger. Det kostar att köpa in bra grejer. Lars tycker att kunderna inte förstår det här.
- Det gnälls mycket på priser när man lyckats få in något bra, säger han. Det är bara utlänningar och turister som köper. Andra uppskattar inte det man gör. Du hör att det är lätt att bli bitter i det här jobbet...

På den tiden när det var lite fart i affären var jag ofta där. Lasse hade ingen vidare koll på jazz. Amerikansk jazz kunde han slå upp i de prisguider som fanns och sätta sina priser efter dem. Det var värre med europeisk jazz och särskilt frijazz. Det här var före Internet och Popsike. Då brukade de engelska och tyska frijazz-rariteterna hamna på golvet bland fusionskivorna. Där kunde man fynda ICP-skivor och liknande för under hundralappen.

Lars Hillerback öppnade sin butik på Högbergsgatan 1985. Dessförinnan hade han jobbat i sex år runt hörnet på Götgatan, i en skivbörs som drevs av Eugen Oborin.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Skivhögen är en dyr rackare. Har mycket hårdrock men inte en soulback så långt våra ögon nådde. Fast underhållnings-backarna imponerar.

Jesper Larsson / Henric Tiselius: (1996) - Söders mest välekiperade skivbörs. Snygg, rymlig och luftig lokal. Väldigt brett sortiment. Ägaren har en mäktig och orakelartad attityd. Lite av känslan "känner vi inte till det så finns det inte". Men utan frånstötande dryghet.



Skivhögen (The Record Stack) is the name of the record store for used records at Högbergsgatan, a name that the owner Lars Hillerback today gives a crooked smile. - It was relevant 25 years ago. Then you bought record stacks every day. Now it's maybe a half one once in a week. This is a problem for many record dealers. The difficulty in getting good and easy-to-sell records. Now when CDs are not selling, they are dependent on vinyl records. Lars Hillerback says that the boom of these has meant that people are keeping their oldies, not selling them. And it means rising prices when the availability of good records has decreased.
Lars Hillerback opened his shop on Högbergsgatan in 1985. Before that he had been working for six years in a record store around the corner at Götgatan.
Today he is 56 years old and hopes to stand out for a while. The second picture above is from the early 1990s when used CDs was hot stuff for a record dealer.

BACK TO TOP      




Lester Records

Lester Records Annons
Reklam för Lesters flytt till Birger Jarlspassagen 1982.

Frijazz och folkmusik på Rörstrandsgatan
och i Birger Jarlspassagen


När Lester Records öppnade i Birger Jarlspassagen 1982 bodde jag i kvarteret och hängde på låset. Man hade flyttat från Rörstrandsgatan och annonserat nyöppnandet med att erbjuda alla skivor för 40 kr/st under två veckor. Själv hade jag just öppnat ett antkvariat på Riddargatan 23. Min vän och medarbetare Johan Dahlberg tyckte att vi skulle utöka boksortimentet med skivor och jag höll med. Han tog sin samling John Coltrane-skivor på Impulse och jag fyllde några backar med plattor hemifrån. Men vi behövde mer för att komma igång. Då passade rean på Lester perfekt och vi gick dit och tog vad de hade av typ Archie Shepp, Albert Ayler, Don Cherry och Pharoah Sanders.

Vi ville också ha lite bra rock och soul i antikvariatet och jag pratade med Erland på Skivbörsen på St Eriksgatan. Vi fick komma in bakom skynket nere i källarvåningen där Erland ruvade på gamla godingar från 1960-talet. Vi fick plocka hur mycket vi ville av Dylan, Hendrix, Rolling Stones etc och fick en hyfsad mängdrabatt. En del av betalningen tog Erland i byte mot böcker inom området Stockholmiana som han var intreserad av.

Lester Rörstrandsgatan
Lester Records på Rörstrandsgatan med Karl-Erik Tallmo.   

Tillbaka till Lester. Det var ju en mycket trevlig skivaffär, uppkallad efter jazzlegenden Lester Young. Inriktningen var i början klart udda med bl.a experimentell jazz och rock och world music. Affären startades på Rörstrandsgatan 11 av skivbolaget Amigo i mitten på 1970-talet och sköttes av Tomas Gabrielsson och Jörgen Adolfson. Amigo tröttnade efter några år och affären togs över av Tomas och Jörgen tillsammans med ett kollektiv bestående av bl.a Peter Tyrén, Per Tjernberg, Hasse Andréasson och Karl-Erik Tallmo.

Tomas Gabrielsson och Jörgen Adolfson
Lester-pionjärerna Tomas Gabrielsson och Jörgen Adolfson
på Rörstrandsgatan 1970-tal (Foto: Staffan Castegren).
  

Lester Logga
Logga av konstnären Channa Bankier som Lester bl.a
använde på sina skivpåsar.
  

Lester Passagen
Lester Records i Birger Jarlspassagen med Bettan och Jakob.   

1982 såldes Lester Records till Peter Yngen på skivbolaget Mistlur och flyttades till Gul & Blås gamla lokal i Birger Jarlspassagen. Inriktningen mot mer udda musik fortsatte och med en förkärlek för svart musik blev det i längden ett ekonomiskt vågspel. I mitten på 1980-talet flyttade Lester till Medborgarplatsen och då blev det mindre frijazz och folkmusik. Senare bytte affären namn till Velvet Records innan den lades ned för gott.

Karl-Erik Tallmo: - På Lester Rörstrandsgatan specialiserade vi oss på det lite mera udda, som man inte kunde få tag på i så många andra skivaffärer. De svenska skivdistributörerna var ofta väldigt dåliga på att ta in utländska skivor som inte sålde i stora upplagor, så därför importerade vi själva en del, t.ex. klassisk indisk musik. Folk kom resande till oss från hela Sverige och köpte skivor och vi hade också postorderförsäljning – även till utlandet. Ibland kunde vi kanske sälja en direktimporterad indisk skiva till en kund i Västtyskland.




Lester Records was another great record store located in the neighborhood around Stureplan. They have moved from Rörstrandsgatan and kicked off in Birger JarlsPassagen in 1982 by announcing that all records in the store would be sold for 40 kr each during two weeks.
But the point with this store was not cheap records. That was the opposite: interesting odd music like experimental jazz and rock and world music. They started in the mid 1970s by the record label Amigo and the store was handled by Tomas Gabrielsson and Jörgen Adolfson. They later bought the store together with a collective consisting of, among others, Peter Tyréhn, Per Tjernberg, Hasse Andréasson och Karl-Erik Tallmo.
In 1982 Lester was sold to Peter Yngen of Mistlur Records and moved to Birger Jarlspassagen. The focus on odd music continued, but in the long run it became an economic venture. In the mid 1980s Lester moved to Medborgarplatsen and it became less free jazz and folk music. Later the store changed name to Velvet Records before it expired.

BACK TO TOP      




Selanders

Selanders skivaffär
Skivbaren på Selanders. Foto: Bengt H Malmqvist.

1950-talet: skivbarer och tradjazz

Så här kunde det se ut i en skivaffär i Stockholm på 1950-talet. En sk skivbar med en rad skivspelare, ofta också kompletterad med små hytter där man i lugn och ro kunde lyssna på skivor som man sedan (kanske) köpte. Vid skivbaren ett gäng musiker, bl.a Ove Lind, Bengt Hallberg och sångerskan Thory Bernhards.

Selanders skivaffär låg på Vasagatan 19-21. Dom var bra på jazz och hade mycket swing och tradjazz. Ägaren Nils Selander Jr. var en trevlig man, kunnig och stor jazzentusiast. Det var hans far som 1956 öppnade butiken på Vasagatan, men han hade redan 1921 öppnat en affär på Lilla Vattugatan. Affären på Vasagatan fick ekonomiska problem och slog igen några år in på 1960-talet.

Bosse Scherman: - Jag minns Selanders från åren runt 1955, då jag gick i realskolan. Min jazzmentor och klasskamrat Kjell Söderberg och jag brukade efter skolans slut på lördagseftermiddagarna gå en runda till Stockholms skivaffärer norr om Slussen och lyssna på plattor. Då hade man ju bara veckopengen att spendera, så det blev mer lyssnande än inköp. Selanders var ett givet mål vid dessa promenader. De hade ett jazzsortiment som överträffade alla andra butiker i Stockholm med undantag av Nordiska Musikförlaget, som nog var störst.



Selanders med Kid Ory
Nils Selander tillsammans med Kid Ory.   

Kid Ory besöker Selanders

Det var stort när Kid Ory gästade Selanders 1956. New Orleans-legenden var mycket populär vid den här tiden och gjorde många skivor. De fanns förstås i Selanders butik.
Det var en stor händelse att han bara anlände med sin orkester till Bromma flygplats för en konsert i Stockholm. Han möttes av massor med fans och en parad av musikanter.
Bilden nedan visar hur stort intresset för traditionell jazz var på 50-talet. Båda Kid Ory-bilderna är från Christer Fellers websida där det finns ett Kid Ory Archive.

Kid Ory ankommer till Bromma
Kid Ory möts av entusiastiska fans på Bromma flygplats.   

The first picture above is from Selanders record store at Vasagatan 19-21. The owner Nils Selander Jr. was a great jazz enthusiast. His father opened the store in Vasagatan in 1936, but had started a store at Lilla Vattugatan already in 1921. The store at Vasagatan get financial problems and closed in the early 1960s. At the record bar a bunch of musicians, including Ove Lind, Bengt Hallberg and singer Thory Bernhards.
On the other picture, Nils Selander is talking to Kid Ory, the New Orleans legend, who visited the shop in 1956. The third picture is from Bromma Airport when Kid Ory arrived to Stockholm. It shows how great the interest in traditional jazz was in the 1950s!

BACK TO TOP      




Hörnan vid Stureplan

Hörnan Stureplan
Hörnan vid Stureplan.

Hippast i stan

Hörnan var en affär som låg just på hörnet av det s.k Arnoldhuset (eller Spy Bar-huset som en del säger) vid Stureplan. Många menar att det aldrig har funnits en hippare bok- och skivhandel i Stockholm. Den öppnades runt 1968 och slog igen ett tiotal år senare. Den ägdes av Bonnier.

Hörnan sköttes de första åren av den amerikanske folksångaren Jack Downing och hans flickvän Pauline Fine. Bland medhjälparna fanns HW Kuijl som var en välkänd figur i stockholmslivet och kallades för den flygande holländaren.

Hörnan Affisch
En affisch som jag köpte på Hörnan ca 1970.   

Hörnan sålde böcker, tidskrifter, skivor och affischer. Allt präglades av det udda och det utmanande och med en avantgardistisk spets. Skivsortimentet höll sig utanför mainstreamfacket. Experimentell rock, samtida jazz, blues och folkmusik. Mycket importerades från USA. När Jack Downing slutade blev HW Kuijl chef. Han lämnade Hörnan 1977 för att vara med och starta Akademibokhandeln City. Därmed var Hörnans storhetstid över.

Erland Törngren: - Hörnan påminde lite om City Lights i San Francisco. Jag var där en till två gånger i veckan och tittade efter vad som var nytt. Det var ett slags smultronställe för böcker, tidskrifter och musik. Det fanns inget liknande i Sverige.

Lasse Winkler: - Sen skapade HW Kuijl Akademibokhandeln City på Regeringsgatan i Stockholm. En bokhandel som satte en ny, ännu oöverträffad, standard för boklådor i Sverige. Kuijl är troligen den hippaste och mest stilmedvetna person som drivit en bokhandel i Sverige. Han är garanterat den enda bokhandlare som har haft eget bord på Café Opera.

Johanna von Horn: - Han var så kaxig och vågade utmana det gängse synsättet. Och tänk dig, jag var 19 år och fick gå förbi kön på Café Opera. Vi sa att vi kände HW. Det räckte.

Karl-Erik Tallmo: - Han var väl fotomodell också, har jag för mig, en av de första manliga som blev känd till namnet.

Stefan Jacobsson: - Det gick tyvärr illa för Jack Downing som var med och startade Hörnan. Efter många år i Sverige bestämde han sig för att flytta till Thailand, det var i början på 90-talet. När han skulle sätta sig i taxin för att åka ut till Arlanda upptäckte han att han glömt resehandlingarna i lägenheten. Den var överlåten möblerad och Jack hade släppt nycklarna i brevinkastet. Han rusade upp för trapporna och ut på en balkong på tredje våningen. För att komma upp till fjärde våningen klättrade han upp för en stupränna och krossade ett fönster för att komma in i sin egen lägenhet. I samband med det tappade han greppet och föll fyra våningar rakt ner i asfalten. Han dog i ambulansen.



"Hörnan" was a special little nice store at Stureplan. To many people it was the hippest book- and record store in Stockholm ever. It opened around 1968 and closed about ten years later. It was owned by Bonnier and handled in the early years by the American folksinger Jack Downing and his girlfriend Pauline Fine.
"Hörnan" sold books, magazines, records and posters. Most of it was odd, challenging and avant-garde. The records were far from mainstream: experimental rock, contemporary jazz, blues and folk music. Much imported from USA.
When Jack Downing quit, HW Kuijl took over. He was a former employee and was important to the store and its image. When he left in 1977 it meant the end of the nice story "Hörnan". HW Kuijl then was the man behind the bookstore success "Akademibokhandeln".

BACK TO TOP      




Skivspåret
Jazz och klassiskt på Tulegatan

Skivspåret Niklas
Niklas Korssell som jobbade på Skivspåret finns nu på Skivbörsen på S:t Eriksgatan.

Skivspåret var en liten kvalitetsaffär som låg på Tulegatan 37. Den öppnades 1978 av Christer Axelsson och Göran Sverkman, som båda tidigare hade jobbat på Skivfabriken. Skivspåret var till en början specialiserade på jazz och klassiskt men breddade senare sortimentet. Framför allt var de utmärkande för sina egna importer från Japan och USA.

Skivspåret
  Klipp ur Expressen 1980.

År 2000 slog butiken igen och Christer Axelsson och Niklas Korssell, som var anställd, tog istället över Svala & Söderlunds klassiska affär i Konserthuset. Då hade Göran Sverkman redan slutat. Namnet Skivspåret följde med som ett tillägg i det nya firmanamnet, men det blev aldrig detsamma som på Tulegatan.

Man fortsatte satsningen på jazz och klassiskt men den nya adressen i city krävde ett bredare sortiment. Det är möjligt att den utslätning som blev konsekvensen skrämde de gamla kunderna som vant sig vid en utpräglad specialistbutik.

Det nya äventyret varade i fem år. Niklas slutade redan efter ett par år och det blev ett tungt lass att dra för Christer Axelsson. Med ett antal anställda och en hyreshöjning på 300% såg han till slut ingen möjlighet att fortsätta. Skivspåret och Svala & Söderlund gick i graven.

Med sin ungdom och entusiasm var Niklas Korssell en stor tillgång i affären på Tulegatan. Det var synd att han tröttnade så fort efter sammanslagningen med Svala & Söderlund. Men han är fortfarande ett sympatiskt inslag i Stockholms skivhandlarvärld. Han är känd i många butiker för att köpa skivor av de mest skiftande slag och förstås känd i nuvarande jobbet som medhjälpare till Micke Goulos på Skivbörsen. Här är ett miniporträtt av Niklas som skivköpare.

När jag lärde känna honom på 90-talet i affären på Tulegatan var det orgeljazz och groovig Blue Note-jazz som gällde. Han hade lämnat punkrock och acidjazz. Nästa fas blev frijazz och det var Ornette Coleman som blev ingången. - Jag drabbades av en känslomässig storm när jag hörde Ornette första gången, säger han. Hans skiva Free Jazz på Atlantic var en uppenbarelse.

Vi som känner Niklas blev förvånade när han sen sålde alla sina frijazz-plattor och började köpa skivor med gammal countryblues. - Jag hade helt enkelt inte råd att behålla dem, säger han. Det var inte för att jag tröttnade. Och hoppet från frijazz till countryblues är inte så konstigt. Det hänger ihop.

Nu håller Niklas på att utforska 20-talsjazz. Typ Fletcher Hendersons orkester från 1925 med Coleman Hawkins och Don Redman. Hans arbetsgivare Micke Goulos säger att Niklas ger 1000 procent när han engagerar sig i en musiksort. Och att det engagemanget är inspirerande. - Men när Niklas började lyssna på bluegrass sa det stopp, säger han.

Mats Hamnström: - Vikande försäljning och höjd hyra var ju två orsaker till att företaget slog igen. När det gäller den klassiska musiken skulle jag även vilja döma några andra som ansvariga till skivbutiksdöden i största allmänhet. Det är skivbolag och skivdistributörer. På Skivspåret Svala & Söderlund hade vi ett mycket gott samarbete med en del bolag och distributörer (främst de mindre) men det fanns även de som nästan aldrig besökte oss eller kontaktade oss. De svenska bolagen hade nästan ingenting på lager i Sverige, de hade ingen personal kvar som kunde något om det klassiska (alla de gamla rävarna var borta) och de marknadsförde sällan någonting klassiskt. Det fanns inget genuint intresse.



"Skivspåret" was a small quality store located on Tulegatan. It was founded in 1978 by Christer Axelsson and Göran Sverkman, who had previously worked at Skivfabriken. Skivspåret was initially specialized in jazz and classic. In particular, they were distinguished for their imports from Japan and USA.
In 2000, the store closed and Christer Axelsson and Niklas Korssell, who was employed, took over Svala & Söderlund's classic shop in the Concert Hall. Then Göran Sverkman had already quit.
But it never became the same as at Tulegatan. The new adventure lasted for five years. Niklas quit after a couple of years and the store became a heavy burden for Christer. With a number of employees and a 300% rent increase, he finally saw no opportunity to continue. Skivspåret and Svala & Söderlund went into the grave.

BACK TO TOP      




Musikhörnan

Musikhörnan
Musikhörnan på Kungsgatan 2 i början av 1930-talet. På bilden ser det ut som att affären då låg just på hörnet, men måste sen ha flyttat till en lokal intill, med samma adress, där den låg på 50- och 60-talet.

Musikhörnan var en skivaffär som redan i början av 1930-talet låg i hörnhuset Kungsgatan 2 vid Stureplan. Den fanns kvar långt in på 1960-talet och var med sina tre plan en av de större skivbutikerna i Stockholm. Kontor högst upp, klassisk musik i gatuplanet och jazz och pop en trappa ner.

Fröken Ehrnst och Nannie Porres

Under 50- och 60-talen ägdes firman av den strama och stränga Karin Ehrnst, som ville bli tilltalad fröken Ehrnst av personalen. Det berättar jazzsångerskan Nannie Porres som jobbade i affären på 1950-talet, först som elev och senare som expedit. Fröken Ernst höll mest till på övervåningen. Hon hade hjälp av sin systerdotter Marga som hade koll på resten av affären.

Personalen var kunnig och särskilt den klassiska avdelningen var känd för att hålla sig med erkända experter. Chef för populärmusiken och jazzen på nedre planet var Ingegerd som var äldre syster till pianisten Kjell Öhman. Nannie Porres jobbade på jazzavdelningen och bland hennes arbetskamrater fanns Einar Heckscher, senare känd som bl.a översättare.

Hörnan Affisch
En annons i DN från 1950-talet.   

När Musikhörnan lades ned vid Stureplan flyttade Karin Ehrnst affären till Gamla Stan, på Tyska Brunnsplan 1-3 intill skolan och badet. Hon skötte den själv i mindre skala under 1970-talet och en bit in på 80-talet. Affären var populär bland de skivsamlare som kände till att hon då och då fyllde på med gamla, men ospelade, vinylskivor som hon hade i ett lager i källaren. Man kan förmoda att de skivorna kom från den gamla affären.

Musikhörnan Gamla Stan
I den här lokalen vid Tyska Brunnsplan låg Musikhörnan på 1970- och 80-talet.   

Solweig Severin: - Jag arbetade i Musikhörnan för Karin Ehrnst under tiden då de första LP-skivorna kom. Fröken Ehrnst och övrig säljpersonal besatt en outsinlig kunskap om musik i alla genrer. De var språkkunniga och bemötte varje kund med vänlighet och respekt. Fröken Ehrnst tilltalade även sina anställda med herr, fru och fröken. Så var det på den tiden. Jag var affärselev, putsade skyltfönstret och de vackra slipade fönstren i hytterna och textade klisterremsor på de stora konsertverkens stenkakor så att de blev album. Sprang ärenden, t ex musikpaket till Jarl Kulle på Dramaten. Musikhörnan hade de flesta artister och kulturpersonligheter som stamkunder, alla med stora beställningar.



The picture shows "Musikhörnan" in the early 1930s at Kungsgatan 2, near Stureplan. It was one of the major record stores in Stockholm and remained until the mid 1960s.
During the 50's and 60's, the firm was owned by Karin Ernst. She was a very strict lady. We have to call her "miss Ernst", says jazz singer Nannie Porres who worked in the shop in the 1950s. The staff were knowledgeable and especially the classical department was known for keeping up with recognized experts. The head of popular music and jazz was a lady called Ingegerd who was elder sister to pianist Kjell Öhman. Nannie Porres worked at the jazz department.
When Musikhörnan closed, Karin Ernst opened a small record store at Tyska Brinken in Gamla Stan, which she managed for herself in the 1970s and into the 80's. The store, which sold new records, was popular among record collectors who knew that occasionally she filled with old but unplayed vinyl records from a basement warehouse. One can assume that those records came from the closed Musikhörnan.

BACK TO TOP      




Gellborn Records

Gellborn Records
Den finns kvar!

Tiden tycks ha stått stilla

På Sveavägen 109 ligger en skivbörs som man trodde var nedlagd för länge sen. En sådan man minns från förr. Jag studsar till och ser att den ligger kvar. Den heter Gellborn Records och har legat där sen 1974. De första åren hette den Skivstället och det är den äldsta skivbörsen i Stockholm med en och samma ägare. Tiden tycks ha stått stilla. De solblekta skivorna i fönstret verkar ha hängt där sen 80-talet och inne i lokalen är backarna och skivorna staplade på varandra i en oöverskådlig mängd.

Ägaren heter Börje Gellborn och det var han som startade affären. Han medger att det var bättre förr. Inte många kunder idag och han tror att det bortglömda och undanskymda läget är orsaken. Han är inbiten skivsamlare med inriktning på rock och blues och trivs med att ha skivor omkring sig.

Han förklarar att solen ligger på hårt och att det är därför han inte byter skivor i skylten så ofta. De bleks så fort. Det visar sig att han inte heller är så uppgiven som det kan verka. Han var 25 år när han startade och hade jobbat på Posten. Nu är han pensionär men tycker fortfarande att det är kul. Och det är klart att han har sina kunder. Sedan jag nyuppäckte affären har jag varit inne hos honom då och då och jag förstår att det finns folk som gärna återkommer till butiken. Han har koll på vad som finns och kan lätt plocka fram en platta som det frågas efter. Och när en viss avvaktande misstänksamhet släppt är han lätt att prata med. Även om musik är den stora grejen i hans liv får det gärna handla om annat också, om böcker han läst eller den senaste fotbollsmatchen.

Vi har förstås pratat en del om gamla Stockholm och särskilt om skivaffärer som kommit och gått. Förr i tiden sprang han runt och gjorde affärer med andra handlare, med Richard på Skivfabriken t.ex och Woolfie på Gamla Brogatan. Till och med Stickan Eriksson, som var chef på Åhléns skivavdelning, var öppen för en bytesaffär. Och han minns Skivgrossisten som sålde amerikanska sk cutouts.
- Där kunde jag köpa ett par hundra skivor på ett bräde för 3 kr styck, säger han. Expediten räknade inte ens skivorna, högg bara till på ett ungefär. Sen sjudubblade jag priset och ställde skivorna i min egen affär.

Favoritmusiken är rock men han lyssnar på annat också. Han gillar Miles Davis och Ornette Coleman och till och med frijazzaren Anthony Braxton, som han tycker är mer spännande än jazz från 50-talet. När vi sen hittar en gemensam favorit i låten Reconsider Baby med Elvis Presley och saxofonisten Boots Randolph måste jag tillstå att Börje Gellborn är en man som inte skall underskattas.


Gellborn Records
Många skivor hos Gellborn, men inte lätt att själv hitta det man ev söker. Men Börje själv säger att han hittar.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Ingen har någonsin förstått hur Börje får sin dammgruva att gå runt. I nyinkommet-backen, förutsatt att man hittar den, kan man studera den ganska imponerande prissättningen. Inget pris är för högt för Börje. Astmafaktor 7 (av 5 möjliga).



At Sveavägen there is a record store that’s surpringsly still there. It feels forgotten. Called Gellborn Records it has been there since 1974. It’s the oldest record store in Stockholm with one and the same owner.
Time seems to have stood still. The covers in the display window seems to have been hanging there since the 70's. Inside, crates and records are stacked on each others in an unpredictable amount. 100,000 records in stock says the owner.
And the owner is Börje Gellborn. He started the store back in the 70's and it was better before, he says. Not many customers today. He is a record collector focusing on rock and blues and likes to have records around.
Also he is a friendly man who likes to talk memories of old record stores. He remembers, for example, a 1970s place called Skivgrossisten, which sold US cut-out records. I could buy hundreds of them for 3.50 kr each he says, and then put them in my own shop and make good profit.
But the question is how profitable it really was. To be honest, many of those records still appear to be left unsold in Gellborn's shop at Sveavägen.

BACK TO TOP      




PUB, NK och Åhléns

PUB skivbar
PUB i början på 50-talet.

Andra tider. Det var självklart att stans varuhus hade stora fina skivavdelningar förr i tiden. I dag är det mesta nedlagt och borta. Bilden ovan visar hur trevligt det såg ut på PUB i början på 1950-talet då det var 78-varvare som gällde. Några år tidigare, på 40-talet, var det lite stelare. Då såg det ut som på bilden här under.

PUB skivavdelning 1940-tal

PUBs skivavdelning på 1940-talet.

NK hade i många år en av stans största och bästa skivaffärer med speciell inriktning på jazz och klassiskt. Bilden nedan är från 1959 och visar jazzavdelningens skivbar. Den nuvarande skivavdelningen var på fallrepet redan 2008 men räddades kvar. Nu är den krympt till inte mycket mer än ett hörn av bokavdelningen.

Pär Melchersson: - Glöm inte skivavdelningen på NK Farsta. Den var också stor. Där köpte jag många skivor när jag var ung.



NKs skivbar 1959
NKs skivbar 1959.

NKs skivpåse
        Klassisk skivpåse från NK.


Sedan har vi Åhléns. Skivavdelningen var nybyggd 1964 (bilden nedan). Satsningen på skivor fortsatte och på 70-talet var man störst på skivor i Stockholm. I början av 1980-talet lanserade man stort att det var Skandinaviens största skivbutik och döpte den till Sound City. Men tio år senare bräcktes Åhléns av grannen Mega Store vid Sergels Torg som med sina 3000 kvm kallade sig norra Europas största skivaffär. Mega slog igen 2009 och Åhléns har helt slutat att sälja skivor. Med Mega Store försvann bl.a den stora inglasade specialavdelningen för klassisk musik.

Åhléns skivavdelning 1964
Åhléns skivavdelning 1964.


Tempo skivor
Även Tempos varuhus sålde skivor. Där användes den här
snygga skivpåsen.



In the past the big department stores had large record divisions. But today they are mostly closed and gone. The first picture above shows how nice it looked at the PUB in the early 1950s.
For many years, NK had one of the biggest and best record stores in the city with a special focus on jazz and classics. The second picture is from 1959 and shows the jazz department's desk for headphone listening. Today the record store is just a corner of the book
department.
The third picture shows the record store at Åhlens in 1964. In the early 1980s it became the largest record store in Scandinavia and they called it Sound City. Today the entire department is gone and Åhlens does not sell records anymore.

BACK TO TOP      




Multi Kulti

Multi Kulti
Multi Kulti på S:t Paulsgatan.

Multi Kulti låg på S:t Paulsgatan 3, nära Götgatan. Affären var specialist på World Music och hade förutom skivor också böcker, kryddor och exotiska instrument. Slog igen 2011 och är sedan dess saknad av många.

Kom till Sverige med Don Cherry

Affären startades 1986 av engelsmannen Steve Roney som då hade bott i Sverige i över 20 år. Anledningen till att han hamnade här var ett möte i Köpenhamn med Don Cherry som var ute på en turné med Albert Ayler. När gruppen, som kallade sig The Free Jazz Quartet, reste vidare till Stockholm och ett 10 dagar långt engagemang på Gyllene Cirkeln följde Steve Roney med. Och sen blev både han och Don Cherry kvar. Tillsammans med sina familjer flyttade de senare till Skåne och drev olika musik- och konstprojekt.

Steve Roney 1960-tal          Magnus Sjögren
Steve Roney i början på 70-talet med sonen Shanti. T.h. Magnus Sjögren som tog över Multi Kulti.

I Stockholm jobbade Steve bl.a på Moderna Museet och var också en av intiativtagarna till den legendariska klubben Filip på Regeringsgatan. I slutet av 1990-talet kom Magnus Sjögren till Multi Kulti och blev snart partner med Steve Roney. Men man hade problem med ekonomin och svårt att få affären att gå runt. 2003 tröttnade Steve och slutade. Magnus Sjögren tog över och drev affären vidare till 2011. I dag är Steve Roney 73 år och bor på Söder. Han säljer indiskt hantverk och rökelser från ett bord på Bondens Marknad för att dryga ut pensionen.

Steve Roney
Steve Roney på Bondens Marknad.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): En riktig entusiastaffär. Steve är en hjälte bland Stockholms världsmusikfantaster. Här hittar man allt - Don Cherry, sumatransk folkmusik, inramade mexikanska filtar, kryddor, ponchos och träflöjter.

Bengt Berger: (2011): - Multi Kulti! Kom hem, allt är förlåtet!

Magnus Sjögren: - Vi fick lägga ned på grund av konkurrensen från nätet. Jag måste ju hålla ett sortiment i butiken och det kostade. Under de sista åren fick jag i princip jobba gratis och jag fick skära ner på personalen. Det höll inte.



Multi Culti was located at St. Paulsgatan, near Götgatan. The store was a specialist in World Music and, in addition to records, also sold books, spices and exotic instruments. It closed in 2011 and has since been missed by many.
The store was started in 1986 by Steve Roney, a guy from England who came to Sweden in the 1960's. He had met Don Cherry in Copenhagen who was on tour with Albert Ayler. Then the group traveled to Stockholm, Steve Roney followed. And then both he and Don Cherry stay in Sweden. Together with their families, they later moved to Skåne and operated various music and art projects.
In the late 1990's, Magnus Sjögren joined Multi Kulti and soon became a partner with Steve Roney. Eventually they got economic problems with the store and Steve quit in 2003.
Today, Steve Roney is 73 years old. In the weekends he sells Indian handicrafts and spices from a table on the Farmer's Market in Stocholm. .

BACK TO TOP      




Skivantikvariatet på Kindstugatan

Första skivbörsen

Första skivbörsen i Stockholm!

Stockholms första skivbörs låg på Kindstugatan 8 i Gamla Stan. Den startades redan på 40-talet och sålde först både böcker och skivor. Affären togs över av ett pensionerat par som under 1950-talet drev rörelsen under firmanamnet G. Anderssons Antkvariat och huvudsakligen handlade med begagnade skivor.

Greta Andersson Kindstrugatan

Greta Andersson på Kindstugatan.

Det var frun i huset, Greta Andersson, som oftast skötte butiken. Hon uppges ha varit en vänlig dam som sålde både jazz och klassiskt utan att veta så mycket om musiken. Det var hennes man som skötte inköp och prissättning. Det fanns lite EP- och LP-skivor på ett bord medan hyllorna var fyllda med 78-varvare. Lokalen var liten och typisk för en bod i Gamla Stan som det ju fanns gott om på den tiden.

Paret Andersson sålde affären i början på 60-talet till en man som hette Helge S. Johnsson som flyttade verksamheten efter något år, först till Västerlånggatan och sen till Funckens Gränd. Om den affären och dess märkliga historia har jag berättat i en tidigare post.



Stockholm's first record store for used records was located at Kindstugatan in Gamla Stan and was opened in the late 1940s. It was run by an older couple who mainly dealed with 78's to collectors. They sold the store after a decade to a man named Helge S. Johnsson who moved the business to Funckens gränd. About that store I have told in a previous post.

BACK TO TOP      





Söders Skivbörs

Söders Skivbörs Eva Svensson
Eva Svensson har sålt skivor här i över 40 år.

Eva Svensson var 25 år när hon 1975 startade sin skivaffär på Rosenlundsgatan 12. I dag, drygt 40 år senare, har hon den fortfarander kvar. Söders Skivbörs heter den och är den näst äldsta börsen i Stockholm med en och samma ägare. Äldst är Gellborn Records på Sveavägen som startade 1974. Eva Svensson säljer både nytt och begagnat, både CD och vinyl, jazz, pop och klassiskt. Några planer på att sluta har hon inte.

Uppväxt med jukebox-singlar

Hon växte upp i huset där affären ligger. Skivintresset kom från pappan, som var pionjär på jukeboxar i Sverige. När han bytte singlar i maskinerna, som han satte upp över hela landet, fick Eva de gamla skivorna som hon började samla på redan som barn.

Lina Boström: - En skivbörs som lever i sitt eget tidevarv, precis som Gellborn Records. Skylten är så typisk 70-tal.



Söders Skivbörs
Skivaffären på Rosenlundsgatan.

Eva Svensson was 25 years old when she started her record store at Rosenlundsgatan in 1975. Today, more than 40 years later, she still run the store. It's called Söders Skivbörs and is the second oldest record store in Stockholm with one and the same owner. The oldest is Gellborn Records which started in 1974. Eva Svensson sells both new and used records, both CDs and vinyl, jazz, pop and classical.
She grew up in the house where the store is located. The record interest came from her father, who was a pioneer in jukeboxes in Sweden. When he changed the singles in the machines, he gave the old ones to Eva. So she started collecting records already as a child.
BACK TO TOP      





Skivfönstret

Skifönstret
ZZ Top är på Skivfönstret och signerar senaste skivan någon gång på 80-talet. Foto: Stefan Grönlund.

Skivfönstret på Norrlandsgatan 18 var under 1980-talet en av Stockholms största och bästa skivaffärer. Affären hade flera specialavdelningar, bl.a jazz som Bosse Scherman var ansvarig för. Skivfönstret startades 1981 av Janne Emmerberg och Jörgen Jacobsson som båda kom från NK:s skivavdelning. Några år senare kom också Kalle Frånberg in som delägare, också han från NK.

Först på allvar med CD

Runt 1986-87 var Skivfönstret den första affärerna som på allvar exponerade framtiden [sic!] i form av en exklusiv avdelning för den nya CD-skivan. Den låg som en liten ö mitt i havet av vinylskivor där man storögt kunde upptäcka att den ena LP-klassikern efter den andra dök upp i miniformat.

Med höga ambitioner lät man specialavdelningarna växa och Bosse Scherman berättar att inköpen till slut blev ekonomin övermäktig och tärde på lönsamheten. Mot slutet började man skära ner och Skivfönstret blev en affär i mängden. Det ledde till konkurs i början av 90-talet.

Skivfönstret hann yngla av sig till flera mindre affärer i Stockholm med samma namn. En i Fältöversten på Östermalm och en i Ringen på Södermalm. Båda är nu nedlagda. Men det finns ett Skivfönster som fortfarande existerar. Affären ligger i Nynäshamn och startades av Stefan Grönlund 1992. Han hade då jobbat 10 år i Skivfönstret på Norrlandsgatan. Han frågade sina gamla chefer om han fick använda affärens namn på sin nya butik och det var inga problem.

Mats Pettersson: - Dom hade en avdelning längst inne till höger i butiken som sålde singlar, 45 varvare, som dom kallade 45:an. Har fortfarande kvar den knappen.

Michael Dodd Bergkvist: - Magnus Nygren var mannen som startade och drog igång legendariska hörnan 45an!

Mikke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Det är singeldisken, "45-an", vi tänker hylla. Säkerligen stans bästa personal när det gäller soul och dansmusik. Vill du få pålitliga tips om ny soul eller reggae, så tala med Anders. Vill du ha "bass'n'bleeps" låt Stefan förföra dina öron med det senaste i "klonk"-väg.


45:an



Skivfönstret at Norrlandsgatan was one of Stockholm's largest and best record stores during the 1980s. It was started in 1981 by Janne Emmerberg and Jörgen Jacobsson, which both came from the NK's record department.
The store had several special departments, including jazz for wich Bo Scherman was responsible. Skivfönstret was also first in town to build a CD department, the exciting future…
The ambitions were too high, says Scherman. We bought too much records, covered too many fields, and ended up in financial problems The company went bankrupt in the early 1990s.
BACK TO TOP      





Numa

Numa
Numa på Götgatan 1954 då TV är den stora grejen.

En av de bästa skivaffärerna på Söder var Numa. Huvudaaffären låg på Götgatan 32, där den öppnade redan 1927. Filialer fanns på Hornsgatan 37 och 145 samt Renstiernas gata 17. Namnet på affären kommer från grundaren som hette Numa Wilhelm Pettersson.
Från början var det en renodlad fotoaffär men efterhand utökades sortimentet med radio/TV och grammofonskivor. 1954 är TV den stora grejen och folk samlades utanför affären för att titta på de rörliga bilderna i skyltfönstret.



One of the best record stores in the south part of Stockholm was Numa. The main store was located at Götgatan 32, where it opened in 1927. Branches were located at Hornsgatan and Renstiernas gata. The name of the stores comes from the founder called Numa Wilhelm Pettersson.
From the beginning it was a photo store, but later the range was expanded with radio / TV and records. In 1954 TV is the big thing and people gathered around the store at Hornsgatan to watch the moving pictures in the display window.
BACK TO TOP      





Sterling och Nordiska Musikförlaget

Sterling
Sterling på Regeringsgatan 26 strax före rivning.

En gång på Regeringsgatan...

Sterlings skivaffär låg en gång på Regeringsgatan. De var störst i stan på klassisk musik. Bilden visar huset strax före rivningen ca 1970. Sterling flyttade då till Smålandsgatan vid Norrmalmstorg.

Sterling låg på Regeringsgatan 26. Snett emot låg Nordiska Musikförlaget, på nummer 35. De var störst på jazz. Bilden nedan visar en interiör från affären i mitten på 1940-talet. Elegant värre med inbyggda hytter för avlyssning av skivor.

Nordiska Musikförlaget
Nordiska Musikförlaget på 1940-talet..

Efter rivningen flyttade Nordiska till Drottninggatan vid Sergels Torg. Både Sterling och Nordiska är sedan länge nedlagda.
Det var på Nordiska Musikförlaget man kunde köpa Blue Note-plattor i slutet på 1950-talet och början av 1960-talet. De ägde rättigheterna för Sverige och direktimporterade från USA. Alla nyheter annonserades i Orkesterjournalen. Trots det gick det inte alltid så bra att sälja. Då hamnade de på rea och annonserades ut för 15 kr styck. Det vattnas i munnen när man ser annonsen i OJ om sommargallringen 1960. Det handlar om dyrgripar som idag kan kosta tusentals kronor.


Blue Note-rea på Nordiska Musikförlaget 1960. T.h lagerkatalog på EP-skivor från 1957.  
 


Sterling was once at Regeringsgatan. They were biggest in town in classical music. The picture shows the house just before the demolition around 1970. Sterling then moved to Smålandsgatan at Norrmalmstorg.
Opposed from Sterling on Regeringsgatan was Nordiska Musikförlaget. They were best in jazz. The image shows an interior of the shop in the mid 1940s. Elegant with built-in cabins for listening.
After the large demolition at Regeringsgatan, Nordiska Musikförlaget moved to Drottninggatan at Sergels Torg. Both Sterling and Nordiska Musikförlaget have been closed for a long time.
It was at Nordiska Musikförlaget that you could buy Blue Note records in the late 1950s and early 1960s. They owned the rights for Sweden. All news was advertised in Orkesterjournalen, the Swedish journal for jazz music. Not always the records were easy to sell. Then they ended up on summer sales and were advertised in Orkesterjournalen for 15 kr each.






Samson

Samson


Samsons skivaffär må vara bortglömd idag men vi minns klisterlappen. Den som sitter på många av Columbias amerikanska originalskivor från 1950-talet, som t.ex Miles Davis "Kind of Blue". Den var svår att få bort. En del samlare tycker att det är kul och intressant, andra störs av den.

Bakgrunden är att det amerikanska varumärket Columbia måste döljas på skivorna för att få säljas i Sverige, därför att engelska Columbia (EMI) hade rättigheterna till namnet. Normalt gavs skivorna ut i Sverige på Fontana eller Philips men en del affärer föredrog att importera Columbia direkt från USA. Då måste alla spår av det amerikanska bolaget, på både etikett och omslag, streckas eller klistras över. Och Samson valde klisterlappar med sitt firmanamn.

Nannie Porres
Nannie Porres vid tiden då hon jobbade på Samson.

Samson låg på Drottninggatan 82 bredvid Skandia-biografen. Ägare var Åke Samson och det dagliga arbetet i affären leddes av hans fru. Här jobbade periodvis flera jazzmusiker, bl.a Nannie Porres och Albrecht von Konow.

Samson hade bara jazz och klassiskt. Den klassiska avdelningen sköttes länge av den senare välkände filmkritikern Torsten Manns.

Nannie Porres: - Det var rena himmelriket att jobba på Samson med alla direktimporterade skivor och möjligheten att få lyssna på allt nytt som kom in.



Maybe Samsons is forgotten today but we remember the sticker. The one that sits on many of Columbia's American original records from the 1950s, such as Miles Davis’ Kind of Blue. It was hard to get rid of. Some collectors like it and find it interesting, others are bothered by it.
The background is that the American brand of Columbia has to be hidden to be sold in Sweden, because English Columbia (EMI) had the rights to the name. Normally, the records were released in Sweden by Fontana or Philips, but some stores preferred to import Columbia directly from USA. Then all traces of the American company, on both labels and covers, must be dashed or pasted. And Samson chose stickers with their own company name.
Samson was at Drottninggatan 82. The owner was Åke Samson and the daily work of the store was led by his wife. Periodically there worked several jazz musicians, including Nannie Porres and Albrecht von Konow.
Samson only had jazz and classics. Nannie Porres says it was the kingdom of heaven to work there, with all directly imported records and the opportunity to listen to all the new things that came in.





Södra Skivbaren

Södra Skivbaren

En gång på 1960-talet...

Det här kanske ni inte visste. Basisten i popbandet Hep Stars, Lennart ”Lelle” Hegland, hade en gång på 1960-talet en skivbörs i Stockholm. Han drev den tillsammans med sin bror Bengt och den hette Södra Skivbaren och låg på Skånegatan 55 på Söder. Den öppnades 1965 och slog igen 1969.

Jonas Bernholm: - Det var mest Hep Stars fan clubs kvinnliga ordförande som satt bakom disken. Hon brukade skvallra om vad Svenne Hedlund haft för sig. Jag kommer också ihåg när hon gjorde ett amatörmässigt omslag till en LP med Hep Stars. Märkligt nog användes det.



The bass player in the wellknown Swedish pop band Hep Stars, Lennart "Lelle" Hegland, had a record store in Stockholm in the 1960s. He run it with his brother Bengt and it was called Södra Skivbaren and was locted at Skånegatan 55. It opened in 1965 and closed in 1969.

BACK TO TOP      





Mellotronen

Mellotronen

Mellotronen startades 1989 av musikern och skivsamlaren Stefan Dimle. Affären slog igen 2008 och hade då legat i drygt 15 år på Kåkbrinken 16 i Gamla Stan. Sålde både CD och vinyl och hade ett ganska brett sortiment med tyngdpunkt på progressiv rock.

Mellotronen startade också ett skivbolag i början på 1990-talet. Det finns fortfarande kvar med adress i Gustavsberg.

Magnus Blomquist:- Jag kommer ihåg att Dimle i slutet av 1980-talet (innan flytten till Gamla Stan) hade butik på Urvädersgränd, i lokalen längst till vänster i fastigheten med nummer 7. Bakom ett förhänge längst in till höger i lokalen hade han därtill en inneboende (vilket vi nu får anse vara preskriberat).



Mellotronen was founded in 1989 by the musician and record collector Stefan Dimle. The store closed in 2008, and had been located for over 15 years at Kåkbrinken in Gamla Stan (after a couple of years at Urvädersgränd). It sold both CDs and vinyl and had a focus on progressive rock. Mellotronen also started a record label in the early 1990s.
BACK TO TOP      





Heavy Sound

Mellotronen
Torbjörn Hullegård i butiken på Regeringsgatan 1985.

Paradiset för alla hårdrockare hette på 1970- och 80-talet Heavy Sound, som ansågs vara en av världens mest välsorterade hårdrockaffärer. Öppnade 1972 på Regeringsgatan 89 och flyttade 1992 till Malmskillnadsgatan 36. Affären ägdes av Torbjörn Hullegård och Björn Eriksson. Slog igen 2011.

The heaven for all metal rock lovers was in the 1970s and 80s Heavy Sound, which was considered one of the world's best metal record stores. Opened 1972 at Regeringsgatan, and moved in 1992 to Malmskillnadsgatan. The store was owned by Torbjörn Hullegård and Björn Eriksson and it closed in 2011.
BACK TO TOP      





Gamla Stans Skivhandel

Sterling
Björn Bernström (som ägde Gamla Stans Skivhandel tillsammans med Sören Lundberg). Vid telefonen Mikael Hansson.

Gamla Stans Skivhandel låg på Stora Nygatan 7 i Gamla Stan från ca 1976 och ett drygt tiotal år framåt. Det var en av de ledande importaffärerna i stan och många verkar ha ljuva minnen därifrån.

Så här låter det i en bloggtext på nätet: ”Här kunde man handla allt från ska-plattor till Rock-O-Rama skivor med Skrewdriver. Alla skivsläpp från Link Records och Oi! Records fanns tillgängliga så fort de kommit ut...och i den trånga butiken kunde man bläddra i en evighet bland de coola skivorna och sen fråga den tuffa punktjejen bakom disken om man fick lyssna på en av de LP skivor man var intresserad av”.
Enligt tidningen Schlager var butiken bäst på "amerikansk skrammelrock och garagerock...och lockade till sig stans alla överlevande pubrockare".

Stefan Jacobsson: - Det var hård konkurrens mellan Pet Sounds och Gamla Stans Skivhandel. Hörde man att dom hade fått in en ny Clash-singel före oss, stack man dit och köpte ett ex. Bara för att kunna visa att vi också hade den. Men jag och Sören Lundberg i Gamla Stan kunde ändå vara vänner.



Gamla Stans Skivhandel

Gamla Stans Skivhandel was located on Stora Nygatan 7 in Gamla Stan from about 1976 and just over ten years ahead. It was one of the leading import stores in town and many seem to have sweet memories from there.
Here's how a blogger describe it on Internet: "Here you could buy everything from Ska Music to Rock-O-Rama records with the Skrewdriver. All records from Link Records and Oi! Records were available as soon as they came out ... and in the small store you could browse forever for cool records and then ask the tough punk girl behind the counter if you could listen to one of the LP records you were interested in. "
BACK TO TOP      





Svala & Söderlund
Kön ringlade runt hela Konserthuset

Svala & Söderlund
Svala & Söderlund sålde också konsertbiljetter. Kö för Bruce Springsteen.

Svala & Söderlund var en av Stockholms äldsta musik- och skivaffärer med anor från 1800-talet. 1935 flyttade affären in i Konserthuset i en lokal mot Kungsgatan, efter att tidigare ha legat på Malmtorgsgatan och vid Stureplan. År 2000 såldes det anrika företaget till ägarna av Skivspåret (se tidigare post) som dock slog igen verksamheten efter fem år.

Svala & Söderlund

Svala & Söderlund sålde också noter och framför allt biljetter till olika konsertarrangemang. Den stora bilden ovan är från 1981 och visar biljettkön utanför affären till Bruce Springsteens båda konserter i Johanneshovs Isstadion. Kön till Springsteens första konsert i Stockholm 1975 lär ha varit ännu längre. En anställd i affären berättar att folk började köa en vecka före konserten och att kön ringlade längs hela Sergelgatan, runt kvarteret och upp igen Sveavägen tillbaka till Konserthuset!


Svala & Söderlund was one of Stockholm's oldest music and record stores, dating back to the 19th century. In 1935, the company opened a store in the Concert Hall building, after having previously was located at Malmtorgsgatan and Stureplan. In 2000, Svala & Söderlund was sold to the owners of Skivspåret. They closed the store after five years.
Svala & Söderlund also sold tickets for various concert arrangements. The picture above is from 1981 and shows the ticket queue outside the store for Bruce Springstein's two concerts in Johanneshov's Ice Stadium.
BACK TO TOP      





Smokestack
"Lite som en hemlig klubb däruppe på Gärdet"

Smokestack är en specialist på bluesskivor som drivs av Tommy Löfgren från en lokal i Vallentuna och som har en innehållsrik webbsida för försäljning via postorder.

Men firman har en lång historia med flera olika butiker i Stockholm. Smokestack startades 1971 av Hasse Andréasson och Hans Schweitz. Affärsidén var postorder och adressen var en postbox i Täby, där Andréasson bodde, medan skivorna packades i Sollentuna där Schweitz bodde. Inte det smidigaste upplägget menar Hasse A. och efter några år hittade man en lokal på Rindögatan 50 på Gärdet.

Därifrån fortsatte man i ungefär 10 år med i huvudsak postorder och bara öppet på lördagar. Men det var inte helt lyckat enligt Hasse: - Kunderna var tvungna att trycka på en porttelefon för att bli insläppta. Det var lite som en hemlig klubb där uppe på Gärdet. Därför var det ett lyft för firman när man 1984 skaffade en lokal på Hälsingegatan 13 med ingång direkt från gatan. Smokestack fortsatte med sin satsning på svart blues och hade nu öppet också på onsdagar kl 17-19. Hasse Andréasson blev sjuk år 2000 och affären såldes till Tommy Löfgren som var en gammal kompis sedan tidigt 1970-tal.

Tommy satsade på ett större sortiment (böcker och video) och utökade öppettider. 2006 flyttade han affären till Norrbackagatan 48 där han stannade till januari 2012. Därefter blev det Vallentuna och en övergång till enbart postorder.


Smokestack
Smokestack på Norrbackagatan.

Smokestack is spcialized in blues and is selling records on Internet today. But they have a long history with several different stores in Stockholm. It was started in 1971 by Hasse Andréasson and Hans Schweitz as a mail order busines. They also had a small basement store at Rindögatan, open only on Saturdays.
In 1984 they opened a street shop at Hälsingegatan and continued in about 15 years. Then the store was sold to Tommy Löfgren, who was an old friend from the early 1970s. In 2006 he moved the store to Norrbackagatan and stayed there until 2012. Then he moved to Vallentuna and changed the business to a webshop on Internet.
BACK TO TOP      





Gröndals Radio
Guldgruvan för alla som gillade äldre jazz

Gröndals Radio var en speciell skivaffär söder om söder i Stockholm. Från början en radioaffär med lite skivor som efterhand togs över av ägarens son. Han hette Karl-Erik ”Kejje” Engström och var en stor jazzentusiast. Han utökade skivavdelningen kraftig och kallade den för Old Jazz Shop. Det blev en guldgruva för alla som gillade äldre jazz.

Gröndals Radio

Adressen i Gröndal var Lustigkullavägen 1 och affärens bästa år var första hälften av 1960-talet. Då importerade Kejje skivor från USA som man knappast kunde hitta någon annanstans i Stockholm, t.ex med nyinspelad musik från New Orleans med musiker som Kid Thomas, Punch Miller och Kid Howard.
Ett av skivbolagen hette Icon som Gröndals Radio introducerade och annonserade om i Orkesterjournalen.


Kejje Engström
Kejje Engström med New Orleans-legenden
Albert Nicholas på Club 78.


Kejje Engström var också ordförande i Club 78, en sammanslutning för intresserde av äldre jazz. Han var ordförande från starten 1960 och i många år framåt. Han fortsatte att driva sin affär till mitten av 1970-talet då hans hälsa börjat svikta. Han bosatte sig på Gotland och avled drygt 10 år senare.

Bosse Scherman: - Jag var stammis i Gröndal under de bästa åren på 60-talet. De hade ett väldigt intressant jazzsortiment. Kejje var kunnig, entusiastisk, trevlig och rolig, och en smart affärsman. Han hade både butiksförsäljning och postorder.



Gröndal Radio was a special record store in a suburb of Stockholm. From the beginning a radio store, that was taken over by the owner's son. His name was Karl-Erik "Kejje" Engström and he was a great jazz enthusiast. He expanded the store and started selling jazz records too. He called it for the Old Jazz Shop and it became a goldmine for everyone who liked
older jazz.
The best years of the business was in the first half of the 1960s. The records Kejje imported from USA could hardly be found anywhere else in Stockholm. It was, for example, newly recorded New Orleans music with musicians like Kid Thomas, Punch Miller and Kid Howard. One of the labels was Icon, which Gröndal Radio introduced and advertised in Orkesterjournalen.
Kejje Engström was also chairman of Club 78, an association for interested in older jazz. He was chairman from the beginning of 1960 and for many years to come. He continued to run his business until the mid-1970s when his health began to disappoint. He settled in Gotland and died 10 years later.

BACK TO TOP      





Hirschs Skivor

Hirschs Skivor

De flesta minns Hirschs Skivor från affären vid Hötorget. Bilden på skivbaren ovan är från början av 1960-talet.

Men firman hade anor från 1800-talet och hette först Hirschs Pianomagasin. Under första halvan av 1900-talet låg affären på Mäster Samuelsgatan 48 i hörnet av Drottninggatan. Under 1950-talet var firmanamnet Hirschs kort och gott och förutom skivor såldes även radioapparater, grammofoner etc.

Hirschs 78-varvare

I slutet av 1959 flyttade firman till nya Hötorgscity, i lokaler intill Hennes i första höghuset mot Konserthuset. Man övergick till att enbart sälja skivor och bytte namn till Hirschs Skivor. 1967 öppnades en filial vid Odenplan (Norrtullsgatan 10) men den stängdes efter bara några år. Företaget slog sen igen för gott runt 1980.

Bo Scherman: - Jag gick till Hirschs från 1955 och några år framåt. Då låg affären på Mäster Samuelsgatan. Jazzutbudet var riktigt bra, som jag minns det. Det var en trivsam gammal lokal, som låg en trappa upp, och man kunde lyssna både i lurar och i hytter. Nya Hirsch i en av Hötorgsskraporna hade ett urtrist sortiment och dålig personalkompetens på jazzområdet.

Stefan Jacobsson: - Hirschs vid Hötorget var en ganska gammalmodig affär. När man klev in genom dörren möttes man av en äldre dam som sa: - Goddag. Vad får det lov att vara?

Jan Forss: - Köpte några plattor där 1969 - 1970, men personalen var okunnig och arrogant. Då det blev Svala-Söderlund och Nordiska istället.

Susanne von Stransky: - När Hirschs slog igen 1979-80 öppnade Studio One records i lokalen. De stängde 1993.



Most people remember Hirsch's Skivor from the store at Hötorget. The picture above is from the beginning of the 1960s. But the company had ancestry from the 19th century and was first called Hirsch's Pianomagasin. During the first half of the 20th century, the store was located at Mäster Samuelsgatan 48 in the corner of Drottninggatan. The store moved to Hötorget in 1959. It was closed in the early 1980s.
BACK TO TOP      





Broddman

Broddman Storgatan
Broddman på Storgatan 1956.

Skivaffärer på Östermalm

Östermalm har aldrig varit stadsdelen som kryllat av skivaffärer. Men det har funnits några. I mitten på 1950-talet öppnade Broddman en skivaffär på Storgatan 10. Företaget hade ytterligare två specialaffärer på samma gata – en för foto och en för radio/TV.

Broddman Storgatan

De båda bilderna här är tagna 1956 och visar Broddmans Skivor med en sober och kvalitetsmedveten butiksmiljö. Det var en skivaffär att räkna med som hade ett sortiment av t.ex jazz som kunde konkurrera med de större affärerna i stan.

Detta var före tiden för den beryktade reklamjingeln ”Broddmans, Broddmans, Broddmans” i Radio Nord och Radio Syd som gjorde företaget vida känt och bidrog till att Broddman utvecklades till en riksomfattande kedja. Nya affärer öppnades i Stockholm med butiken vid Hötorget i spetsen.


Broddmans skivpåse             Broddman Konserthuset
Broddmans affär i Konserthuset vid Hötorget. Intill ligger Svala & Söderlund. Bilden är från 1967.


Snart följde butiker i Göteborg, Helsingborg, Halmstad och många fler städer runt om i landet. Gemensamt för affärerna var braskande reklam i stil med hur det såg ut vid Gustav Adolfs Torg i Malmö på 1960-talet (bilden nedan).

Broddmans Malmö

Företaget drevs av Georg Broddman tillsammans med sonen John. Broddman sålde visserligen kvalitetsprodukter men var också starkt priskonkurrerande genom lågprisimport och det egna varumärket IFBA.

Erik Hellström: - Sommarjobbade i butiken på Götgatan, 1967 tror jag. Många var lite rädda för far o son Broddman, som kunde köra rätt hårt med folk, när de dök upp. Å andra sidan dök de inte upp så ofta.

Anne-Cathrine Largin: - Stämpelklocka och korta raster och klädkod: kjol för tjejerna och slips för herrarna. Inga undantag.





Udda kombination - skivor
och lampor


Svensk Belysningskonst 78

Den äldsta skivaffären på Östermalm var Svensk Belysningskonst som låg på Sibyllegatan 53. Från 1940-talet och några årtionden framåt var det en udda, men populär, kombination av lampor och skivor. Högsta kvalitet i båda sortimenten.

Det fanns vid den här tiden ytterligare en skivaffär på Östermalm. Den öppnade i slutet av 1950-talet och låg i hörnet av Storgatan - Grevgatan och hette Speldosan. Någon kanske minns att basisten och radioprofilen Bengt ”Bengan” Wittström jobbade där.

Skivaffärerna på Östermalm är sedan länge borta. Broddmans gick i konkurs och försvann ur stadsbilden på 1980-talet.


Östermalm has never been a hot district for records in Stockholm. But there have been a few stores. In the mid 1950s, Broddmans opened a record store at Storgatan 10. The company had two more specialty stores on the same street - one for photo and one for radio / TV.
The two pictures here were taken in 1956 and show Broddman as a sober and quality-conscious record shop. For example they had a good jazz assortment and could compete the larger stores in town.
This was prior to the time of the notorious advertising jingle "Broddmans, Broddmans, Broddmans" heard in Radio Nord and Radio Syd, which made the company well known and helped Broddmans develop into a nationwide chain. New stores were opened in Stockholm and in other cities around the country. And they were not in the sober style that characterized the first shop. Almost of them looked like the 1960s store in Malmö (picture).
The company was run by Georg Broddman together with his son John. Broddmans sold quality products, but was also a strong price competitor through low price imports and its own brand IFBA.
The oldest record store in Östermalm was Svensk Belysningskonst, located on Sibyllegatan 53. From the 1940s and for a few decades, it was an odd but popular combination of lamps and records. High quality in both assortments.
The record stores at Östermalm have gone away for a long time. Broddmans went bankrupt and disappeared in the 1980s.
BACK TO TOP      





Sweet Freedom Records
"...som att kliva rakt ned i det tidiga 70-talet"

Broddman Storgatan
Jonas Bergenfalk bakom disken i början på 90-talet.

Enligt samtida vittnen var det som att kliva rakt ned i det tidiga sjuttiotalet. Källarlokalen låg en trappa ner och var lite halvmörk, murrig och lagom sunkig. Skivbackarna var fyllda med vinyl från 70-talet och väggarna var tapetserade med idolbilder på band som Jethro Tull, Thin Lizzy, Nazareth och Deep Purple.

Skivbörsen hette Sweet Freedom Records och låg på Döbelnsgatan 71 och existerade mellan 1989 och 1995. Den var specialiserad på sjuttiotalsrock, men inte vad som helst:
”…inget Prince, inget Orup, inget trams, inga dumheter. Bara bra musik. Som Uriah Heep t.ex!” som det stod på ett anslag som satt på dörren! Sweet Freedom startades och drevs av Jonas Bergenfalk och Fredrik Teurnell.

Jonas hade en examen som språkkonsult vid Stockholms Universitet i fickan innan han startade skivbörsen och jobbar idag som språkvårdare i Sveriges Riksdag. Minnet av Sweet Freedom Records vårdar han på en särskild sida här i Facebook.



People says that it was like stepping right into the early seventies. It was downstairs, a little half-dark, a little shabby. The record crates were filled with vinyl from the 70's and the walls were taped with posters on bands like Jethro Tull, Thin Lizzy, Nazareth and Deep Purple.
The store was called Sweet Freedom Records and was located at Döbelnsgatan. It existed between 1989 and 1995 and was started by Jonas Bergenfalk and Fredrik Teurnell.

BACK TO TOP      





Kungsholms Skivbörs
Första moderna skivbörsen

Kungsholms skivbörs låg först på Fridhemsgatan 42 och startades 1959 av Ivan Amedé. Det var den första moderna skivbörsen i Stockholm. Amedé hade sett att handeln med begagnade vinylskivor tagit fart i USA och att det då nödvändigtvis inte behövde handla om utgångna och svåråtkomliga skivor.

Det moderna sättet var att sälja så aktuella skivor som möjligt till lägsta möjliga pris. Amedé insåg att det fanns folk som ville bli av med skivor som de tröttnat på eller behövde sälja i behov av pengar. Och att det fanns andra som var beredda att ta över de skivorna. Det var inte så mycket tal om att värdera skivorna efter sällsynthet och sätta pris därefter. Det var enhetspris som gällde eller i en bytesaffär; två skivor mot en. Amedé importerade också skivor från USA. Han läste annonserna i tidskriften Down Beat och köpte jazzsamlingar från både privatpersoner och från företag som handlade med begagnade skivor.

Ivan Amedé fick bra fart på affärerna, bl.a tack vare nästan dagliga radannonser i dagspressen. Han öppnade också en filial på Kammakargatan som sonen Lars Amedé skötte. Men det blev en ganska kortvarig historia. Han fortsatte med affären på Fridhemsgatan fram till årsskiftet 1967-68 då han sålde verksamheten till en bekant från Vällingby – Curt Sjöstedt.


Ny ägare från 1968

Sjöstedt var en fd krögare som varit chef på den ståtliga och omtalade restaurangen Vällingehus som nu gått omkull. På 1950-talet drev han också en sommarrestaurang i Strömstad tillsammans med sin fru Elsie Karlholm. I nedköpet, som det såg ut, till en affär för begagnade skivor på Fridhemsgatan blev det frun som fick stå som innehavare. Hon hjäpte också till i affären.

Efter ungefär ett år övertog paret Sjöstedt/Karlholm också den intilliggande lokalen på Fridhemsgatan 40 och öppnade ytterligare en butik. Den döptes till Nya Skivan och sålde bara nya skivor. Men det blev problem med att hantera två lokaler och efter en tid flyttades de begagnade skivorna i Kungsholms skivbörs över till den nya lokalen där man fortsättningsvis sålde både nya och gamla skivor under firmanamnet Nya Skivan. Men namnet slog aldrig igenom och affären fortsatte att i dagligt tal kallas för Kungsholms skivbörs.


Road av 78-varvsskivor

Affären handlade under 70-talet huvudsakligen med LP- och EP-skivor. Men Curt Sjöstedt var road av 78-varvsskivor och köpte in flera stora samlingar. De fyllde lådor som stod under raderna med LP-skivor och ett inre rum bakom disken. Curt Sjöstedt vakade minutiöst över sina stenkakor och det var ingen annan än han själv som fick handskas med dem. Det var bara speciellt utvalda kunder som fick tillgång till skivorna i det inre rummet. Enligt samtida vittnen var skivorna inte så märkvärdiga som Sjöstedt ville göra gällande och hans priser ansågs orimligt höga.

78-varvsskivan, den sk stenkakan, slutade tillverkas mot slutet av 1950-talet, några år efter det att vinylskivan slagit igenom på allvar. Den reguljära försäljningen i Stockholm dog ut i mitten av 1960-talet då de skivaffärer som hållit på längst sålde ut sina lager. I dag är det bara entusiaster och samlare som bryr sig om stenkakor. Men det räcker för att sällsynta originalskivor kan bli riktiga dyrgripar. En Elvis Presley på skivmärket Sun kan kosta 10000 kr och en ovanlig bluesplatta från 1920-talet ännu mer.

Man kan nog säga att Kungsholms skivbörs var den sista specialisten på 78-or i Stockholm. I ett reportage i Dagens Nyheter 1978 sägs det att butiken har 6000 stenkakor i lager och enligt bilden (nedan) som illustrerade reportaget såg det ju väldigt trevligt ut i den lilla butiken. Det är en teckning av Hasse Ericson. Frågan är hur pass verklighetstrogen den är.

1978 måste i alla fall ha varit sista året för Kungsholms skivbörs på Fridhemsgatan. Året därpå är adressen Hornsgatan 106 och nu heter affären definitivt Nya Skivan. Under de sista åren på den nya adressen tycks öppettiderna ha varit sporadiska och 1984 var firman nedlagd.

Den förste ägaren, Ivan Amedé, pensionerade sig när han sålt affären. Det hade gått bra för honom och han kunde leva bra på de pengar som han dragit in. Han skaffade sig ett fritidshus på Rådmansö där han tillbringade mycket tid med sin fru. Han avled 1987, 79 år gammal.

Kungsholms Skivbörs
Kungsholms Skivbörs 1978. Reportage i DN om 78-varvsskivor. Teckning Hasse Erikson.

Mats Dahlström: - Jag hade börjat springa i affären redan 1968 och jag jobbade där 1971-72. Curt hade först James Hollingworth som extra anställd och efter honom kom Torkel Atterbom som gick en klass ovanför mig i Kungsholms gymnasium. Det var han som såg till att jag fick jobbet efter honom. Jag vet att Curt ville att affären skulle kallas Nya Skivan men alla kunder sa Kungsholms skivbörs. Upplägget var att sälja både nytt och begagnat.

Bosse Scherman: - Jag gick ofta till Kungsholmens skivbörs under första hälften av 60-talet. Innehavaren var trevlig och hans jazzsortimentet var mycket intressant. Ofta skivor i toppkondtion som just kommit ut. Det fanns också en del amerikanska originalpressningar. När affären bytte ägare slutade jag att gå dit. Den nye ägaren var inte särskilt trevlig.

Jonas Bernholm: - Den förste ägaren (Amede) var kunnig i musik och visste vad han skulle satsa på för musik. Han hade alltid en Frank Sinatra-hatt på sig.
Den nye ägaren (Sjöstedt) kunde ingenting om musik. Han hade ju levt ett ganska glamoröst liv som krögare och verkade misstrivas med sin nya tillvaro. Han satt mest och rökte pipa och läste travtidningar bakom disken.

Harald Hult: - Jag sa alltid "mannen i hatten" när Kungsholms skivbörs kom på tal. Men det bör ha varit den andre ägaren. Han hade också hatt på sig inomhus.

Stefan Jacobsson: - Vi sprang ofta där och blev ibland utjagade ur affären. Vi kallade innehavaren för "arga gubben".

Åke Eriksson (Doktor Åke): - Vi kallade honom för "sura pipan".








Woolfi's
Importpionjär på Gamla Brogatan

Gamla Brogatan
Woolfi's låg på Gamla Brogatan.

Gamla Brogatan var för många under 1970-talet Stockholms coolaste affärsgata. Här låg affärer som Puss & Kram, Impo, SkoUno och Klara Arbetarebod.

Här låg också Woolfi’s lilla skivaffär som tillsammans med Richard’s Records i Birger Jarlspassagen var pionjärererna i den rad av små oberoende importbutiker som växte fram i Stockholm under 1970- och 80-talet – däribland t.ex Pet Sounds, Gamla Stans Skivhandel, Space Records, Record Pool och Vinyl Mania. Av dessa finns som bekant Pet Sounds kvar, medan de andra är minnen blott. Woolfi’s låg bredvid Puss & Kram, i vars lokal SkoUno numera ligger, och ägdes av Wolfgang Jedliczka.

Woolfi's logga

Woolfi är österrikare och kom till Sverige 1964. I början på 1970-talet hade han en bokföringsbyrå och fick kontakt med amerikanen Richard Berlin som bl.a drev Richard’s Records och som behövde hjälp med firmans pappersexercis. Woolfi blev allt mer engagerad i Richards affärer och fann sig själv ofta ståendes bakom disken i Richards skivshop i Birger Jarlspassagen.
Han lärde sig gamet och 1972 avvecklade han bokföringsbyrån och startade eget i skivbranschen.

Han öppnade en skivhörna inne i Puss & Krams lokaler på Gamla Brogatan. Samarbetet med Richard fortsatte. Richard importerade skivor från USA och Woolfi från Europa och de bytte och handlade med varandra.


Woolfi och Richard Berlin
Richard Berlin tillsammans med Woolfi (t.h) i början på
70-talet i Richards butik i Birger Jarlspassagen.


Efter en tid fick Woolfi överta en egen liten lokal som låg vägg i vägg med Puss & Kram med adressen Gamla Brogatan 34. Samarbetet med Richard Berlin avslutades och Woolfi fick kontakt med Caroline Exports i London (med kopplingar till Virgin Records) som försåg honom med skivor från hela världen.

Woolfi’s Impossible Record Shop gjorde skäl för namnet. Butiken försåg under 1970-talet samlare och DJs med udda och ovanliga singlar med progressiv rock, punk, krautrock etc. Firman öppnade också en LP-shop på Vasagatan 40 och byggde en studio över lokalen på Gamla Brogatan.

Men allt tog slut i början på 1980-talet. Gamla Brogatan skulle saneras och Woolfi fick lämna sina lokaler. Han flyttade till Sundbyberg och startade en grossiströrelse under namnet Blitz Records. I dag är Wolfgang ”Woolfi” Jedliczka 77 år och pensionär.

Fredrik Helander: - På det ofattbart trånga Woolfi's låg ofta en stor och snäll hund på golvet eller i dörröppningen. Minns att jag var tvungen att kliva över den för att ens komma in.

Tess Enarsson: - Jag och min klasskompis gick i 9:an. Halkade in på Wolfies. Började gå ut med hans hund, en Sibirian Husky Anjouska, Vi fick välja singlar som tack.

Esbjörn Forsberg: - Woolfi var pedant, man fick inte bläddra utan han tog fram singlarna man frågade efter. Men en dag, en vardag när det var lugnt i butiken, tog han ner backarna och jag fick bläddra själv, vilken chock.




Gamla Brogatan was a hip street in the 1970s. Here you would find shops such as Puss & Kram, Impo, SkoUno and Klara Arbetarebod. Here was also Woolfi's record store, which together with Richard's Records in Birger Jarlspassagen was the pioneer for a group of small independent import stores that grew up in Stockholm in the 1970s - including Pet Sounds, Gamla Stan's Disc Skivaffär, Space Records, Record Pool, Non Stop and Vinyl Mania. Except of Pet Sounds, they are all now gone.
Woolfi's was owned by Wolfgang Jedliczka, an Austrian who came to Sweden in 1964. At the beginning of the 1970s he had a bookkeeping agency and contacted American Richard Berlin who, among other things, ran Richard's Records and needed help with the company's paper excerpts. Woolfi became increasingly involved in Richard's business and often found himself behind the counter in Richard's disc shop in Birger Jarlspassagen.
He learned the game and in 1972 he left both Richard's and the accounting office and started his own record business and opened a store closed to Puss & Kram at Gamla Brogatan.
Woolfi's Impossible Record Shop made reason for the name. During the 1970s, the shop provided collectors and DJs with odd and unusual singles with progressive rock, punk, krautrock etc. The company also opened an LP shop on Vasagatan and built a studio over the premises at Gamla Brogatan.
But everything ended in the early 1980s. Gamla Brogatan would be cleaned up and Woolfi had to leave his premises. He moved to Sundbyberg and started a wholesale business under the name Blitz Records. Today Wolfgang "Woolfi" Jedliczka is 77 years old and retired.





Pick-Up

Pick-Up

Pick-Up på Drottninggatan 29.

Skivaffären Pick-Up låg först på St Eriksgatan 54 och flyttade sedan till Drottninggatan och hade filialer på Jakobsbergsgatan, i Skärholmen och i Kista.

"Pappa fick rätt till slut!"

Affären grundades 1956 av Roland Bergendahl och upphörde i slutet av 1980-talet. Det var CD-skivans intåg som fick Bergendahl att lägga ned. Han såg mer svårigheter än möjligheter i den stora omvälvningen av skivbranchen. - Och pappa fick rätt till slut, säger en av Rolands döttrar idag. CDn var ingen framtid!

Pick Up skivpåse

Efter starten på St Eriksgatan öppnades efter några år den första filialen på Drottninggatan 8 där det också etablerades en postorderförsäljning en trappa upp under namnet Toppskivan. Butiken på St Eriksgatan slog igen på 1960-talet och huvudaffären flyttades till nya lokaler på Drottninggatan 29.

Filialen på Jakobsbergsgatan var specialiserad på jazz och klassiskt men i övrigt var inriktningen pop och schlager. Ett populärt inslag var skivsigneringar på lördagar då artister som Hep Stars, Magnus Uggla, Lill-Babs och Siw Malmqvist kom till butikerna.

Roland Bergendahl hade fyra döttrar som under sin skoltid alla hjälpte till i butikerna under lov och helger. Roland Bergendahl avled 2009 nära 80 år gammal.

Ann-Charlott Furrer - Det var inte bara topplist-musik hos Pick-Up på S:t Eriksgatan. De hade egen import av latinsk dansmusik och jag handlade mycket salsa.




Pick-Up record shop was first located at St Eriksgatan 54 and then moved to Drottninggatan and had branches on Jakobsbergsgatan, in Skärholmen and in Kista.
The business was founded in 1956 by Roland Bergendahl and ended in the late 1980s. It was the arrivals of the CD that caused Bergendahl to shut down. He saw more difficulties than opportunities in the revolution of the record industry. - And dad got right, says one of Roland's daughters today. The CD was no future!
A few years after the start of St Eriksgatan, the first branch was opened at Drottninggatan 8, where a mail order sale also was established under the name Toppskivan. The store on St Eriksgatan struck again in the 1960s and the main business was moved to new premises on Drottninggatan 29. The branch on Jakobsbergsgatan was specialized in jazz and classics, but in general the focus was in pop music.
Roland Bergendahl had four daughters who during their school hours all helped in the shops during the holidays and weekends. Roland Bergendahl died 2009 near 80 years old.

BACK TO TOP      





Adam & Eva
Elvis, Rock-Fnykis och jazz på Hötorget

Adam & Eva
Adam & Eva i slutet av 1950-talet.

Det fanns gott om skivaffärer vid Hötorget i slutet av 1950-talet. Förutom PUB, Svala & Söderlund och Hirschs Skivor hade också varuhuset Adam & Eva en skivhörna där man sålde singlar och EP-skivor. Kanske bortglömd idag, men dokumenterad tack vare det här vykortet!

Det var skivbolaget KnäppUpp som ägde skivbaren och den sköttes av bl.a jazzsångerskan Nannie Porres. Hon jobbade där 1958-1959 och såg till att det förutom Elvis och Rock-Fnykis också fanns en del jazz i sortimentet. Adam & Eva upphörde i början på 1960-talet och Hennes flyttade in lokalerna.



There were plenty of record stores at Hötorget in the late 1950s. In addition to PUB, Svala & Söderlund and Hirsch's Discs, Adam & Eva department store also had a small corner selling singles and EPs. Perhaps forgotten today, but documented thanks to this postcard!
It was the record company KnäppUpp, who owned the store and it was managed by, among others, jazz singer Nannie Porres. She worked there 1958-1959 and made sure that in addition to Elvis and Rock-Fnykis, there was also some jazz in the assortment. Adam & Eve ended in the early 1960s.
BACK TO TOP      





55:ans Skivbörs

55:ans Skivbörs
Annons i tidningen Schlager på 1980-talet.

En av de första på S:t Eriksgatan

55:an var en av de första skivbörsarna som etablerade sig på St Eriksgatan och i det område som senare blev något av Stockholms centrum för begagnade skivor.

55:an startades i mitten på 70-talet av Roger Holegård och låg först i en liten lokal på St Eriksgatan 55. Flyttade sen till en större lokal på St Eriksgatan 59 och övertogs av Bengt Ekström som drev den tillsammans med Bjarne Dahl. Under en period var f.ö. Pet Sounds inhyst i ett hörn av 55:an, före flytten till nuvarande lokalen på Skånegatan.

När Bjarne Dahl slutade i 55:an öppnade han St Eriks skivbörs i en liten lokal på St Eriksgatan 80. Båda affärerna är nedlagda sedan länge.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - De tre veteranerna på 55:an har stans kanske bästa rockbörs, även om de på senare tid (1990) börjat få slagsida åt hårdrockhållet. Bjarne har rockkunskaper som skulle göra honom till riksfåne i vilket frågeprogram som hest om han ville. Men Bjarne är nog för cool för sånt.

Micke Goulos: - Drivkraften på 55:an var annars Benke Ekström. Han började en gång i tiden här på Skivbörsen. När det gäller Bjarne funkade det aldrig riktigt för honom när han öppnade eget. Han var en djupt missnöjd person och många uppfattade honom som otrevlig. När han dött var jag på hans begravning. Det var inte många där.



55:ans Skivbörs was one of the first record traders that established at St Eriksgatan and in the area which later became a center for used records.
55:an was started in the mid 70's by Roger Holegård and was first located at St Eriksgatan 55. Then moved to a larger premises at St Eriksgatan 59 and was taken over by Bengt Ekström who run it along with Bjarne Dahl.
When Bjarne Dahl left, he opened St Erik's Skivbörs in a small venue at St Eriksgatan 80. Both stores have been closed for a long time.
BACK TO TOP      





Wasa Skivbörs

Wasa Skivbörs
Wasa Skivbörs på Hälsingegatan.

Äldsta kvarvarande skivbörsen

Wasa Skivbörs är den äldsta kvarvarande skivbörsen i Stockholm. Den startades redan 1968 och ligger fortfarande kvar i samma lokal på Hälsingegatan 2 mitt emot Vasaparken. Grundare var Christer Lundblad, senare musikjournalist på bl.a DN och chef på skivbolaget Sonet.

Lokalen är liten och inredningen har inte förändrats så mycket under åren, även om ägarna har skiftat. Ägare idag är Gunnar Lind. Han tog över efter Bengt Segerlind för drygt 10 år sedan och hade då varit stamkund i affären sedan början på 1970-talet.

Micke Goulos: - Kvaliteten på den här börsen har ju skiftat genom åren. Men en gång var det en favorit. Det var ett måste att gå dit varje måndag och kolla skyltfönstret. De skyltade om under helgen och la ut nyinkommet i fönstret. Det kunde bli huggsexa om de där skivorna. Det kan ha varit när Christer Lundblad ännu hade kvar Wasa. Den nye ägaren kallade vi för "Slöman". Han tröttnade sen och blev brevbärare.



Wasa Skivbörs Gunnar Lind
Gunnar Lind äger Wasa Skivbörs idag.

Wasa Skivbörs is the oldest remaining shop for used records in Stockholm. It was started in 1968 and is still in the same premises on Hälsingegatan 2.
The shop is small and has not changed very much over the years, even though the owners have changed. The owner today is Gunnar Lind. He took over from Bengt Segerlind 10 years ago, beeing a regular customer in the shop since the beginning of the 1970s.

BACK TO TOP      





Golden Oldies

Golden Oldies

Här fanns rariteterna

Den första butiken bland stans skivbörsar som i första hand vände sig till samlare var Golden Oldies på St Eriksgatan 96. Det var här man kunde hitta rariteterna inom rock och pop, särskilt singlar från 50- och 60-talet.

När andra sålde begagnade skivor till enhetspris mer eller mindre, stod Jan-Erik Ekblom bakom disken och granskade etiketterna efter serie- och matrisnummer, skivbolagens logotype och gatuadresser och andra kännetecken för att skilja agnarna från vetet, dvs originalen från senare pressningar och återutgivningar. De mest sällsynta och dyraste skivorna såldes sällan över disk utan hamnade i de auktionslistor som Golden Oldies regelbundet skickade ut till de riktiga samlarna.

Golden Oldies Annons

Jan-Erik Ekblom öppnade sin affär 1977. Den finns fortfarande kvar även om öppettiderna idag verkar mer sporadiska än regelbundna. Jan-Erik är själv samlare och har varit det sedan tidigt 60-tal. Han säger att han självklart samlar musiken i första hand, men att han helst vill ha den i originalutgåvor.

Infälld i bilden ovan ses ett klipp från Dagens Nyheter 1984 där Jan-Erik Ekblom kallas ”Kung i plattans rike” och där han håller upp en stenkaka från 1957 med Elvis Presley’s Teddy Bear.



The first specialist record shop for collectors was Golden Oldies on St Eriksgatan 96. Here you could find the rarities in rock and pop, especially singles from the 50s and 60s.
When others sold used records at unit prices more or less, Jan-Erik Ekblom stood behind the counter and examined the labels by serial and matrix numbers, the record label's logotype and street addresses and other features to distinguish the original from later pressings and reissues. The rarest and most expensive records were rarely sold over the counter, but ended up in the auction lists that Golden Oldies regularly sent to the real collectors.
Jan-Erik Ekblom opened his shop in 1977. It is still available even though opening hours today seem more sporadic than regular. In the picture above is a clip from Dagens Nyheter 1984, where Jan-Erik Ekblom is showing a 78 gem from 1957 - Elvis Presley's Teddy Bear.

BACK TO TOP      





Vinylshopen Urvädersgränd
Anor från finska Radioshopen i Gamla Stan

Vinylshopen Urvädersgränd
Per Karlsson i sin vinylshop.

Vinylshopen på Urvädersgränd 2 på Söder har anor från klassiska Radioshopen i Gamla Stan. Det var en radioaffär som låg på Västerlångatan 31 redan på 1940-talet men som på 70-talet övergick mer och mer till skivor.

En av delägarna hette Bo Karlsson. Han hade finskt påbrå och fick iden att satsa på finsk musik. Det blev succè och den lilla radioshopen växte till något av ett finskt musikcentrum i Stockholm. Där kunde man t.ex hitta alla skivorna från det legendariska finska skivbolaget Love Records.

Finskt LP-fynd på Love Records i Radioshopen.



Bo Karlsson försvann så småningom från Radioshopen men fortsatte ett ganska turbulent liv i skivhandlarbranchen. Han avled 2005 men sonen Per har fortsatt i hans fotspår. Det är han som idag driver vinylshopen på Urvädersgränd 2.

Pappa Bo Karlsson sålde inte bara skivor utan också antikviteter, affischer m.m. Han hade lokaler på olika håll i stan - bl.a på Götgatan, St Paulsgatan, Engelbrektsplan och Humlegårdsgatan för att slutligen hamna på Hökens gata med Mosebacke Records. Sonen Per hängde tidigt på pappa som medhjälpare och öppnade sen sin första egna skivaffär på Brahegatan (Rex Records).

När Bo Karlsson avled tog Per över Mosebacke Records på Hökens gata och sedan fem år håller han alltså till på Urvädersgränd. Eftersom han bara har ett rivningskontrakt på lokalen vet han inte hur länge han blir kvar. Men han älskar jobbet och verkar för evigt fast i vinylträsket. Han är inte orolig. Förlorar han lokalen dyker han snart upp med sina skivor någon annanstans.


Vinylshopen Urvädersgränd
Vinylshopen på Urvädersgränd.


Vinylshopen at Urvädersgränd has links back to the classic Radioshopen in Gamla Stan. It was a radio store at Västerlångatan already in the 1940s, but which in the 1970's became more and more a record shop.
One of the co-owners was Bo Karlsson. He had Finnish roots and got to invest in Finnish music. It became a success and the little radio shop grew to something like a Finnish music center in Stockholm. There you could find, for example, all the records from the legendary Finnish record label Love Records.
Bo Karlsson eventually disappeared from the radio store, but continued a rather turbulent life in the record store business. He died in 2005 but his son Per has walked in his footsteps. He is now running Vinyshopen at Urvädersgränd.
Bo Karlsson had stores in different parts of the city - on Götgatan, St. Paulsgatan, Engelbrektsplan and Humlegårdsgatan, to end up at Hökens gata with a shop called Mosebacke Records. The son Per hung up early with his father in his stores and later opened his first own record shop at Brahegatan. When Bo Karlsson died, Per took over Mosebacke Records. Five years ago he moved to Urvädersgränd.
BACK TO TOP      





Söderbergs
Skivor och hi-fi på Sveavägen

Dags för en ny stereoanläggning? Eller en Lenco skivspelare eller en Thorens? På 1970-talet gick man gärna till Söderbergs på Sveavägen. Där fanns det mesta, även en stor skivavdelning.

Söderbergs Sveavägen
Typiskt 70-tal inne på Söderbergs då valet av stereoanläggning ofta
var en angelägenhet för hela familjen.


Söderbergs öppnade i slutet av 1950-talet och låg på Sveavägen 86, i lokalen där Casablanca senare öppnade sitt VHS-tempel med gamla filmklassiker som specialitet. Grundare var Ernst Söderberg och firman blev en av de ledande ljud- och skivbutikerna i Stockholm.

Lokalen var U-formad med skivor i den ena halvan och hi-fi och stereoprylar i den andra. Vardera avdelningen hade egen ingång från gatan. Ansvariga för affären var förutom grundaren hans son Leif Söderberg och dennes halvbror Lars Bengtsson. Den kvalitetsmedvetna skivavdelningen sköttes av bl.a Tomas Gabrielsson och Peo Berghagen.


Casablanca
Casablanca som tog över efter Söderbergs.

När Söderbergs upphörde tog alltså videobutiken Casablanca över lokalen. Casablanca bytte ägare och fick en ny skepnad 2008 och slog igen för gott 2014.

Lars Bengtsson öppnade 1981 en egen affär på St Eriksplan i de lokaler där Björks radioaffär legat i många år. Där är han fortfarande still going strong. Björks låg först i lokalen intill men flyttade senare till den större lokal som Bengtsson tog över.

Harald Hult: - Söderbergs skiv-reor minns jag väldigt väl. De var riktiga höjdpunkter. Ofta mycket jazz.



Björks Fotomagasin
Björks Fotomagasin som Lars Bengtsson från Söderbergs tog över. Bilden är från 1920-talet.


Time for a new stereo equipment? Or a Lenco turntable or a Thorens? In the 1970s, you went to Söderbergs at Sveavägen. There was most of it, even a big record department.
Söderbergs opened in the late 1950s in the same premises where Casablanca later opened its VHS temple with old film classics as a specialty. Founder was Ernst Söderberg and the company became one of the leading sound and record stores in Stockholm.
The location was U-shaped with records in one half and hi-fi equipments in the other. Each department had its own entrance from the street. In addition to the founder, his son Leif Söderberg and his half-brother Lars Bengtsson were responsible for the store. The quality-conscious record department was managed by Tomas Gabrielsson and Peo Berghagen.
When Söderbergs closed, the video shop Casablanca took over the location. Casablanca changed ownership and got a new form in 2008, and shut for good in 2014. Lars Bengtsson opened his own store at St Eriksplan in 1981 in the premises where Björk's radio store had been for many years.

BACK TO TOP      





Svenska Skivklubben
Skivor på postorder

Svenska Skivklubben var i många år en viktig leverantör av skivor till det svenska folket. Det var en postorderfirma som annonserade flitigt i dags- och veckopressen och erbjöd populära skivor till ”drömpriser”.

Företaget startade i slutet på 1950-talet och låg på Lilla Nygatan 16 i Gamla Stan. I början på 70-talet flyttade verksamheten till Brännkyrkagatan och senare till Tavastgatan. Svenska Skivklubben existerade fram till början av 90-talet.

Svenska Skivklubben
Annons från 1959.

Jonas Bernholm: - Jag köpte mina första skivor hos Arnes Foto på Lidingö. Jag var 11 år. Sen gick jag över till Svenska Skivklubben som skickade ut en tunn skivkatalog en gång i månaden där man bl.a kunde se Radio Luxemburgs topplistor. En EP-skiva kostade 7,65 kr inkl frakt. När jag kunde låtarna utantill gick jag till skivantikvariatet på Frejgatan och sålde en liten bunt skivor som jag samlat ihop.



Svenska Skivklubben was for many years an important supplier of records to the Swedish people. It was a mail order company that advertised diligently in the daily and weekly press and offered popular records to "dream prices".
The company started in the late 1950s and was located at Lilla Nygatan 16 in Gamla Stan. In the early 1970s it moved to Brännkyrkagatan and later to Tavastgatan. Svenska Skivklubben existed until the early 90's.

BACK TO TOP      





Got To Hurry

Got To Hurry
Bosse Nerbe på Got To Hurry.

Satsade på samlare

Samla skivor kan man göra på olika sätt. Nyligen berättade jag om skivsamlarbutiken Golden Oldies. En annan skivbörs som satsade på samlare var Got to Hurry på Yxsmedsgränd 4 i Gamla Stan. Den öppnade 1983 av bröderna Bosse och Lasse Nerbe. Det var rock från 1960- och 70-talet som gällde och här fanns gott om originalskivor som kostade 3-400 kr när normalpriset för en begagnad LP annars låg på max 50 kr. Got to Hurry hade koll på hur Decca-etiketten skulle se ut på en Rolling Stones-skiva från 1960-talet.

Got To Hurry Annons
Annons från 1983.

Bosse Nerbe var också med och ordnade den första skivmässan i Stockholm 1983. Då hade samlarintresset för skivor tagit fart i Sverige och t.ex kunskapen om att skilja på olika pressningar av LP-skivor spridit sig. Den var länge, särskilt när det gäller jazz, tämligen obefintlig. Inte så konstigt eftersom vinylskivan var en så pass ung och modern företeelse. Det fanns inte så stor anledning att bry sig.

Det var först framåt 1980-talet som japanska skivsamlare började botanisera i skivbolagens historia och lärde sig identifiera olika pressningar efter skivetiketternas design och färg, gatuadresser och andra kännetecken på vinylen och omslagen. Idag är tidigare okända nördbegrepp som ”deep groove”, ”flat edge”, ”ear” etc nästan vardagsmat som det skrivs böcker om och som är avgörande faktorer för skivans pris. Före 1980 var t.ex Blue Note just bara Blue Note och en amerikansk jazzlabel bland andra. Nu kan det skilja tusentals kronor i pris för en 50-talsutgåva om t.ex etiketten råkar ange skivbolagets adress som 56:e gatan i New York istället för Lexington Avenue.

Nu är det nypress som gäller

Bröderna Nerbe har kvar sin affär Got to Hurry i Gamla Stan. Det är fortfarande äldre rock som gäller men man har övergivit specialiseringen på originalskivor. Nu är det nypress som gäller. De ser en poäng i att bara behöva betala några hundralappar för en perfekt ospelad kopia av en 60-talsklassiker istället för tusenlappar för ett (kanske) halvslitet original.

Jesper Larsson / Henric Tiselius: (1996) - Grymt kunniga herrar. De kan sina Stooges och Rockpile. Och oslagbar affär för den som letar efter Tages-singlar.

Harald Hult: - Det tog tid innan man lärde sig skilja på olika pressningar och förstå vad som gällde. Eller snarare brydde sig. Jag kan säga att jag inte hade full koll ens när jag öppnade på Rörstrandsgatan i början på 90-talet. Då kunde det komma japaner och andra och fynda 2000 kr-skivor för 200 kr.




Recently, I told about the collector shop Golden Oldies. Another record store aimed at collectors was Got to Hurry at Yxsmedsgränd 4 in Gamla Stan. It opened in 1983 by the brothers Bosse and Lasse Nerbe. They sold rock music from the 1960s and 1970s and there were plenty of first pressings in the store that cost 3-400 kr when the normal price for a used LP would be up to a maximum 50 kr.
Bosse Nerbe was also organizing the first record fair in Stockholm in 1983. Then had the knowledge about collecting first pressings and things like that, increased in Sweden. It had long been fairly non-existent, especially with regard to jazz.
It was in the early 1980s that Japanese record collectors began to study the history of record companies and learned to identify different pressings according to the design and color of the labels, street addresses and other characteristics of the vinyls and the covers. Today, things like "deep groove", "flat edge", "ear" etc are familiar concepts and important factors for the price. Prior to 1980, Blue Note was just Blue Note and an American jazz label among others. Now it's possible to distinguish thousands of kronor in price for a 1950's edition if, for example, the company’s office address on the label is 56th street in New York instead of Lexington Avenue.
The Nerbe brothers are still running the store in Gamla Stan. It’s still older rock music that applies, but they have abandoned the specialization in originals and first pressings. Now it’s new pressings LP that counts. They see a point in just having to pay a few hundreds kronor for a perfectly unplayed copy of a 60's classic, instead of maybe thousands for a first pressing.

BACK TO TOP      





Record Mania
Minsta butiken - men störst på Nätet

Record Mania


Skivaffärer försvinner men några finns kvar. Och mycket handlar idag om Internet.

Det har sina sidor att sälja skivor på Internet. Det har inneburit stor genomslagskraft för de som satsat på det. Jag själv var en av de första med Birka Jazz och fick uppleva hur en liten affär på en bakgata i Vasastan plötsligt fick liksom ett skyltfönster i både New York, London och Tokyo, ja över hela världen.

En annan var Lars Larsson med Record Mania. Han öppnade sin lilla butik på Östgötagatan 2 år 2001 med en butiksyta på 10-15 kvm. Sveriges minsta skivbörs säger han själv, men nu är den bland de största i världen – på nätet.

Record Mania
Mycket jobb vid datorn för Lasse Larsson på Record Mania.

Men det har som sagt sina sidor att sälja skivor på Internet. I en öppen affär är tempot ofta ganska makligt. Som kund kan man i lugn och ro bläddra igenom backarna och vrida och vända och kanske lyssna innan man slår till på en skiva. Även om skivan är eftertraktad kan det ta sin tid innan den försvinner. På nätet handlar det om något annat, en annan slags psykologi.

När en etablerad webshop annonserar om ”new arrivals” blir det ofrånkomligt rusning. De mest begärliga skivorna försvinner innan man hinner blinka och mycket annat åker med av bara farten. Det betyder många glada kunder men också en del missnöjda. Skivan redan såld, typiskt! Det är en del av vardagen i Birka Jazz.

Säkert i ännu högre grad hos Record Mania. Med sina täta uppdateringar på ett nästan givet klockslag sitter skivsamlare runt om i världen och bevakar händelsen. Jag har själv suttit där och försökt hänga med i svängarna. Inte en chans att tänka efter eller gå och kolla om skivan redan finns i samlingen. Då möts man bombsäkert av det förargliga beskedet ”just sold”.


"Vi säljer 70-80 %
inom ett par timmar"


- Vi säljer 70-80 % av de nyinkomna skivorna inom ett par timmar, säger Lasse. Jag är mer glad än bekymrad. Men det är så klart tråkigt att skivor som många vill ha försvinner så fort. Man har ju oftast bara ett ex. Det handlar också om vilket pris man sätter på skivan. En kollega sa en gång att jag satte priser för att sälja, medan han själv satte priser för att få behålla skivorna ett tag. Snabb försäljning innebär också att det kan vara svårt att hålla uppe standarden i butiken. Men vi jobbar på det genom att ställa ut fler eftertraktade skivor under veckorna. Så att det ska löna sig att titta in här.

Lasse Larsson är från Uppsala. Han jobbade som DJ från 1988 och ett tiotal år framåt. Artistnamnet var Skivsamlar-Lasse. 1996 drog han igång en postorderverksamhet och skickade ut papperslistor med skivor till salu. Han började med ett kundregister på ca 300 samlare, de flesta i Japan och Europa utanför Sverige. Från början var det mest soul och funk. Efter ett par år med öppen butik blev det mer jazz och hiphop och numera också rock.



Record stores disappear but some are still there. And much is about the Internet today.
It’s something special to sell records on Internet. It has had a great impact on those who invested in it. I myself was one of the first with Birka Jazz. I experienced how a little shop on a small street in Stockholm suddenly got like a display window in both New York, London and Tokyo, yes all over
the world.
Another one was Lars Larsson with Record Mania. He opened his small shop at Östgötagatan in 2001, just about 10-15 sqm. Sweden's smallest record shop he says, but now one of the largest in the world – on Internet.
But as has been said, it’s something special to selling records online. In a street shop, the pace is often quite easy. As a customer, you can browse through the crates and turn and turn the records, and maybe listen before you decide to buy. Even though the record is sought after, it may take some time before it disappears from the store. Online is about something different, another kind of psychology.
When an established webshop announces "new arrivals" there will be a rush. The most wanted records disappear before you can blink. That means many happy customers but also some dissatisfied. The record already sold, typical! It is part of everyday life in Birka Jazz.
Certainly even more at Record Mania. With their frequent updates at a certain time, record collectors around the world are watching the event. I have sat there myself and tried to keep up with the turns. Not a chance to think after or go check if the record already is in the collection. Then you'll be met by the message "just sold".
- We sell 70-80% of the new arrivals within a couple of hours, says Lasse. I'm more happy than worried. But it's of course sad that records that many people want, disappear so fast. It's also about the prices you put on the records. A colleague once said that I set prices to sell, while he set prices to keep the records for a while.
Lasse Larsson is from Uppsala. He worked as a DJ from 1988 and a decade ahead. The artist name was "Skivsamlar-Lasse". In 1996 he started a mail order business and sent out paper lists with records for sale. He started with a customer register of about 300 collectors, most in Japan and Europe outside Sweden. From the beginning it was most soul and funk. After a couple of years with the street shop, it became more jazz and hiphop and now also rock.
BACK TO TOP      





Skivgrossisten
Först med amerikanska cut-outs

Det här är historien om Skivgrossisten som på 1970-talet var en av de populäraste skivaffärerna i Stockholm. Deras affärside var att sälja LP-skivor från amerikanska överskottslager, s.k cutouts som hade omslag med ett borrat hål eller ett avklippt hörn.

Affärerna låg på Drottninggatan och Folkungagatan och startades av Kenneth Bjälkenfalk. Han blev senare en profil på Roslagsgatan med antik- och kuriosaaffären Magasin 13.

Skivgrossisten
Skivgrossistens "nöff-nöff"-påse.

Den första skivbutiken öppnades 1970 på Drottninggatan 16. Kenneth berättar att den tillkom av en slump. En dag fick han besked från frakterminalen vid Norra Station att han hade 300 kartonger från USA att hämta. Han hade ingen aning om vad det var. Men det visade sig vara 20.000 amerikanska cutout-skivor som en amerikansk firma hade skickat till honom. Det var kompensation för en missad affärsuppgörelse i en helt annan bransch och som kostat Kenneth Bjälkenfalk en del besvär.

Kenneth visste inte vad han skulle göra med skivorna. Han åkte runt med kartonger i Stockholm och hela Mälardalen och försökte sälja till skivaffärer. Men ingen ville köpa. De var rädda för de svenska skivbolagen och ville inte befatta sig med skivorna, säger Kenneth. Det slutade med att han övertog lokalen efter en kemtvätt och drog igång en egen försäljning av skivorna.


"Vi sålde så att kassaapparaten
började brinna"


Skivgrossisten blev efterhand en succe som kulminerade i mitten på 70-talet med en affär också på Folkungagatan 54 och dessutom i städer som Umeå, Västerås och Uppsala. Ganska opersonliga affärer och inte särskilt kunnig personal, men de sålde för brinnande livet.
Skivorna hade prislägen som 13.95 och 19.95, men populärast var "1 LP för 3.95 eller 10 för 35 kr". En ny LP-skiva kostade vid den här tiden ca 25 kr.
- Vi sålde så att kassaapparaten började brinna, säger Kenneth. Rekordet för en dagskassa var 47.000 kr och vi var tvungna att ha dörrvakter och bara släppa in en kund i taget eftersom det var fullt i lokalen.

Skivorna i den första gratisleveransen tog förstås snabbt slut. Kenneth började själv resa till USA för att jaga cutouts. Det blev 6-7 resor om året och nu handlade det inte längre om kartonger för leveranserna till Sverige – nu var det containrar. Kenneth berättar att de enorma lagerlokaler han besökte i början var rena guldgruvor. Han betalade max 50 öre styck och kunde välja och vraka. Här hemma blev skivorna strålande fynd för oss skivsamlare som sprang runt i hans affärer.

Cutout-skivor kom ur ett specifikt amerikanskt system. När skivaffärerna beställde skivor från skivbolagen var det med full returrätt, dvs skivor som inte sålts inom en viss tidsperiod, t.ex en månad, kunde returneras. Skivbolagen märkte sen returerna genom att klippa hörnen eller borra ett hål i omslagen. Dessa märkta skivor kunde sen inte returneras. De såldes till kraftigt reducerat pris och ofta i stora partier till olika uppköpare. Skivgrossisten var den förste svenske uppköparen och fick senare konkurrens av bl.a Richard Berlin som hade affärerna Richard’s Records och Skivfabriken.


"Sen var
glansdagarna över"


Fram mot 80-talet var Skivgrossistens glansdagar över. Sortimentet blandades upp med begagnade amerikanska kläder som arméjackor, flanellskjortor etc. Kenneth Bjälkenfalk tröttnade och överlät firman runt 1980 till en anställd, Lasse Stridfeldt. Denne fortsatte ett tiotal år för att sen öppna en skivaffär på Skånegatan som kallades Mr Duke. Idag har han en affär på Upplandsgatan som säljer serietidningar.

Kenneth Bjälkenfalk
Kenneth Bjälkenfalk med Magasin 13 i Överum.

Också Kenneth Bjälkenfalk hittade en ny business och öppnade i början på 1990-talet Magasin 13 på Roslagsgatan där han till en början sålde begagnade kläder. Sortimentet utökades med möbler, lampor, kuriosa och begagnad elektronik som förstärkare, skivspelare och högtalare. För några år sedan flyttade han verksamheten till Överum i Småland (bilden). Skivgrossistens gamla skivpåse ”nöff-nöff” skulle säkert platsa där i Kenneths kuriosa-sortimentet.

Micke Englund: - Jag var väl 16-17 år när jag började springa hos Skivgrossisten. De hade en massa amerikanska skivor med artister man aldrig hört talas om. Nu efteråt har man förstått att det stod en massa rariteter där i backarna.

Peter Törnkvist: - Skivpåsen är en klassiker!

Mikael Grahn: - Det där "nöff-nöff" väntar jag fortfarande på att få höra.




This is the story of Skivgrossisten, which in the 1970s was one of the most popular record stores in Stockholm. Their business idea was to sell LPs from US surplus stocks, such as cutouts that had drill holes or cut corners.
The shops were on Drottninggatan and Folkungagatan and were started by Kenneth Bjälkenfalk. The first record store was opened in 1970 at Drottninggatan 16. Kenneth tells that it came by chance. One day he was told from the freight terminal that he had 300 large boxes from USA to pick up. He had no idea what it was. But it turned out to be 20,000 US cutout LPs that a US company had sent to him as a kind of compensation for a another missed business deal that had cost Kenneth Bjälkenfalk some inconvenience.
Kenneth didn’t know what to do with the records. He tried to sell them to record stores, but nobody wanted to buy. He ended up taking over a dry clean shop, change it to a record shop and start selling the records by himself.
Skivgrossisten became a success that culminated in the mid-1970s with three stores in Stockholm and in cities like Umeå, Västerås and Uppsala. The records had prices as 13.95 kr and 19.95 kr, but most popular were "1 LP for 3.95 or 10 for 35 kr". A new LP cost about 25 kr at this time. "We sold as much that the cash register start burning," said Kenneth. We need to have door guards and just drop one customer at a time because it was full in the room.
The records in the first free delivery, of course, quickly ended. Kenneth began to travel to the United States to hunt cutouts. It was 6-7 trips a year and now it was no longer about boxes for deliveries to Sweden - now there were containers. Kenneth tells us that the huge warehouses he visited at the beginning were pure gold mines. He paid a maximum of 0,50 kr each for the records and could choose and wreck.
Cutouts came from a specific American system. When the stores ordered records from the companies, it was with full return, ie records that were not sold within a certain period of time, such as a month, could be returned. The record companies then noticed the returns by cutting the corners or drilling a hole in the covers. These labeled records could not be returned. They were sold at a greatly reduced price and often in large lots to different buyers. Skivgrossisten was the first Swedish buyer.
Until the 80's, the Skivgrossistens glory days were over. Kenneth Bjälkenfalk tired and left the company to an employee, Lasse Stridfeldt. He continued for about ten years.
Kenneth Bjälkenfalk found a new business and opened at the beginning of the 1990s Magazine 13 on Roslagsgatan where he initially sold used clothes. The range was expanded with furniture, lamps, curiosa and used electronics such as amplifiers, turntables and speakers. A few years ago, he moved the business to Överum in Småland. Skivgrossisten’s old record bag "nöff-nöff" would certainly be there in Kenneth's curiosa assortment.
BACK TO TOP      





Cosmos Factory

Cosmos Factory
Stefan Dahlberg på plats i Cosmos Factory.

I hela sitt vuxna liv har han suttit där i det lilla båset bakom fönstret i gatuändan av den långsmala lokalen. Omgiven av skivor. Stefan Dahlberg var 20 år när han 1981 startade Cosmos Factory, skivbörsen på Upplandsgatan 47. Det var hans första jobb och är förmodligen också hans sista. Det tror han själv i alla fall. Han har inga planer på att sluta.

Detta gör honom till en av veteranerna i branschen. Det är nog bara Börje Gellborn och Eva Svensson (Söders Skivbörs) som slår honom. De båda har över 40 år i samma lokal.

Cosmos Factory

Firmanamnet kommer förstås från den klassiska LP-skivan med Creedence Clearwater. Stefan Dahlberg fick, som många andra, offra sin privata skivsamling för att komma igång. Det var mycket rock till en början men det har efter hand blivit mer och mer jazz.

Han säljer både CD och vinyl, både nytt och begagnat. Håller alltså fast vid CD trots att marknaden totalt tappat farten. Han säger att det till och med är svårt att köpa in nytt eftersom mycket idag saknar distribution i Sverige. Han försöker satsa på boxar som han menar att folk fortfarande tycker om att köpa.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - "Cosmos-mannen" har bruna tofflor och är pedant. Så fort man bläddrar igenom en back är han där och rättar till skivorna. Den totala avsaknaden av "ny musik" ger en känsla av att Cosmos enda funktion är ren "gubb-catering".

Thomas Roth: - En mycket trivsam butik med en av de trevligaste personerna i branschen bakom disken. Mycket service-minded och skaffar gärna hem skivor efter önskemål.




Throughout his adult life, he has been sitting there in the little booth behind the window in his shop. Surrounded by records. Stefan Dahlberg was 20 years old when he started Cosmos Factory, the record shop at Upplandsgatan 47. It was his first job and is probably his last, he believes. He has no plans to quit.
The store’s name is understood from the classic LP with Creedence Clearwater. Stefan Dahlberg, like many others, was able to offer his private record collection to get started. There was a lot of rock music at first, but it has gradually become more and more jazz. He sells both CD and vinyl, both new and used.
BACK TO TOP      





Mickes Skivor

Mickes Skivor

Kvällsöppet hos Mickes skivor. Mina första minnen av lokalen på Långholmsgatan 20, där Micke håller till, är när Peter Bodén startade sitt antikvariat Hundörat där för 25 år sedan. Han flyttade sen till en annan del av Söder och Micke Englund tog över och öppnade skivaffär. Det var för 20 år sedan. Både Peter och Micke säger att deras liv började den dag de flyttade in i den här lokalen.
Micke sålde också serietidningar och det var inte riktigt min grej. Men jag tittade in då och då för skivorna, ibland sent på kvällen eftersom Micke inte är den som stänger när andra brukar göra det.

Mer som ett vardagsrum

Kvällsöppet är en av egenheterna med denna lite speciella skivbutik. En annan är förstås karraktären Micke Englund. Han är uppslukad av musik. Han spelar, han samlar, han diskuterar, han skriver. Eftersom han är på plats större delen av sin vakna tid blir butiken mer som hans vardagsrum och kunderna hans gäster. Och skivorna bara en anledning att sätta på en låt och diskutera en artist. Eller för Micke att brista ut i en sångduett med David Bowie.

Mickes Skivor

Innan han öppnade skivbutiken jobbade han på Posten. Sorterade brev i 15 år. Man kan förstå att han tycker att livet började när han öppnade skivaffären. Det livet har man i åratal kunnat följa i en blogg på nätet där han skriver om allt från musik till vardagshändelser; mycket musik, mycket Elvis, skivor, favoriter, svensk pop, listor. Om folk som vill köpa eller sälja skivor, om varför han trivs bäst i affären på kvällarna, varför han målade väggar och tak gula eller om vad som hände när Torsten Flinck kom in i lokalen. Det började med att Flinck fick en utskällning för att han drällde ner en hög CD-skivor i golvet men slutade med att Micke engagerades i Revolutions-
orkestern och deltog i Melodifestivalen 2012.

I bloggen finns också en utförlig beskrivning om mötet med den allra första kunden i november 1996. Där får man en förklaring till varför det sitter en 20 kr-sedel fastnitad i taket framför disken. Och ärligt talat framgår det också att affärsrörelsen inte alltid varit en lustfylld hobby. Det behöver ju säljas också och när det ibland inte sker kan tillvaron vara nog så bister.

Stolt över sitt livsverk

Men Micke Englund är stolt över sitt livsverkt. Två affärer (en mindre ligger på andra sidan gatan med bl.a hiphop som specialitet) och med sin bostad en trappa upp från den större lokalen.

Nu har han fyllt 60 år men räknar med att kunna hålla på i många år till. Han säger att han är glad för att han hann bli 40 innan han öppnade affären, och inte var 20. Nu har han lite tillgodo och kan lägga de åren på slutet istället om det vill sig.



Evening opening is one of the characteristics of this record shop at Långholmsgatan, called Mickes Skivor. Another is the profile Micke Englund, the owner. He started the shop 20 years ago, and he is obsessed with music. He plays, he collects, he discusses, he writes. Because he is in place most of his awake time, the shop becomes more like his living room and customers his guests. And the records just a reason to put on a song and discuss an artist.
For years it has been able to follow his life in that room in a blog on the internet, with Micke writing about everything from music to everyday events; lots of music, lots of Elvis, favorite records, Swedish pop, lists. About people who want to buy or sell records, why he think the evening is the best time in the store.
The blog also contains a detailed description of the meeting with the very first customer in November 1996. There you get an explanation of why there is a 20 kr banknote stuck in the ceiling in front of the counter. And honestly, he also makes clear that the business not always is a fun hobby. It has to be sold records as well, and when it sometimes does not happen, life can be tough.
But Micke Englund is proud of what he has created. Two shops (one on the other side of the street with hip hop as specialty) and with his home department upstairs from the larger store.
Now he is 60 years old and expects to last for many years. He says he is happy that he was 40 before he opened the store, not 20. Now he has kind of a credit and can spend those years at the end instead, if he is lucky.
BACK TO TOP      





Western Songs

Western Songs

Countrymusiken har fortfarande sina anhängare. Men det fanns en tid när den var betydligt större än idag och då det till och med fanns en specialaffär för countryskivor. Den låg i Bagarmossen (Svartågatan 40) och hette Western Songs.

Den startades av 1963 av Rune Krongårdh. Först med postorder och från 1969 med öppen butiksförsäljning i en källarlokal som var fylld med country & western från golv till tak. Den slog igen 2001.


Rune Krongårdh
Rune Krongårdh 2017.

Rune Krongårdh är idag 85 år. Han är ursprungligen från Härjedalen men kom till Stockholm redan i tonåren. Han är legendarisk i countrykretsar och ett levande lexikon när det gäller den här musikstilen.

Mitten på 1970-talet var de gyllene åren för country i Sverige. Rune hade över 3000 kunder i sitt register och hans affär var störst i Europa på country & western. Han hade egen import från USA och en sällsynt förmåga att nosa fram udda, lokalt utgivna skivor och nya och okända artister.

Själv hyllar han den klassiska countryn och har inte mycket till övers för dagens utslätade popcountry. Favoriter är artister som Hank Williams, George Jones och Stonewall Jackson.

Lasse Lundgren: - Innan Rune öppnade sin affär trodde jag att jag var den ende i stan som gillade country. Men när jag började träffa andra där förstod jag att jag inte var ensam. Hans butik blev en samlingspunkt på lördagarna. Det fanns inte så många andra i stan som hade countryskivor. Broddmans på Storgatan hade en del, särskilt när Stickan Eriksson jobbade där på 60-talet.



Country music is not very hot today, at least not in Stockholm. But there was a time when it was pretty big, and there was even a special store for country records. It was in Bagarmossen, a suburb of Stockholm, and was called Western Songs.
It was founded in 1963 by Rune Krongårdh. First with mail order and from 1969 with open store sales in a cellar which was filled with country & western from floor to ceiling. It closed in 2001.
Rune Krongårdh is today 85 years old. He is a legendar in country circles and a living dictionary in this music style.
The mid 1970s were the golden years for a country in Sweden. Rune had over 3000 customers in his register and his business was the largest in Europe on country & western. He had his own imports from the United States and a rare ability to find odd, locally released records and new and unknown artists.
He himself praises the classic country. Favorites are artists like Hank Williams, George Jones and Stonewall Jackson.
BACK TO TOP      





Space Records

Space Records hette en skivaffär som låg i den s.k NK Arkaden, som inte längre finns men låg där Filmstaden växte fram och numera är en förlängning av det stora varuhuset.
Space Records startades 1973 av Stig Lennart Larsson och Anders Hassbring och hade sin storhetstid runt mitten på 70-talet. I slutet av årtiondet överläts affären till Stefan Serrander och flyttades till Medborgarplatsen.

Space Records

Stig Lennart Larsson berättar att de lyckades övertyga Billboard i USA att de var en radiostation och fick därmed alla de promoskivor som gick till radiostationerna i USA och runt om i världen. 80 % av skivorna i den nyöppnade affären var promoskivor. Det var så vi kom igång, säger han. Folk upptäckte att vi var snabba och de flesta såg promostämpeln som bonus.

Att vara först med nyheter och billigast var framgångsreceptet. Space Records importerade två ton skivor i veckan. Det var möjligt tack vare den tidens låga dollarkurs. Och enligt Stig Lennart sålde de under några år näst bäst i stan, efter Åhléns som var störst. – Vi tog 25 kr för en LP när Åhléns tog 32 kr. Vi var också billigare än t.ex Richards Records och Woolfis som var några av konkurrenterna på importsidan. Vi kunde sälja 25.000 ex av en ny Pink Floyd-platta.

Stig Lennart Larsson
Stig Lennart Larsson på 70-talet.

Space Records öppnade också en separat singelbutik intill huvudaffären och även en tredje butik i arkaden som kallades Harlem Records där man sålde cutouts och andra lågprisskivor. En stigande dollarkurs och problem med de svenska skivbolagen gjorde att tiderna försämrades för de små importbutikerna. Butiker stängdes eller överläts till nya ägare.

Space Records grundare lämnade branschen. Anders Hassbring blev läkare och Stig Lennart Larsson öppnade en bokhandel i Fruängen.

Stefan Jacobsson: - Space var, tillsammans med Richards och Woolfis, den ledande importaffären på sin tid. Men det är att ta i att de skulle ha sålt 25 000 Pink Floyd-plattor. Finns inte chans. Stig Lennart verkar vara lite speciell idag. Han är för långt borta från 70-talets verklighet. En tänkare och sökare.




Space Records was a record store in the so-called NK Arkaden. It was started in 1973 by Stig Lennart Larsson and Anders Hassbring and it peaked around the mid 70's. At the end of the decade, the store was sold and moved to Medborgarplatsen.
Stig Lennart Larsson tells that they managed to convince Billboard in USA that they were a radio station and thus received all the promotional records that went to radio stations in the United States and around the world. 80% of the records in the store were promo records in the beginning. That's how we got started, he says. People discovered that we were fast with the news and most people saw the promo stamp as a bonus.
Being first with news and cheapest was the success recipe. According to Stig Lennart, they sold best in town, after Åhléns who was number one. - We took 25 kr for an LP when Åhléns took 32 kr. We were also cheaper than, for example, Richards Records and Woolfis, which were some of the competitors on the import side. We could sell 25,000 ex of a new Pink Floyd record. Space Records also opened a separate single store next to the main store.
An increasing dollar exchange rate and problems with the Swedish record companies caused troubles for the small import stores. Shops were closed or sold to new owners. Space Records founder left the business. Anders Hassbring became a doctor and Stig Lennart Larsson opened a bookstore in Fruängen.
BACK TO TOP      





Record Pool, Vinyl Mania och
Pitch Control
Skivaffärer för discjockeys

I den klubb- och dance-kultur som etablerades i 1970- och 80-talets Stockholm var det några skivaffärer som spelade en viktig roll. Små butiker som specialiserade sig på att förse klubbarnas discjockeys med den rätta musiken och där DJ:s och likasinnade älskade att hänga. Först var det Richard's, Woolfis och Space. Sedan kom skivaffärer som Record Pool, Vinyl Mania och Pitch Control som växte fram ur varandra.

Record Pool

Record Pool startades i slutet på 70-talet av Hans Kjell. Han fick överta den singelbutik som Space Records startat intill sin huvudaffär i NK-arkaden. Han bytte namn på butiken och flyttade den till Malmskillnadsgatan 21.
Inköpsansvarig var engelsmannen Ian Colven. Han såg till att Record Pool fick hem den senaste klubbmusiken och de senaste tolvorna. I mitten på 1980-talet startade han Next Stop Distribution tillsammans med sin bror Michael. Det blev senare en av jättarna i svensk skivindustri och låg bakom bl.a Mega Store, den stora skivbutiken vid Sergels torg.

Vinyl Mania

Vinyl Mania startades 1983 genom en utbrytning från Record Pool, som vid det laget tagit över Skivfabriken vid Birger Jarlsgatan och körde hårdrock i källarplanet och toppliste-musik i gatuplanet.
Vinyl Mania låg på Vasagatan 21 och var under senare hälften av 80-talet den viktigaste importaffären och distributören för disco/DJ musik. Man startade också ett skivbolag, Beat Box, som gav ut italo- och euro disco. Huvudägare i Vinyl Mania var Fredrik Ramel, John Wallin och Michel Petré.
I slutet på 1980-talet drabbades också Vinyl Mania av en utbrytning. Det var Christer Wåhlberg som tog intiativet. Han hade börjat på Vinyl Mania redan som 18-åring och ville nu starta eget. Han fick med sig två av ägarna, John Wallin och Michel Petré.

Pitch Control

De tre startade Pitch Control och det blev slutet för Vinyl Mania på Vasagatan. Pitch Control tog över rollen som den viktigaste DJ-butiken i Stockholm. Affären låg på Gamla Brogatan 27 och drevs av grundarna till 1996. Därefter överläts verksamheten till anställda som fortsatte i ytterligare ett antal år.

Från slutet av 80-talet och framåt dök det upp flera efterföljare med fokus på vinyl och modern dansmusik; disco, hiphop, r&b, electro, house, techno etc. Det var bl.a Groove Records på Slöjdgatan 10, Recordnet och Nitty Gritty Records på S:t Eriksgatan 64 resp. 98, Milkway Records Tyska Brinken 32 i Gamla Stan, Illegal på Bondegatan, Planet Rhythm, Truly Vinyl på Folkungagatan 126, Soundkilla på S:t Eriksgatan och Back to Plastic på Krukmakargatan 9.

Överlevare

Två överlevare i genren är Snickars Records och Fade Records. Snickars startade 1995 på Repslagargatan och ligger nu på Hökens gata 11. Fade Records ligger på Skånegatan 78 och startade 2002.

Snickars   Fade Records
Snickars Records och Fade Records.


Ayodele Shekoni: - Mustafa och hans skivbutik Groove Records på ”tattar-torget” (det vill säga Hötorget) var en kritisk källa till vinyl i slutet av 80-talet. Han importerade skivor och jag fick tag i bästa break beatsen hos honom.

Monica Bergmark: - Utbudet i skivaffären var helt avhängigt inköparna, deras kunskaper och val. Som DJ hade man sitt eget fack i skivaffären, där biträdena sorterade in skivor som de trodde en viss DJ skulle gilla. Och det var i DJ-världen musikutvecklingen skedde; ny musik spelades först av DJ:s ute på klubbar och diskotek.

Kool DJ Dust: - Hängde på Snickars sen dom öppnade 1995. Man kunde stå där och hänga en hel dag, hårt liksom. Snickars var mycket mer personligt och hängvänligt än de andra DJ butikerna under den tiden, Mega och Pitch.

Kornél Kovacs: - Snickars har alltid varit väldigt relevant för DJ-kulturen. Det är en grym skivbutik och har länge varit en knutpunkt för DJ:s och producenter i Stockholm.

Per Melchersson: - Illegal på Bondegatan drevs av Pär Grindvik och Tobias von Hofsten.




In the club and dance culture established in the 1980s Stockholm there were some record stores that played an important role. Small shops specializing in providing club DJs with the right music and where DJs and like-minded loved to hang.
There were record stores called Record Pool, Vinyl Mania and Pitch Control and they emerged from each other.
Record Pool was started in the late 70's by Hans Kjell. He took over the single store that Space Records started next to its main store in the NK arcades. He renamed the store and moved it to Malmskillnadsgatan 21.
The purchasing of records was handled by Englishman Ian Colven. He made sure that Record Pool took home the latest and hottest club music. In the mid 1980s he started Next Stop Distribution with his brother Michael. It later became one of the giants in the Swedish record industry and was behind Megastore, the big record store at Sergels Torg.
Vinyl Mania was started in 1983 by people from Record Pool. It was located at Vasagatan 21 and was the most important import business and distributor of disco / DJ music in the late half of the 80's. The main owners of Vinyl Mania were Fredrik Ramel, John Wallin and Michel Petré.
In the late 1980s, several employees at Vinyl Mania left the company for starting a new store. It was Christer Wåhlberg who took the initiative. He had begun at Vinyl Mania already at the age of 18 and wanted to start his own. He brought two of the owners, John Wallin and Michel Petré, and they founded Pitch Control. It meant the end for the store at Vasagatan.
Pitch Control took over the role of the most important DJ store in Stockholm. The store was located at Gamla Brogatan and was run by the founders until 1996. After that, the business was transferred to employees, which continued for a number of years.
Two survivors in the genre are Snickar Records at Hökens gata and Fade Records at Skånegatan. Snickars started 1995 at Repslagargatan and is now on Hökens gata 11. Fade Records is located at Skånegatan 78 and started in 2002.
BACK TO TOP      





Skivix Marknad

Skivix Marknad

En skivbörs som många minns var Skivix Marknad på Barnhusgatan 2. Det udda och vitsiga namnet stack ut och det gjorde också innehavaren Bosse Gustafsson. Han var något av en överlevande hippie och hade bestämda åsikter om hur han ville ha det i sin butik. Ingen musik efter 1975 t.ex och absolut inga CD.

Det var ordning och reda i butiken, men prissättningen på skivorna kunde vara lite fri. Det blev ofta en förhandlingsfråga med kunden. Att han inte ägnade sig åt prismärkning i onödan försvarade Bosse med att "samlare inte ville ha kladdiga prislappar".

Han kunde uppfattas som besvärlig ibland, lite vresig och omväxlande pratsam och tystlåten. Drog sig inte för att läxa upp en kund. Men mest var han en snäll och vänlig man. Kunnig på musik, särskilt 60-tal, och intresserad av mycket annat också. Allra helst lyssnade han på klassisk musik. Jag lärde känna honom lite i början på 80-talet då jag hade ett antikvariat på Riddargatan. Han tittade in ibland för att köpa en diktsamling och prata litteratur eller politik en stund.

Skivix Marknad Bosse Gustafsson
Bild från 1981 (klipp ur Aftonbladet) med Bosse Gustafsson t.h och
medhjälparen Jan Littorin.


Han startade skivaffären 1978 genom att överta en befintlig skivbörs. Då jobbade Bosse i sin familjs fotoateljé i Skogås. Han fick ta över skivbörsen för en billig penning. Med glimten i ögat och med anspelning på det spretiga sortiment som följt med i köpet, döpte han om butiken till Skivix Marknad.

Så småningom kunde han styra upp lagret och satsade på rock, jazz och klassiskt. Det var viktigt för honom att skivorna som han sålde lät bra, att ljudet var ok. Därför hade han en skivtvätt bakom disken. Det var en klassiker av märket Keith Monks. Säkert den enda i stan som användes i en skivbörs.

Keith Monk skivtvätt
Skivtvätt av märket Keith Monks.


Plötsligt en dag satt det en lapp på dörren till butiken. Det stod att Bosse Gustafsson var död och att affären var stängd. Det var 2002 och det var oväntat och sorgligt. Han dog på väg till jobbet, föll ihop när han korsade Norra Latins skolgård. Lappen på dörren satt kvar och det tog mycket lång tid innan butiken tömdes.

Micke Englund: - Föregångaren till Skivix hette Nadir och drevs av Josef, Johan och Ferenc - samtliga från Tullinge. Dessa hade i sin tur tagit över efter Björne som under några år drev butiken under namnet Early Bird. Det måste ha varit en av de första skivbörsarna i Stockholm. Björne bor numera på Gotland.

Anders Lönn: - Björne Hamrin började sen jobba på Skivcentrum i Sundbyberg där han i många år var den drivande kraften.

Jan Littorin - Jobbade på Skivix våren -80 till hösten -83. Fick ansvara för skivtvätten... Lärde honom gilla Joy Division mm..... Lärde honom om punk å annat "nymodigt".... han lärde mig mycket om 60-tal.... Vi var en bra kombo! Saknar honom.

Johan Källs: - Jag körde sopmaskin förbi där tidigt om morgnarna när jag var 20. Och där köpte jag Kebnekajse (2:an), Hoola (debuten) och H&K:s Canada Lumberyard och antagligen en del annat som jag inte längre minns 25 år efteråt.

Jonas Cedergren: - Jag köpte mycket klassisk musik av honom. Skall aldrig glömma när jag kom in i affären och han och några likasinnade stod och lyssnade på, av all musik, Delius violinkonsert med Ralph Holmes som solist. De var inte kontaktbara. Märklig syn med dessa hippies som, milt uttryckt, andäktigt lyssnade på Delius.

Stefan Dimle: - Saknar Bosse och hans Skivix Marknad. Utan några som helst problem kan jag höra hans fylliga stämma om jag blundar. Det fanns några undantag från 1975-regeln och det var bl.a Joy Division. Började jag prata Joy Division med Bosse så blev det alltid lite rabatt på de skivor jag hade tänkt köpa.

Roger Bergner: - Ja, Bosse var speciell, bra sortiment och skick på skivorna och man kunde även ta med en skiva som man ville ha tvättad mot en kostnad av en tia eller så! Granne med Skivix låg en tvålförsäljare, vars tvålar och andra skönhetsmedel fyllde även Skivix lokal med väldoft!

Lina Boström: - Fick lära mig att Ornette Coleman var "svår jazz" och att cd-skivan en dag skulle försvinna. Han hade inte rätt i allt, men en karraktär var han ju, Bosse.

Jonas Cedergren: - Åt mig sade han att en CD bara ger hälften av musiken. I princip håller jag med honom, Ooh nu är CD:n på väg bort.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Bosse har en amerikansk prisguide vars riktpriser han omvandlar till tämligen saltade svenska priser. Han gillar inte kunder som lämnar affären tomhänta och hans blick har bränt hål på åtskilliga ryggar.




A memorable record store for used records was Skivix Marknad on Barnhusgatan. It was run by Bosse Gustafsson. He was something of a surviving hippie and had certain opinions about how he wanted it in his store. No music after 1975, for example, and absolutely no CDs.
There was good order in the store, but the prices on the records could be a bit free. It was often a negotiating question with the customer, especially when it came to rarities.
He could be perceived as inconvenient sometimes, a little angry, and variedly talkative and silent. But most he was kind man. Knowledgeable about music, especially 60's, and interested in much else as well. I got to know him a bit in the early 80's when I had an antiquarian store at Riddargatan. He looked in sometimes to buy a poem book and talk about literature or politics for a while.
He started the record store in 1978 by acquiring an existing record store called Nadir. It was run by some guys from Tullinge who thought the shops went bad and get tired.
Skivix Marknad sold rock, jazz and classical records. It was important for Bosse Gustafsson that the records sounded good. That's why he had a record cleaning machine behind the counter. It was a classic Keith Monks machine. Certainly the only one in town used in a record shop.
Suddenly one day there was a note on the door of the store. It was said that Bosse Gustafsson was dead and that the store was closed. It was in 2002 and it was unexpected and sad. The note was left and it took a very long time before the store was emptied.
BACK TO TOP      





Runt Runt

Runt Runt

Det säljs allt mindre nya skivor och det är en sak som oroar Gustaf Wollrath. Han driver skivbörsen Runt Runt på Odengatan 90 och säljer huvudsakligen begagnade skivor. Utan nya skivor blir det inga begagnade och det är ett hot mot branschen menar Gustaf.

Gustaf Wollrath startade Runt Runt år 2001. Han var utbildad arkeolog men också en inbiten skivsamlare som tyckte att han samlat på sig lite för mycket. Och så sprang han på en lokal…

- Det var roligt i början och bättre fart i affären då än nu, säger han.. Framför allt sålde vi CD. Nu är det tämligen dött på den fronten.

- Det talas mycket om att det är vinyl som gäller. Visst, nästan all ny musik ges ut på LP. Men hur mycket säljer? Vi tog in Bob Dylans senaste och har sålt 3 ex...

Gustaf Wollrath är lite bekymrad. Affären går runt men inte mycket mer. Många dagar är tomma och de få kunderna en sån dag kan vara mer tröttsamma än roliga. Men då tröstar han sig med att han kanske ändå är till någon slags nytta.

- Skivaffärer, bokaffärer och bibliotek fyller en social funkion, tänker han. Folk går ju inte till ICA när dom vill prata av sig om ditt och datt. Då finns man till hands.

Inte så förtjust i dyra rariteter

Bästa stunderna uppstår när det blir livliga diskussioner om musik. Eller när någon kommer in och vill sälja kul skivor. Gustaf gillar jazz och soul och pop från 70-talet. Han samlar skivor själv, men inte skivorna i sig utan musiken. Han är inte så förtjust i dyra rariteter. Inte att äga och inte heller att handla med.

- Det är kul att köpa intressanta skivor som alla har råd med. Tyvärr dyker de inte upp så ofta. Jazz är lättast att sälja. Pop och rock från 60-talet är stenålder. Vilken ung människa lyssnar på Beatles idag, undrar han.

- Jag tror inte heller att den som satsar många tusenlappar på ett original av en gammal rockklassiker gör en bra investering. Då tror jag mer på jazzskivor från t.ex 1960-talet. Det är tidlös musik.


Runt Runt



Fewer new records are being sold and it concerns Gustaf Wollrath. He runs Runt Runt record store at Odengatan and sells mainly used records. Without new records, it will not be any used, and it’s a threat to the business, says Gustaf.
He started Runt Runt in 2001. He was a trained archeologist but also a big record collector who thought that the collection had became too big. And then he ran into a local ...
- It was fun at the beginning and better days in the store than now, he says. We sold lot of CDs. Now it's pretty dead on that front.
- It’s much talk about vinyl these days. Sure, almost all new music is released on LP. But how much sell? We took in Bob Dylan's latest and have sold 3 copies ...
Gustaf Wollrath is a little worried. The store goes around but not much more. Some days there are just a few customers. Best moments in the store are when there are lively discussions about music. Or when someone comes in and wants to sell fun records. Gustaf likes jazz and soul and pop from the 70's. He collects records himself, but not the records themselves, but the music. He is not so fond of expensive rarities. Not to own or not to trade.
- It's fun to buy interesting records that everyone can afford. Unfortunately, they do not show up so often. Jazz is the easiest to sell. Pop and rock from the 60's is Stone Age. Which youngster is listening to Beatles today, he wondered.
- I don’t think that anyone who paid thousands for an original rock classic vinyl, makes a good investment. It’s better with jazz records from, for example, the 1960’s. It's timeless music.

BACK TO TOP      





Anagram

Hängivet intresserad av musik, särskilt jazz och klassiskt, startade engelsmannen David Reid en skivbörs på Tulegatan 33 i början på 1990-talet. Affären kallades Anagram. David var uppväxt med brittisk jazz i Liverpool. Hans ungdomsidoler var musiker som Joe Harriott och Dizzy Reece. Han hade varit i Sverige i bara ett år när han öppnade sin butik.

Om intresset för musik var hans starka sida kan man inte säga samma sak om hans organisationssinne. Det var ofta tämligen kaosartat i butiken. Ständiga omflyttningar av skivorna skapade förvirring. Men det var samtidigt kul att kolla runt. Vad som helst kunde dyka upp på det mest oväntade ställe. Man kan säga att Davids intresse för frijazz återspeglades på flera sätt i butiken.

Anagram hade dessutom stans bästa sortiment av begagnade klassiska LP-skivor. Publiken i Stockholm var kanske inte så stor, men David Reid hade upptäckt att det gick att sälja till Japan. Japanska samlare kom ofta till Stockholm för att köpa jazz. När det spred sig att Anagram också satsade på klassisk musik fick han en ny och köpstark japansk kundkrets. Det fanns av tradition gott om amerikanska jazzskivor i cirkulation i Japan, men inte så mycket skivor med europeisk musik. Anagram blev därför en fyndgruva för japaner som inte var bortskämda med klassiska LP-skivor från 50- och 60-talet.

Jazzkonserter och skivbolag

Inspirerad av Harald Hult och Andra Jazz ordnade David Reid jazzkonserter i butikens källarvåning. Huvudsakligen frijazz. Han drog också igång ett skivbolag, Anagram Records, som gav ut ett antal intressanta skivor, bl.a 5 CD med outgivet Lars Gullin-material. Likaså skivor med Don Cherry, Rolf Billberg, Harry Bäcklund, Gilbert Holmström m.fl. Affären på Tulegatan levde kvar i ungefär 10 år innan den stängdes för gott. Idag är David Reid pensionär och bor i Sollentuna.


Anagram David Reid
David Reid 2017.


Mats Lundahl: Anagram var en av de mest charmerande, och rörigaste, skivbutikerna i Stockholm. I det lilla rummet på gatuplanet, där David själv tronade, ofta i sällskap med Keith Knox, fanns mest CD-skivor, i den stora källaren vinyl. Det var inte helt lätt att hitta i hyllorna. Det var lyckliga stunder när Davids son Angus hade varit där och ordnat dem. Men ack … nästa dag hade David själv börjat plocka om skivorna efter något system som bara han och Gud förstod. Och källaren – den såg närmast ut som Berlin vid andra världskrigets slut.
Det var dock sällan man gick ifrån Anagram utan att ha något med sig. David hade ett bra sortiment av både jazz och klassiskt och han hade rimliga priser och det var roligt att prata musik med honom. Ibland kunde det stå något helt udda i skyltfönstret. En gång hade Bengt ”Frippe” Nordström lämnat in sin lilla samling med afrikanska masker och skulpturer till David. Jag köpte den.



Committed to music, especially jazz and classical music, Englishman David Reid started a shop for used records at Tulegatan 33 in the early 1990s. It was called Anagram. David was raised with British jazz in Liverpool. His youth idols were musicians like Joe Harriott and Dizzy Reece. He had been in Sweden for just one year when he opened the shop.
If the interest in music was his strong side, one can’t say the same about his organizational mind. It was often quite chaos in the shop. Permanent relocations of the records was confusing. But it was fun to browse around at the same time. Anything could appear in the most unexpected place. One can say that David's interest in free jazz was reflected in several ways in the store.
Anagram specializes in jazz and classical music. Also arranged jazz concerts in the store's basement and started a record label, Anagram Records, which released a number of interesting records. For example 5 CDs with previousley unreleased Lars Gullin material, and CDs with Don Cherry, Rolf Billberg, Harry Bäcklund, Gilbert Holmström and others.
The shop at Tulegatan stayed for about 10 years before it closed for good. Today, David Reid is retired and lives in Sollentuna.
BACK TO TOP      





House of Oldies

House of Oldies
Janne Karlin bland skivorna på Torsgatan.

House of Oldies heter skivbörsen som ligger på Torsgatan 63 och som Janne Karlin startade för 23 år sedan. Den har ett ganska blygsamt yttre och inne i lokalen blir man kanske inte alltid imponerad av vad som lite osorterat brukar stå i skivbackarna. Men skenet bedrar.

Rockabilly från 50-talet

Är man skivsamlare, gillar t.ex rockabilly från 50-talet och saknar en sällsynt single på Imperial kan Janne mycket väl gå in i de bakre regionerna och plocka fram den eftersökta skivan. Och kanske inte bara det, kanske tar han ut en hel back med singelrariteter där inget kostar under 1000 kr.

Gäller det singlar, 50-talsrock, blues och country finns det ingen i Stockholm eller i Skandinavien, kanske inte i hela världen, som slår Janne Karlin på Torsgatan. Han har köpt några av de största skivsamlingarna som varit till salu i Sverige, och det gäller både rock och jazz. Och han åker ofta till USA och handlar. För något år sedan var han där och köpte en av världens största singelsamlinger med rockabilly och rock’n roll från 1950-talet. Den tillhörde Douglas Hanners, känd för att bl.a arrangera den stora skivmässan i Austin.
- Det var min största och dyraste samling hittils, säger Janne. 150.000 singlar. Det tog mig en vecka att bara packa.

Köpte jazzsamling för en miljon

Att han i hård konkurrens köpte den stora jazzsamlingen efter Ulf Schwarz var otippat. Jag var själv med i budgivningen. Janne Karlin bjöd 1 miljon och vi andra tvingades ge upp. Jazz var inte Jannes grej men han visste vad det handlade om. Och han hade god support i sin medhjälpare, den pensionerade bankbibliotekarien Lasse Lundgren, som visserligen på sitt stillsamma sätt kan mer om countrymusik än de flesta, men som också har en gammal kärlek till jazz.

Lasse Lundgren
Lasse Lundgren hjälper Janne i affären

Nu kunde Janne fylla hela affären med jazzskivor och såg möjligheten att fånga in en helt ny publik. Men han var inte helt nöjd:
- Jag tänkte att jag nu gav svenska samlare möjligheten att komma över de riktigt stora jazzrariteterna, säger Janne. Blue Note-skivorna t.ex som kostar 10.000 kr eller mer. Och att det fantastiska utbudet skulle locka många nya att börja samla. Men det blev inte riktigt så. I stället blev det mest japaner och andra utlänningar som kom, och efterhand tömde butiken på jazz.

I början på 1990-talet var Janne Karlin i 25-årsåldern och hade ett tryggt ekonomijobb på UC AB. Sedan tonåren var han också en hängiven skivsamlare. Men det var något som fattades. Han bestämde sig för att tillsammans med sin dåvarande flickvän göra en jorden runt-resa och sa upp sig från jobbet och sålde hela skivsamlingen.

Vändpunkt i livet

På resan hamnade de i Wellington, Nya Zeeland. Av gammal vana gick Janne en dag in i en skivaffär. Det blev hans lycka och vändpunkten i hans liv. Skivaffären hade just köpt in en stor amerikansk singelsamling.
- Skivorna stod prydligt uppställd i hyllor och ordnade efter label, berättar han. Jag drog ut den ena skivan efter den andra. Nästan bara rariteter. Och alla kostade 10 kr styck. Det var som en dröm. Stockholmskillen som just sålt alla sina skivor hade inget val. Han ringde hem till farsan, fick låna 10.000 kr och köpte 800 singlar ur den där samlingen.

När han kom hem med skivorna bestämde han sig för att öppna skivaffär. Han började med att skicka ut några listor och jobba upp ett kundregister. Sen hittade han en lokal på Torsgatan. Affärsläget var dåligt så lokalen var gratis. Han fick ett starta eget-bidrag på 13.000 kr/mån och satte igång - med 1000 singlar, 4 backar med LP och 20 st CD-skivor…

Anders Wallinder: - Samlingen med Blue Note från Ulf blev lite av startskottet för mig att samla jazz. Jag lärde mig att samla med kvalitet i högsätet. Så för mig funkade det som Janne tänkt!

Micke Goulos: - En av mina favoritbörsar idag. Inne hos Janne och Lasse hittar man alltid något. En annan favorit är Harald och Andra Jazz. Det är typiskt att ingen av dessa båda affärer lägger ut skivor på nätet och låter dem försvinna där. Skivorna finns i butiken.



Runt Runt


House of Oldies is the name of the record store for used records located at Torsgatan. It was started 23 years ago by Janne Karlin. When it comes to 45’s singles from the 50’s, rock, blues and countries, there are no one in Stockholm or Scandinavia, maybe not all over the world, who beat Janne Karlin. He has bought some of the biggest record collections that have been for sale in Sweden, both rock and jazz. And he often goes to the United States and deals.
A couple of years ago, he was there and bought one of the world's largest 45’s collections with rockabilly and rock'n roll from the 1950s. It belonged to Douglas Hanners, famous for arranging the Austin great record fair.
- It was my biggest and most expensive collection so far, says Janne. 150,000 singles. It took me a week to just pack.
Some years ago he bought a large jazz collection for 1 million kronor. Jazz wasn’t Janne’s stuff really but he knew what it was about. And he had good support in his assistant, the retired bank librarian Lasse Lundgren, who is a country music specialist but also has an old love for jazz. Janne filled the entire store with jazz records and saw the opportunity to capture a whole new audience. But he was not completely satisfied:
- I thought I gave Swedish collectors the opportunity to get over the really big jazz rarities, he says. The Blue Notes, for example, that cost 10,000 kronor or more. And I hoped that the great collection would attract many new people to start collecting. But it did not really matter. Instead, it was most Japanese collectors and other foreigners who came.
In the early 1990s, Janne Karlin was at the age of 25 and had a safe financial job at UC AB. Since the teens he was also a dedicated record collector. But it was something mising. He decided to make a trip around the world with his girlfriend. He quit his job and sold the record collection.
On the trip they ended up in Wellington, New Zealand. Janne went into a record store one day. It became a turning point in his life. The record store had just bought a large American collection of 45s records.
- The records were placed in shelves and sorted by labels, he says. I pulled one disc after the other. Almost just rarities. And everyone cost 10 kr. It was like a dream.
The guy from Stockholm who just sold all his records had no choice. He called home to dad, borrowed 10,000 kr and bought 800 records from that collection in Wellington.
When he came home, he decided to open a record store. He found a premises at Torsgatan and started up with 1000 singles, 4 crates with LPs and 20 CDs ...
BACK TO TOP      





Andreas Skivor

Andreas Skivor var den kreddigaste skivaffären på Söder i slutet av 90-talet. Affären startades av Andreas Fryklund 1997 och bytte lokal några gånger innan den landade på Skånegatan 90. Den slog igen 2003.

Andreas Skivor
Andreas Fryklund 1999 i affären på Skånegatan.

Andreas sålde både CD och vinyl, nytt och begagnat. Han satsade på ny dansmusik men hade också ett intressant sortiment av jazz, latin, pop och rock. Trots framgångar och ett bra rykte tröttnade Andreas efter 6 år. Han tyckte att han fick slita för hårt.

Han stannade kvar i populärkultur-branschen men skiftade till film och öppnade Badlands på Södermannagatan (som också hade lite skivor och böcker). Och 2008 flyttade han verksamheten till Krukmakargatan där han öppnade Papercut, en sympatisk butik som han fortfarande driver. Den är specialiserad på böcker och tidskrifter om mode, konst, design, film och musik.

Lars Larsson: - En bra affär som var synd att den försvann. Andreas jobbade extremt hårt så jag förstår att han tröttnade. Jag sålde på kommission där och det gick jättebra. Man märkte att han fick kunder som kanske inte gick så ofta i skivaffärer plus de som gick väldigt ofta. Det gjorde att han kunde sälja begagnade skivor som hade blivit osålda i många andra affärer. Tror jag sålde 20 ex av Isaac Hayes "Tough guys" där, fyllde på ett nytt ex varje vecka.




Andreas Skivor was a hip record store at Södermalm in Stockholm. It was started by Andreas Fryklund in 1997 and changed premises a couple of times before landing at Skånegatan 90. It closed for good in 2003.
Andreas sold both CD and vinyl, new and used. He invested in new dance music but also had an interesting assortment of jazz, latin, pop and rock. Despite success and a good reputation, Andreas got tired after 6 years. He thought he had to struggle too hard.
He remained in the popular culture business but switched to movies and opened Badlands at Södermannagatan (which also had some records and books). And in 2008, he moved the business to Krukmakargatan where he opened Papercut, a sympathetic store he still operates. It specializes in books and magazines about fashion, art, design, film and music.

BACK TO TOP      





Record Palace

Record Palace var under några år Stockholms största skivbörs. Affären låg på S:t Eriksgatan 56 och startades 1996 av Göran Forsberg. Han hade tidigare haft skivbörsen Jeepster, i hörnet Tulegatan-Odengatan.

Lokalen på S:t Eriksgatan var i två plan och 240 kvm stor. LP-skivor och maxisinglar på det övre planet och singlar, CD och nyinkommet på det nedre. Göran tror att man hade bortåt 400.000 skivor totalt i lager.

Record Palace
Göran Forsberg 1999 i sin affär Record Palace.

Affären slog igen 2002. Då hade Göran Forsberg redan haft en Internet-butik i flera år. Nu övergick han helt till den verksamheten. Han flyttade till Nora och öppnade för några år sedan fysisk butik igen under namnet Nora Skivbörs.



Record Palace was Stockholm's biggest second hand record store for some years. The store was located at St. Eriksgatan 56 and was started in 1996 by Göran Forsberg. He had previously had the Jeepster record shop, in the corner of Tulegatan-Odengatan.
The store on St. Eriksgatan was 240 sqm in size. Göran thinks that they have 400,000 records in stock.
The store was closed in 2002. Then Göran Forsberg already had an internet store for several years. Now he completely went over to that business and moved to Nora. A few years ago he opened a physical store again called Nora Skivbörs.
BACK TO TOP      





Little Shop of Records

Little Shop of Records
Little Shop of Records låg senast på Hornsgatan.

En figur man inte kommer ifrån i Stockholms skivbörsvärld är Jan Littorin. Han har varit med sedan 1980, i olika butiker som anställd, på skivmässor och med sin egen skivbörs Little Shop of Records. Alla vet vem Jan Littorin är och han själv vet vem alla andra är.

Skriver man på Facebook om en obskyr liten skivbörs som funnits en gång, kan man lita på att man får en kommentar från Janne som för saken lite vidare och vet lite mer. Han pratar om folk i skivbörs-svängen som ett skrå och att det finns en gemenskap att värna om. Han berättar att när den gamla skivnördfilmen High Fidelity hade svensk premiär, samlade han ihop en 7-8 kollegor för att se filmen tillsammans. Efteråt gick de på en pub och diskuterade vad de sett.

Jan Littorin
Janne Littorin.

Han började jobba med Bosse Gustafsson på Skivix 1980 och stannade där några år. Jobbade sen på bl.a Vinyl Mania på Vasagatan och Tattoo Records på Hornsgatan.

Första egna verksamheten var i en liten galleria på Drottninggatan där han hyrde in sig med ett bord och sålde skivor. Han öppnade sedan Little Shop of Records på Bondegatan 7. Därifrån minns jag honom som en liten ivrig och entusiastisk svartrockare. Det var förstås mest rock i backarna, men han var inte främmande för t.ex jazz. Säger själv att han hade en period när han gick på Fashing och att han umgicks i kretsarna kring frijazzgruppen Konkret Lokomotiv.

Han lyssnar hela tiden på musik. Den kommer till och med före fotbollen som också är ett stort intresse för denne inbitne AIK-are. Frågar man honom efter minnesvärda konserter han varit på, nämner han framför allt två: Weather Report 1976 och Gang of Four 2005. Han spelade trummor också och var med i en tidig upplaga av indierockbandet Bob Hund.

Efter perioden på Bondegatan flyttade han runt i stan och hade affär på bl.a S:t Göransgatan och i ett kollektiv på Förrådsgatan i Solna. Senaste tillflykten för Little Shop of Records var på Hornsgatan 87 som slog igen våren 2017. Nu jobbar han med service i tunnelbanan.

Janne Littorin har i alla år sålt skivor på mässor. Han har själv också arrangerat skivmässor runt om i Sverige. I Stockholm låg han bakom den årliga skivmässan på Åsö gymnasium.

Här har vi alltså en man som levt ett liv med att kränga skivor. Vad har varit roligast med det?
- Att få ge tips till människor om bra musik, säger han. Och att få tips tillbaka.

Jesper Larsson / Henric Tiselius: (1996) - Extremt liten, ruffig rockbutik för Söders läderpajfolk. Mycket åttiotal i genren goth och industri, även indie och punk. Lite blaséartad slarvig miljö utan att bli kaotisk. Man hittar. Trevlig och pratsam ägare med uppenbar kärlek till sina skivor.




A wellknown figure in Stockholm's world of second hand record shops is Jan Littorin. He has been around since 1980, in various stores as an employee, at record fairs and with his own record store Little Shop of Records. Everyone knows who Jan Littorin is and he knows who everyone else is.
If you're writing on Facebook about an obscure little shop, you can trust that you get a comment from Janne who knows little more. He talks about people in the business as a community to carry on. He tells that when the old record fiction movie High Fidelity had the Swedish premiere, he gathered 7-8 colleagues to see the film together. Afterwards they went to a pub and discussed what they have seen.
He started working at Skivix in 1980 and stayed there for a few years. Then worked on Vinyl Mania at Vasagatan and Tattoo Records at Hornsgatan.
His first own business was in a small mall on Drottninggatan where he rented a table and sold records. He then opened the Little Shop of Records at Bondegatan 7. From there, I remember him as a little lively and enthusiastic black rocker. It was of course mostly rock music in the store, but he was no stranger to eg jazz. Says that he had a period when he went to jazz club Fashing and that he was in the circles around the freejazz group Konkret Lokomotiv.
He always listen to music. It even comes before the football which is also a big interest. If you are questioning him after memorable concerts he has been on, he mentions two: Weather Report 1976 and Gang of Four 2005. He also played drums and included in an early edition of the indie rock band Bob Hund.
After the period at Bondegatan he moved around town and had shops at S: t Göransgatan street and in a collective at Förrådsgatan in Solna. His last shop so far was at Hornsgatan 87 which closed in the spring of 2017. Now he works with service in the subway.
Janne Littorin has sold records at fairs throughout the year. He has also organized record fairs around Sweden. In Stockholm he was behind the annual record fair at Åsö Gymnasium.
Well, here we have a man who has lived a life of selling used records. What’s the best thing with that?
- To be able to advise people about good music and get good advice back, he says.


BACK TO TOP      





Swingin' Zombies Records

Janne Eriksson började sälja skivor redan i tonåren. Han delade sin pappas radio/TV -affär på Östervägen i Solna och sålde skivor, musikinstrument och serietidningar. Genom åren blev det sedan en ganska salig blandning av serietidningar, böcker och skivor för Janne, runt om på Söder i Stockholm.

Han jobbade bl.a på Seriehuset åren 1978-1985, som även sålde skivor, innan han 1986 startade skivbörsen Swingin' Zombies Records på Hornsgatan nära Hornstull. Den är minnesvärd, inte bara för sitt nostalgiska skyltfönster där det bl.a stod en gammal fin Levin-bastrumman. Begagnade vinylskivor var grejen men hela affären var fylld med gamla prylar som hade anknytning till musik. Instrument, grammofoner, konsertaffischer, dansbaneattiraljer, foton på jazz- och rockstjärnor, tidningar, böcker, Elvis-väskor... och så två fåtöljer mitt på golvet som bjöd in kunderna att ta en fika under besöket i affären.

- Det var trevligt på alla sätt, säger Janne. Men det var kärva tider i början på 90-talet om man inte sålde CD. Det var ju det alla skulle ha. Vinyl var lätt att köpa in, men faktiskt väldigt svårt att sälja.



Janne Eriksson
Janne Eriksson jobbar också med serietidningar.

Janne hade också ett skivbolag med samma namn som skivbörsen som gav ut skivor med det egna bandet Dirty Old Men. Skivbörsen slog igen 1993 och Janne Eriksson återgick till att jobba med serietidningar, nu i Alvglans bokhandel som först låg på Renstiernas Gata och sedan på Folkungagatan.

Startade Alvglans Records

Han övertog affären på Folkungagatan 1999 och startade 2002 också Alvglans Records i en liten lokal på Östgötagatan 19.

Det är där Janne är nu. Bokhandeln på Folkungagatan tvingades slå igen för några år sedan och Janne flyttade hela rörelsen till Östgötagatan där det ännu mest handlar om serietidningar. Men eftersom den branschen går trögt planerar Janne Eriksson att börja om på allvar med vinylskivor.

Stefan Dimle: Jag har många fina minnen från Swingin' Zombies. Skall man prata inredning var detta nog den mysigaste skivbörsen i stan.




Janne Eriksson started selling records already in his teens. There was a corner in his father's radio and television store at Östervägen in Solna. Over the years, it became a mix of comic books and records for Janne, around Söder in Stockholm.
Swingin 'Zombie Records was record shop at Hornsgatan near Hornstull, which he ran between 1996 and 2003. It is memorable, not just for its nostalgic shop window, where there was, among other things, an old fine Levin bass drum. Used vinyl records were the thing, but the entire store was filled with old gadgets that had a connection to music. Instruments, gramophones, concert posters, jazz and rock star photos, magazines, books, Elvis bags ... and so two armchairs in the middle of the floor that invited customers to have a coffee during the visit in the store.
"It was nice in every way," says Janne. But it was hard times in the early 90's if you did not sell CD. That's what everyone should have. Vinyl was easy to buy, but actually very hard to sell.
Janne Eriksson returned to working with comic books, which he started with in 1973 as an employee at the Seriehuset. After the interlude with the Zombie shop, he started working in Alvglan's bookstore, which featured comic books, first on Renstiernas gata and then at Folkungagatan.
He took over the store at Folkungagatan in 1999 and started a few years later also Alvglans Records in a small venue on Östgötagatan 19. That's where Janne is now. The bookstore at Folkungagatan was forced to close a few years ago, and Janne moved the entire business to Östgötagatan, where it was most about comic books. But as that business try is going slow right now, Janne Eriksson plans to start seriously with vinyl records again.


BACK TO TOP      





Nostalgipalatset

Nostalgipalatset


Nostalgipalatset på S:t Eriksgatan 101 öppnades 1997 av Lars Postner. Affären kallades först Skiv- och Leksakshandlarn. Tidigare hade Postner drivit Kungsholmsgatans Skiv- och Prylbod under några år. Efterhand har Nostalgipalatset blivit en allt mer renodlad skivbörs. Störst i stan får man nog säga idag.

För tre år sedan övertogs företaget av två anstälda - Daniel Burfitt och Stefan Renström. De har också tagit över Stockholms Skivbörs på Upplandsgatan, som huvudsakligen säljer CD och nu sköts av Stefan.

Innan Daniel hamnade på Nostalgipalatset hade han ända sedan tonåren på egen hand försörjt sig på att köpa och sälja skivor på bl.a mässor. När jag stötte på honom första gången för många år sedan höll han också på med gamla affischer. Han hade kommit över ett gäng psychedeliska konsert-affischer från Family Dog i San Fransisco som jag fick köpa. Det var original från 60-talet och hade hittats i ett lager i USA.

Pär Melchersson: - Daniel är säkert bra på business. Men man undrar vad Nostalgipalatset hade varit om inte Johan Fredriksson hade börjat där för nästan 20 år sedan. Knappast en vettig skivaffär. Det är han som är motorn där, en stor tillgång.




Nostalgipalatset at St. Eriksgatan opened in 1997 by Lars Postner. Previously, he had run the shop Skiv- och Leksakshandlarn på Kungsholmsgatan. Old toys and other collectable things came along to St. Eriksgatan, but over the years the shop has become more and more a record shop. One of the biggest in town today.
Three years ago, the company was taken over by two employees - Daniel Burfitt and Stefan Renström. Before Daniel ended up at the Nostalgipalatset, he had since his teens been devoted to buying and selling records at various fairs.
When I met him him for the first time many years ago, he also dealed with old posters. He had come across a bunch of psychedelic concert posters from Family Dog in San Francisco that I could buy. It was original from the 60's and was found in a warehouse in the United States.


BACK TO TOP      





Skivbörsar i Solna

Solna Skivbörs
Två skivbörsar vägg i vägg på Råsundavägen.

Ibland tar jag bussen från Odenplan och åker ut till Råsunda. Det ligger några skivbörsar där som kan vara värda ett besök. Två av dem ligger vägg i vägg på Råsundavägen 110. Den ena heter Solna Skivbörs och drivs av Kristian Li. Jag kände hans pappa Berra (Bertil Lindström), som hade ett deckarantikvariat på Tegnergatan och även sålde böcker på Hötorget. Kristian har gått i pappans fotspår och säljer även han på Hötorget på söndagar, fast nu gäller det alltså skivor. Han satsar hårt på billiga skivor i en affärsfilosofi som han också ärvt efter pappan – fort in och fort ut.

Affären vägg i vägg heter Hot Records och ägs sedan 20 år av Daniel Trygg. Säljer både CD och vinyl med ett tämligen bredbent sortiment av rock, blues, country och lite jazz.

En jämvikt till detta hittar man ett stenkast därifrån, på Förrådsgatan 4. Affären heter Delicious Goldfish Records och har en inriktning mot punk, synth och new wave.

Delicious Goldfish
Delicious Goldfish Records i Solna.

Den äldsta skivbörsen i Solna heter Rainbow Music. Den startades 1980 av Fredrik (Sture) Hallberg och ligger fortfarande kvar i samma lokal, i ett undanskymt läge i ett hyreshusområde på Höstvägen 7 nära gamla fotobollsstadion i Råsunda. Fredrik började sin bana som medhjälpare i Richard’s Records i Birger Jarlspassagen.

Under åren som egen skivhandlare har han också haft ett skivbolag med samma namn som butiken. För en del år sedan bestämde han sig för att sluta och sålde hela skivlagret på ett bräde. Men han ångrade sig och började skrapa ihop ett nytt lager. Han öppnade affären igen 2013.


Rainbow Music
Fredrik Hallberg i sin affär Rainbow Music i Solna.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Allt i Stures shop är noggrant sorterat. Till den grad att det syns att det är genuin kärlek som driver honom. Trots det verkar Sture ha en gnutta distans - det finns avdelningar för både "drogpop" och "gubbrock".




There are some record shops in Solna, a suburb of Stockholm. Two of them are close to each other at Råsundavägen. One is called Solna Skivbörs and is run by Kristian Li. I knew his father Berra (Bertil Lindström), who had a book store at Tegnergatan and also sold books at the Hötorget market. Kristian has walked in the footsteps of the father and also sells at Hötorget on Sundays. He invests heavily on cheap records in a business philosophy that he also inherited after the dad - fast in and quickly out.
The other record store here is called Hot Records and has been owned by Daniel Trygg for 20 years. Sells both CD and vinyl with a fairly mainstream range of rock, blues, country and jazz.
An equilibrium to this is a stone's throw from there, at Förrådsgatan. The shop is called Delicious Goldfish Records and focuses on punk, synth and new wave.
The oldest record shop in Solna is called Rainbow Music. It was founded in 1980 by Fredrik Hallberg and is still in the same premises, in an exquisite location at Höstvägen near the old football stadium in Råsunda. Fredrik started his career as an assistant in Richard's Records in Birger Jarlspassagen. Over the years as his own, he has also had a record label with the same name as the store.
BACK TO TOP      





Epilog

Det finns minst ett 30-tal fysiska skivaffärer i Stockholm med omnejd i dag. De flesta är s.k skivbörsar som huvudsakligen säljer begagnad och ny vinyl. Den gamla typen av traditionell skivhandel som bara sålde nya skivor håller på att försvinna helt. Det finns bara några få kvar.

Jag har berättat om en del av de gamla skivaffärerna. Men det finns fler. Här är några som återstår att utforska:

Söderlinds Skivbar på Birger Jarlsgatan 20, Westin på Kungsgatan 28 och Hornsgatgan 94, Musikcentralen på S:t Eriksplan 13, Skivbörsen på Kungsgatan 57 och Sergelmusik på Klarabergsgatan 31.

Här är några minnesbilder från andra gamla skivaffärer:

RUDSTRÖMS
Odengatan 38 och Hornsgatan 62

Erik Dahlberg: Affären på Odengatan, som låg mellan Tulegatan och Döbelnsgatan, var en av mina viktigaste affärer. Den blev livsavgörande. Med hjälp av ”swingtanten”, som jobbade där, utvecklades ett musikintresse som gjorde mig till yrkesmusiker (ur boken "Hundra år i Vasastan").


GOTTFRID JOHANSSON
Västerlånggatan 78

Peter Hackman: - Skivavdelningen sköttes av Lennart Holmberg, stor entusiast. Jag tror inte han spelade något instrument men han kunde sjunga de mest invecklade boplåtar. Affären fanns alltid med på mina köprundor.


NORDISKA BOKHANDELN
Kungsgatan 4

Anders Mård: - På 70-talet hade Nordiska Bokhandeln en skivavdelning en trappa upp. Där jag köpte mina första Anthony Braxton-skivor. En mycket entusiastisk kille drev avdelningen. Inriktningen var vokal amerikansk jazz och modern jazz i allmänhet.



När det fanns gott om vanliga skivaffärer runt om i Stockholm var inte skivbörsarna mycket att räkna med. 1978 t.ex, fanns det enligt ett reportage i Dagens Nyheter bara fem renodlade second hand-affärer i stan.
Men sen hände något. Under de kommande åren dök det upp den ena skivbörsen efter den andra. Antalet kulminerade runt år 2000 då det fanns över 40 skivbörsar och små vinylaffärer i stan.


Klustret kring S:t Eriksplan

Ungefär hälften av affärerna låg i trakten av S:t Eriksplan. Området betraktades som skivhandlar-tätast i hela Europa. Man kan nog säga att det var Skivbörsen på S:t Eriksgatan 71 som var uphovet till det här klustret. Den affärens enorma popularitet på 80-talet fungerade som en magnet och triggade många att pröva lyckan och etablera sig i området.

Jag har redan berättat om en del av de skivaffärer som fanns och fortfarande finns runt S:t Eriksplan. Det här är några som jag inte har nämnt och som nu är borta:

Repulsive Records, Mojo Records (S:t Eriksgatan), Street Level (S:t Eriksgatan 70), Nitty Gritty Records (S:t Eriksgatan 96), Recordnet (S:t Eriksgatan 64), Trespass Records (Bråvallagatan 14), Route 67 (S:t Eriksgatan 67), Chévere (Rörstrandsgatan 15), Marquee (Odengatan 86), Jannes Country Cave (Hälsingegatan), Axiom Records (Norrbackagatan) och Masens Rockcenter (S:t Eriksgatan 100).

Och här är ytterligare några affärer från samma område:

DIAMOND RECORDS
Atlasmuren 18

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Nattetid hänger det flickor med tvivelaktig vandel under S:t Eriksbron där Diamond Records ligger. Här kissas det en hel del också, av doften att döma. Men trotsar man dunsterna och klampar upp för trapporna till Diamond hittar man en okey börs med mycket metal, mycket amerikanska tolvor och en massa sprillans CD:ar.

Olle Johansson: - Jag minns första gången jag skulle dit. Jag hittade aldrig butiken eftersom lampan över dörren hade slocknat. Och när jag faktiskt hittade den vid mitt andra försök så undrade jag om jag hade gått fel. Det kändes som att gå in till en svartklubb.


FREAK SCENE
S:t Eriksgatan 64

Stefan Jacobsson: - Freak Scene var en skivbutik som startades i slutet av 80-talet av mig, Anders Ollie Olsson, Håkan Carlsson och Thomas Knigge. Vi tog över en gammal damfrisering som låg mitt emot Beat Goes On på S:t Eriksgatan och det var i första hand Anders Olsson som skulle sköta den. Vi satsade på grunge. Det höll några år. Affären togs över av Juan Capel och blev så småningom Stockholms bästa skivaffär för garage och punk. Den slog igen 2005.

Anders Olsson: - När vi planerade Freak Scene ville Håkan och jag ha en skivaffär för rockgourméer. En affär som du kunde gå in i och mer eller mindre på måfå kunde köpa några skivor och alla var skitbra. Namnet på affären fick vi från en singel med Dinosaur Jr som Håkan och jag tyckte var det allra fräckaste då sensommaren 1989.
Dagskassorna var ganska skrala i början. Efter hand började folk hitta till affären, men inte alls i den utsträckning som vi räknat med. Var inte Stockholm redo för en delikatessbutik med rockskivor?

Stefan Jacobsson: - Det var fel läge för den här typen av skivaffär. Skivköparna på S:t Eriksgatan ville göra fynd och hitta billiga begagnade skivor.

Anders Olsson: - Drömmen om en skivaffär blev väl ingen mardröm, men heller inte den kick som jag hoppades på. Jag spelade knappt någon musik hemma under tiden som jag jobbade i butiken. Det kändes som att förstöra sin hobby genom att jobba med den på heltid.


TWO IMAGINARY BOYS

Mikael K Andersson: - Låg någonstans i kvarteren bakom 55:ans skivbörs. Mitten på 80-talet. Namnet efter en justerad låt med Cure.

Jan Littorin: - Plattan heter ”Three Imaginary Boys”, därav ”Two…”. Den ena av pojkarna hette Christian. Jag jobbade tillsammans med honom på Tatoo Records. Han var experten på synth.



Diamond Records
Diamond Records låg under S:t Eriksbron. (Foto: Calm).

Masens Rockcenter    Marquee Records
Masens Rockcenter låg på S:t Eriksgatan och Marquee Records på Odengatan. (Foto: Calm).


Söder och Gamla Stan

Södermalm och Gamla Stan var förstås också stadsdelar där det lätt flockades småbutiker som sålde begagnade skivor eller ny vinyl. Här är några av de affärer som kommit och gått och som jag inte har nämnt tidigare:

House of Kicks Records (Yxsmedsgränd 3), Zinkens Skivbörs (Hornsgatan 106), Popcorn Records (Götgatan 28), CD Collector (Bondegatan 16), Greatest Records (Ringvägen 110), Mr Duke (Skånegatan 47), Rockar Hårt (Hornsgatan 63), Perfect Records (Götgatan 24), Wergemans (Götgatan 28) och Bear Records på Tjärhovsgatan.

Här är några till:

GÖRANS SKIVBÖRS
Hornsgatan 29 D

Lars Hillerback: - Innehavaren körde en egen stil. Alla skivomslag stämplades med firmanamnet. Det var stämplar så man blev tokig. Måste ju få göra reklam tyckte innehavaren.

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Göran heter inte alls Göran egentligen - utan Goki. Under 70-talet svämmade stans skivbörsar, och framförallt då Wasa, över av skivor där "Göran" hade potatisstämplat "Goki" på omslaget. Synnerligen oskönt.

Jan Littorin: - Ibland hade han rea och det var halva priset som gällde. Men hittade man en skiva i en back kunde han säga att rean inte gällde just den backen.

Dag Tigerström: - Sveriges märkligaste skivaffär alla kategorier! Prisexempel (för 20 år sedan): Ted Gärdestad i VG-skick 199 kr eller en Alice Cooper i VG- för 299 kr.

Lars Postner: - Butiken hade två dörrar. En i varje ände. På dörren man gick in genom hade Göran tagit bort handtaget på insidan, så att ingen kunde gå ut utan att möta hans sura blick bakom kassadisken.

Micke Englund: - Man skulle kunna skriva en hel bok om honom.


SUPERSAX
Götgatan 9

Micke Goulos / Andres Lokko (ca 1990): - Det mest imponerande med Supersax är affischerna, t.ex italienska fotbollslandslaget (Forza Italia!). Men de är inte till salu. Annars har Herr Sax "fyllt" sin lilla shop med hårt packade skivor som inte en kotte vill ha. Fast han har sjyssta kragar på sina skjortor.

Pär Melchersson - Supersax låg mitt i Götgatsbacken. Fick ny ägare sen och bytte namn, runt 1992-93 - blev Underground. Helt ny stil förstås och en otroligt bra affär faktiskt till en början. Spårade ur efterhand.


LEO RECORDS
Högbergsgatan
Micke Goulos: - Leo Records var Danny Dreads butik för reggae. Låg på Högbergsgatan nära Mariatorget. Han importerade från Jamaica. Men affären var en kaotisk historia. Seriös är inte första ordet man tänker på.


SOUL SOLUTION
Tjärhovsgatan
Pär Melchersson - Soul Solution ägdes av Stanley Gabari. Han kunde vara rätt dyr. Men han tog hem plattor från England som man aldrig hade sett. Det var priser som vi inte var vana vid här i Sverige.


TATOO RECORDS
Hornsgatan 106
Jan Littorin: - Jag jobbade på Tattoo och det var en riktig bra skivbörs. Ägdes av Micke och startades av hans pappa. Faktiskt första affären tror jag som åkte till England för att köpa plattor. Vid hemkomst gick hela personalen och käkade. Sedan märkte vi plattor hela natten. Vid öppningen 11:00 var det runt 30 personer i kön.

Michael Bällstav: - Tattoo var skitbra med en trevlig ägare. Billiga plattor minns jag.


FRIZZLE RECORDS
Lilla Nygatan 9

Jonas Bergenfalk: När min fd partner Fredrik Teurnell lämnade Sweet Freedom startade han en egen börs på Birkagatan som hette Kapten Kopter Records. Sedan hade han ett tag en butik i hörnet Kåkbrinken/Lilla Nygatan som hette Frizzle Records. Båda tämligen kortlivade. Sedan minns jag att man på 80-talet kunde gå ner i källaren under parfymbutiken Miss Unique på Drottninggatan och där hitta ett stort utbud av singelskivor.

Jesper Larsson / Henric Tiselius:(1996) - Frizzle Records har ny, ofta importerad, pop/rock med viss vinyltyngdpunkt på band som The Cure. Drivs av två gladlynta och uppenbart passionerade snubbar med vänlig attityd.


SKIVKOMPANIET
Blekingegatan 59

Jesper Larsson / Henric Tiselius:(1996) - Affären ligger på Blekingegatan 59. Rymlig lokal, genomtänkt på sorteringsfronten. Blandat sortiment, mest vinyl. En butik som vill tillfredställa alla. Kanske därför aningen opersonlig. Men sympatisk och hjälpsam attityd.


OBORIN RECORDS
Götgatan 28

Lars Postner: - Affären låg på krönet av Götgatsbacken och drevs av Eugen Oborin. Han inspirerade mig mycket. En av killarna runt honom hette Kjelle, hade även ett tag en butik på Sankt Paulsgatan bortom Multi Kulti. Kjelle jobbar nu på Tjuvgods mellan Bolidenplan och Slakthusområdet.

Jan Littorin: - Kjelle var ju med och startade Skivhögen med Lasse. Eugen hade alltid ett gäng sittande där i butiken. Det blev väl en och annan stänkare ibland. Men han var en vänlig man.

Lars Hillerback: - Jag jobbade där i sex år innan jag öppnade Skivhögen.


NIAGARA RECORDS
Hornsgatan
Janne Eriksson: - Det var två killar från Libanan som öppnade en skivbörs mitt emot min affär Swingin’ Zombies på Hornsgatan nära Hornstull. Jag tror att de var bröder. De sålde skivor från sina privata samlingar till en början, fantastiskt fina skivor. Jag minns att jag fiskade upp en tidig Ornette Coleman –LP där, en Atlantic med grön stereoetikett som man inte såg varje dag.

Stefan Dimle: - Niagara var nog den lyxigast inredda skivbörsen i stan, med specialdesignade skivhyllor i ädelträ. Skivpåsar med egen design. De hade väldigt mycket rariteter i finaste tänkbara skick. När dessa rariteter var slut så lades butiken ned... Gissar att de hoppades att rariteterna skulle fortsätta strömma in likt ett Niagara-fall (vilket de så klart inte gjorde).


GOA GÄNGET
Skånegatan
Micke Englund: - Affären låg på Skånegatan i kvarteret Strykjärnet, vägg i vägg med Mr Duke. Jag jobbade där i mitten på 80-talet, det var mitt första jobb i branschen. Affären startades av Kåge Mobrandt och Pelle Gartz. Sortimentet bestod av skivor och serietidningar. Omkring 1990 delade de båda ägarna på sig och Kåge öppnade Comics Heaven i Gamla Stan.




Övriga stan

Skivbutiker på annat håll i Stockholm som inte är nämnda och inte längre finns är bl.a;

Skivstället (Sveavägen 109), Flashback (Tulegatan 33), Indiana Records (Gamla Brogatan 28), Ramble Records (Dalagatan 36), Sibiriens Skivor (Roslagsgatan 10), Stora & Små Skivor (Kungstensgatan 26), Macro Music (Döbelnsgatan 77 B), Zorba Records (Vasagatan 44), Mälarmusik (Slättgårdsvägen 1, Hägersten).

Det fanns fler:

AFROTROPICAL
Drottninggatan 110

Micke Goulos: - Afrotropical låg på krönet av Drottninggatan, en trappa ned. Drevs av Ange-Gabriel Nadié. Mycket ambitiös affär. Hade afroplattor i klass med vilken hipp Parisbutik som helst. Skivorna var ordnade i fack, land för land.


POP-IN STANBURY RECORDS
Linnégatan 31

Micke Goulos: - Pop-in Stanbury Records är väl den enda skivbörsen som legat på Östermalm. Ägaren hette Lebert Stanbury och kom från Jamaica. Han hade funk och soul, lite acidjazz och mycket reggae.


JACK BOX
Vattugatan 4, Sundbyberg

Mats Örnbrand: - Det var en finsk kille som hette Jack som hade Jack Box i Sundbyberg. Fantastiskt bra affär. Ingen annan kom i närheten av hans soul-sortiment. Tog plattor från USA. Jack flyttade tillbaka till Finland sen tror jag.


SKIVCENTRUM
Sturegatan 21, Sundbyberg

Anders Lönn: - Det var en av de bästa skivaffärerna i Stockholms-trakten.

Janne Eriksson: - Björne Hamrin, som tidigare hade skivbörsen Early Bird på Barnhusgatan, hade samlat ett fantastiskt team som jobbade på Skivcentrum. Oerhört kunnigt folk. De kunde ta hem vilka skivor som helst. En oslagbar affär.



Skivcentrum Sundbyberg
Skivcentrum i Sundbyberg. Bilden från 2007.

Film och Musik Slussen
Skiv- och filmboden under Slussen som stängdes 2014.


Överlevarna

I dag finns det alltså ett drygt 30-tal skivaffärer i Stockholm. Överlevare i området runt S:t Eriksplan, förutom de jag har berättat om tidigare, är Record Hunter (S:t Eriksgatan 70), The Beat Goes On (S:t Eriksgatan 67), Atlas CD Börs (S:t Eriksgatan 78) och TripHopShop (Rörstrandsgatan 25).

Record Hunter    Beat Goes On
Record Hunter startades 1986 och Beat Goes On 1987. Båda ligger på S:t Eriksgatan.

Atlas Skivbörs    TripHop Shop
Atlas Skivbörs på S:t Eriksgatan och TripHopShop på Rörstrandsgatan.



Bengans på Drottningatan 20 är en av de sista skivaffärerna av den klassiska sorten med ett brett sortiment av övervägande nya skivor, liksom Plugged Records på Stora Nygatan 45 i Gamla Stan. Bengans hade under några år också en affär på Östgötagatan. En annan överlevare är specialisten på metal och hårdrock, Sound Pollution som ligger på Stora Nygatan 18.

Bengans Skivor
Bengans Skivor på Drottninggatan.

Plugged Records
Plugged Records på Stora Nygatan.

Sound Pollution
Sound Pollution i Gamla Stan.

Stockholms Serie- & Skivhandel på Sveavägen 104 är en typ av bod som var vanlig förr med sin blandning av skivor, film och tidningar. En helt annan sort är Vinylbutiken på Skeppargatan 53 som blandar skivor med audiofila tillbehör som skivspelare och högtalare. Butiken startades 1999 och säljer numera endast audiofilpressade vinylskivor.
Swejazz i Abrahamsberg blandar jazzskivor med affischer, retromode och prylar. Systerbutiken Bromma Records däremot är en renodlad skivbörs. Prylar och skivor är också konceptet för An Ideal for Living på Södermannagatan, som startade sin verksamhet 2010.

Per Melchersson, som har Swejazz, är en trevlig kille som jag lärde känna redan när jag hade butiken på Birkagatan. Han berättar att han började köpa skivor när han nar nio år. Sen tog hans pappa med honom på skivresor till London. Pappan köpte blues och tradjaz, Pär köpte soul, funk och reggae. Skivhandlarkarriären började redan i skolan. Han satt hemma och gjorde listor med skivor till salu som han sen delade ut på skolgården.

Stockholms Skiv- & Seriehandel
Stockholms Skiv- & Seriehandel på Sveavägen. Har också en filial på Katarina
Bangata 49.


Bromma Records och Swejazz
Bromma Records och Swejazz i Abrahamsberg.

An Ideal for Living
An Ideal for Living på Söder blandar skivor och prylar.


Många är nämnda i den här serien men säkert också en del glömda. Det har överhuvud taget varit svårt att hitta fakta om affärerna. Svårt att hitta bilder. Väldigt lite är dokumenterat.

Någon litteratur i ämnet att tala om finns inte. Olle Johansson har skrivit en hel bok om sina vandringar mellan stans skivbörsar, "En skivsamlares memoarer", men väldigt lite kommer tyvärr fram om affärernas inre liv och deras innehavare. Det handlar mest om vilka skivor författaren köper. Ett par citat har jag dock hämtat från boken. Några citat kommer också från Lennart Perssons bok "Pet Sounds i våra hjärtan" och Anna Öström & Anna Gavanas "DJ-liv". Citaten av Micke Goulous / Andres Lokko är från en artikel som de båda skrev tillsammans i tidningen Träffpunkt Stockholm i början på 90-talet. Citaten av Jesper Larsson / Henric Tiselius är från en genomgång av Söders skivbörsar som gjordes i Tidningen Södermalm 1996.

Ni som läser detta, tipsa gärna om skivaffärer som jag har missat! Hör av er om ni har ytterligare uppgifter om de affärer som är nämnda, om ni har bilder. Välkommen med en kommentar eller ett personligt minne som kan tillfogas materialet. Det vore roligt att kunna utveckla det här projektet ytterligare.

Torbjörn Sörhuus

mail@birkajazz.com

Vi finns också på Facebook




Veckans grammofonskiva






 BACK TO TOP                               HOME BIRKA JAZZ    |   BIRKA JAZZ ARCHIVE